Klimathotet – en utmaning för vänstern, del 4

Det växande problemet med växthuseffekten presenterar några problem för en klassmässigt baserad vänster. Hur ska vi kunna inför en politik som adresserar klimatproblemen och som inte har några negativa fördelningsmässiga konsekvenser. Jag har i ett par inlägg skissat på hur en sån politik skulle kunna se ut, Klimathotet – vad kan du göra? och Göteborg och klimathotet.

För Sveriges del handlar det väldigt mycket om våra städer, om vi ska kunna minska användningen av fossila bränslen och därmed minska utsläppen av växthusgaser. Det handlar om stadsplanering. Städerna måste byggas tätare. Det handlar om kollektivtrafik som måste byggas ut rejält. Det handlar om att begränsa bilismen, genom exempelvis Trängselavgifter. Det handlar om att vi måste skapa ett transportsnålare samhälle. Det handlar om att fjärrvärmeverk som bränner fossila bränslen måste ersättas med värmepumpar och värmeväxling.

Detta därför att de alternativa lösningar som finns på energiproduktion och bränsleproduktion inte kan erbjuda hållbara alternativ, något som Miljöförbundet Jordens Vänner skriver om i dagens GP med anledning av etanol som alternativt bränsle. I en intern diskussion i mitt parti förkastas också solceller som ett gångbart alternativ i stor skala. Så här skriver dbr:

Solceller kommer att utvecklas, och kommer att fungera bra i mindre och lokala tillämpningar. Men, för att få ut hög effekt per ytenhet ur en solcell krävs väldigt speciella material (indium, gallium) som det råder brist på i jordskorpan. Även mindre effektiva solceller använder bristmaterial. Och det blir stora transportproblem av elen från Sahara… En kraftig utbyggnad av solenergi (även solvärme, inte bara el) är bra och nödvändig, liksom av vindenergi, men enligt de prognoser jag sett från Energimyndigheten kommer de inte att klara av att kompensera ens de mer modesta sparkrav på fossila bränslen som Sverige och EU har satt upp, utan att det blir rejäl energibrist. I summa: de som studerar hela energisystem är klart mindre optimistiska än de forskare som utvecklar olika energialternativ.Vi bör alltså inte sätta allt för stor tilltro till alternativen när vi formulerar vår politik, utan faktiskt skissera var och hur vi föreställer oss att vi bör spara energi.

Trängselavgifter som jag är anhängare av har en del negativa fördelningseffekter som vänstern måste kunna hantera. Samma sak med mitt förslag att ta bort alla reseavdrag för biltransporter till och från arbetet. Dessa förslag innebär att rika kan fortsätta köra bil, men inte fattiga. Dvs en fördelningspolitisk effekt som gynnar de rika. Alltså måste fattiga och arbetare på något sätt kompenseras. Riktigt hur vet jag inte just nu. Men en lösning måste funderas ut. För förslagen om att ta bort reseavdrag och införa trängselavgifter i de större städerna tror jag är nödvändiga .

Borgarmedia: GP1, GP2, GP3, DN1, DN2, SVD1, SVD2, SVD3
Läs mer: Jinge, Arbetarens klimatblogg
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

7 svar på “Klimathotet – en utmaning för vänstern, del 4”

  1. Jag vill slå ett slag för koldioxidransonering, både nationellt och globalt, och jag hoppas verkligen att vänstern börjar disktuera detta.

    Vad är mer rättvist än att ransonera det som är väldigt begränsat, men som alla vill ha? Alternativt med skatter och avgifter riskerar att leda till att endast de rika har råd att använda de begränsade resurserna.

    Läs gärna vad vi skrivit om ransonering Arbetarens klimatblogg.

  2. Intressant skrivet. Vill någon läsa mer om trängselskatten så kan ni kolla in Trängselskattsbloggen där jag skriver om trängselskatten och relaterade artiklar, samt om en gratis bevakningstjänst för trängselskatt via epost.

  3. ”Trängselavgifter som jag är anhängare av har en del negativa fördelningseffekter som vänstern måste kunna hantera. Samma sak med mitt förslag att ta bort alla reseavdrag för biltransporter till och från arbetet. Dessa förslag innebär att rika kan fortsätta köra bil, men inte fattiga. Dvs en fördelningspolitisk effekt som gynnar de rika. Alltså måste fattiga och arbetare på något sätt kompenseras.”

    Vad sägs om att verka för en politik som låter det lokala samhället (dvs även utanför storstäderna) blomstra – är inte detta det mest sunda sättet att komma till rätta med en del av alla persontransporter? Om inte annat så minskar det trycket på boende nära staden som endast spär på den gigantiska skuldbubbla som byggt upp. Som det är idag så tvingas 1) många ta jobb i storstaden (för inga andra finns) medans de tvingas att 2) bo långt utanför staden för att ha råd med ett relevant boende för de ofta växande unga familjerna. Att skatte- och regleringsmässigt  påverka detta gör bara ont värre och går inte på något sätt på orsakerna till problemen.

    Frågan som då återstår är vilken politik som åter kan göra så att det lokala samhället utanför storstaden kan blomstra.

    1. Det är också ett alternativ, men ganska svårt med den stora befolkningen som jorden har idag. Det kräver förmodligen en avsevärd befolkningsminskning. Mend te är en stor diskussion som jag väljer att inte gå in på nu.

  4. ”Trängselavgifter som jag är anhängare av har en del negativa fördelningseffekter som vänstern måste kunna hantera. Samma sak med mitt förslag att ta bort alla reseavdrag för biltransporter till och från arbetet. Dessa förslag innebär att rika kan fortsätta köra bil, men inte fattiga. Dvs en fördelningspolitisk effekt som gynnar de rika. Alltså måste fattiga och arbetare på något sätt kompenseras.”

    Vad sägs om att verka för en politik som låter det lokala samhället (dvs även utanför storstäderna) blomstra – är inte detta det mest sunda sättet att komma till rätta med en del av alla persontransporter? Om inte annat så minskar det trycket på boende nära staden som endast spär på den gigantiska skuldbubbla som byggt upp. Som det är idag så tvingas 1) många ta jobb i storstaden (för inga andra finns) medans de tvingas att 2) bo långt utanför staden för att ha råd med ett relevant boende för de ofta växande unga familjerna. Att skatte- och regleringsmässigt  påverka detta gör bara ont värre och går inte på något sätt på orsakerna till problemen.

    Frågan som då återstår är vilken politik som åter kan göra så att det lokala samhället utanför storstaden kan blomstra.

Kommentarer är stängda.