Jinge har skrivit flera inlägg om Second Sweden, Sverige på Second Life. Jag är säker på att Sveriges regering och riksdag hade många bra tankar när de beslöt att hoppa på projektet. Vad dessa bra tankar var och är vet jag dock inte, med tanke på att Second Life är precis som så många andra chattar ute på nätet – främst till för folk som vill komma i kontakt med en partner, ha cybersex eller bara för att flörta med någon. Det har inga spelmoment, det har ingen poäng annat än att skriva till andra personer. IDG hade en artikel om vad Second Life handlar om här.
Men beslutsfattarna måste väl ha vart medvetna om det här? Eller? Det verkar inte som det. Om man läser här, verkar det som att Olle Wässberg och de andra är fullständigt okunniga om hur internet fungerar.
Så vi har alltså slösat skattepengar och hypat någonting som alla som jag – vana nätanvändare som levt en stor del av våra liv på nätet – redan från början insett skulle falla platt. Vad skulle en svensk ambassad ha för attraktionskraft? Vem skulle vilja stå och chatta om Sveriges utrikespolitik där? Det finns det forum, bloggar och diskussionsgrupper i mängder för. Vem behöver en 3d-miljö för det?
Tidningsrubrikerna borde vara: Svenska skattepengar används till sexchatt ( I äkta kvällstidningsanda ).
Det, om något, är någonting våra vänner av ordning tvärs igenom Sverige borde rasa mot, inte skattepengar som finansierar vår välfärd.
Andra bloggar om: Internet, Second Life, Regeringen
Åsikterna om Second Life går så klart isär mellan de som ser en nytta med det och de som ser det som en hype redo att dö ut.
Men, Svenska Institutets satsning kan man inte såga längre. Deras jobb är att öka omvärldens medvetenhet om Sverige. De 400.000 SEK av sin budget som man investerade i bygget av Second House of Sweden gav över 1.400 artiklar och reportage i över 30 länder.
Det är välinvesterade pengar.
Men om man bara ser till satsningen i sig och bortser från de kringeffekter som det har renderat så kanske man ska ge det några månader till innan man dömer det.
En annan sak är att om det inte finns några spelmoment så gör det inte att det enda som återstår är flörtning.
Som en mötesplats skiljer sig den inte mycket från övriga internet bortsett från att det är i 3D. Människor med liknande intressen kan träffas och utbyta erfarenheter på samma sätt som internet alltid gjort möjligt.
Det betyder inte att allt handlar om sex – men självklart är det något som hamnar i fokus om man skapar sin bild av något via kvällstidningsjournalistiken.
Mvh Johan Howard
Second Sweden
Frågan är om allt det som publicerades har någon större mening? Det må vara välinvesterade pengar i ren responsmängd men precis som allt annat på internet glöms saker bort väldigt fort. En artikel och en hype med tusentals inlägg försvinner snabbt, och utan något som håller intresset kvar så var det hela, i min mening, bortkastade pengar.
Angående om att skapa sin bild via kvällstidningsjournalistiken är det något jag undvikit. Min kommentar var ironisk när jag satte en ”tidningsrubrik” om det hela.
Snarare har jag en hel del erfarenhet från Second Life själv och ett flertal av mina kamrater likaså. Mina upplevelser stämmer ganska väl med IDG-artikeln, ang. vart den mesta aktiviteten rör sig runt. Rent allmänt på chatter som inte har 3d-miljö är de absolut största sådana som handlar om sex och romantiska kontakter ( se på t.ex textbaserade rollspel, som MUDar, MUSHar och MUX ).
Detta bara i miljöer som inte har spelmoment, det är en annorlunda marknad.
-Z