Författarnas ankdamm

Tjafset i den svenska författar- och journalisteliten fortsätter. De visar upp sig som omogna barnrumpor. Johanne Hildebrandt som själv låtit sig köpas av krighetsarna genom att uppträda som inbäddad reporter i Irak ger sig nu in i debatten. Katarina Wennstam skriver ”Kulturens alfahannar har fått nog” i Aftonbladet.

Hildebrand påpekar att det faktiskt kan röra sig om marknadsföring, precis vad jag också skrev i mitt förra inlägg om detta (länk ovan, barnrumpor). För Wennstam handlar det enbart om gubbar mot tjejer. Jag tror inte det är så enkelt. Men den ingrediensen finns nog. Fast hur gör vi då med macho-Guillou som tar Camilla Läckbergs parti mot kompisen? Persson. (Tyvärr går Guillous kolumner inte att läsa utan att man betalar.) Undantaget som bekräftar regeln kanske?

Och man funderar ju. Är böcker som säljer bra alltid dåliga? Och är böcker som får kvalitetsstämpel av kultursidornas recensenter alltid bra? Naturligtvis inte! Men de svenska författarna forstätter tjafsa i sin ankdamm. Eller är det hela bara en tidningsanka?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
———————————————————————————–
Syrran skriver bra om aborter, Esbati om USA, Jinge om Iran och USA, Akuhujan om prostitution

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!