Arendalsstrejken – strejken som knappt var

Del 2 av 12 i serien Upp till kamp

Med anledning av Peter Birros nya TV-serie, Upp till kamp, publicerar jag några inlägg jag ursprungligen skrev på debattsajten socialism.nu. Detta är om Arendalsstrejken 1972 och Hamnarbetarstrejken 1969. Bygger böcker och tidningsartiklar.

Arendalsstrejken 1972

”I oktober utbryter en vild strejk på Arendalsvarvet i Göteborg. Elva arbetare avskedas efter strejken, däribland flera (r)are.” ( Från Proletärens minnesskrift vid 25-årsjubileet 1995)

Det var en kort version av r:arnas egen bild. Min uppfattning är att Arendalsstrejken är tidernas mest misslyckade försök till strejk. R:arna tog initiativ till en strejk, fick bara med sig ett fåtal arbetare. Efteråt fick de sparken och inga arbetare var beredda att försvara dom. Snacka om dålig förankring. Enda anledningen till att Arendalsstrejken är kändare än andra, mer framgångsrika och omfattande strejker, är att det skrevs en låt om den.

En sådan strejk car 1969:års hamnarbetarstrejk som ockå inträffade under de år som Peter Birros TV-serie behandlar.

Hamnarbetarstrejken 1969

Detta var den strejk som inledde 1970-talets strejkvåg och som förebådade den stora gruvstrejken som startade samma år. På Arosmässan i Västerås den 28/10 1969 sa dåvarande finansministern, Gunnar Sträng följande:

”Någon direkt intressekonflikt föreligger inte mellan samhälle och företag, men en saklig bedömare måste hävda att de mesta av de s.k. konflikterna är konstruerade. Den goda atmosfär som råder mellan parterna på arbetsmarknaden tyder på allt inte är så illa ställt som vissa vill framställa det.”

Kort därefter inleddes hamnarbetarstrejken i Göteborg. Hamnarbetarna i staden var mer utsatta för rationaliseringar än andra, även jämfört med andra hamnarbetare, och det var antagligen detta som gjorde att det startade där.

Det hela började med en konflikt om övertid och betalning för denna. Två arbetare blev avskedade med omedelbar verkan. Efter förhandlingar omvandlades det hela till 2 veckors suspendering utan lön. Detta var måndagen den 10 november 1969. När hamnarbetarna fick veta detta gick de omedelbart ut i strejk. Budet kom på ett medlemsmöte i Burgårdens gymnasiums aula på tisdagen och medlemsmötet övergick efter sitt slut i ett strejkmöte.

Dagen därpå samlades den valda strejkkommittén för att sammanfatta kraven och organisera strejken. Man beslutade att strejken skulle fortsätta tills de två suspenderade åter var i arbete. Samtidigt krävde man också månadslön, bättre arbetarskydd, företagsdemokrati, insyn i jobbet och hamnens finanser osv.

16 november var de suspenderade i arbete igen och de strejkande återupptog arbetet. Tre veckor senare startade den stora gruvstrejken.

Läs mer i följande böcker:
Ragnar Järhult, Nu eller aldrig, En bok om den nya strejkrörelsen, Liber, 1982
Steg för steg, Om stuveriarbetarnas fackliga kamp, Ordfront, 1974

Läs mer om strejker, arbetarkamp och facklig organisering

Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN, GP
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< HagahusockupationenMenedsrättegången >>
Advertisements