De två krigsivrarna Carl Bildt och George Bush har i tur och ordning besökt Irak. Bildt kommer fram till att Sverige borde engagera sig mer i Irak. han kan ha rätt. Vi borde hårdare kräva att USA:s ockupation ska upphöra och alla utländska trupper lämna landet.
Men det är naturligtvis inte detta Carl Bildt menar. Han menar nog att vi borde sända trupp misstänker jag, eller avlasta USA, i det lilla, genom ekonomiskt stöd till USA:s marionettregim. Jag tror inte ett ögonblick på den mannen när han menar att det bara rör sig om ökad diplomati. Speciellt inte när han ljuger om Iraks ekonomiska och sociala utveckling. Landet var, trots diktatorn Saddam Hussein, ett av Mellanösterns jämlikaste länder. Ett av de länder där folk hade det materiellt bäst och där kvinnor hade en hyfsad position jämfört med exempelvis USA:s gunstling Saudi-Arabien. Fram till 1991 och världens bombningar och bojkott vill säga.
George Bush som enligt SVD medger misstag men säger samtidigt att ”jag bestämde mig för att led”. Kanske det vore bara om han innan han bestämmer sig för att leda funderade på i vad och till vad han ska leda. Krig och terror känns liksom inte så bra. Det duger inte att i efterhand, när man gjort bort sig grundligt försöka tillrättalägga omvärldens uppfattning. Bush har gjort bort sig, kastat världen in i en osäker tid och han ska minnas för det det. Som en krigshetsare och krigsherre. Som en kristen fundamentalist.
Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN1, DN2, DN3
Bloggat: Ett hjärta rött, Frasse, KAS, Jinge
Andra bloggar om: Irak, Carl Bildt, Mellanöstern, Krig, USA, George Bush
Technorati: George Bush, Irak, Krig, USA
