Jinge uppmärksammade mig på Israel-vännernas och sionisternas dubbelmoral. Nu i förhållande till konst och yttrandefrihet. De var alla mycket övertygade om att det var helt riktigt att publicera Vilks rondellhund i tidningarna. Samtidigt som de gnällde över att muslimer kände sig kränkta.
Nu när ett radioprogram kränker invånare i Israel genom att utnyttja en gammal antisemitisk historia i en ny sättning så tjuter sig liberaler, islamofober och sionister som Per Goebbels hesa av indignation över konstnärens tilltag. Annat ljud i skällan är det när muslimer kränks och hånas. Då ska yttrandefriheten försvaras till varje pris. Det är dubbelmoral och dubbelstandard från liberalernas och sionisternas sida. Som Jinge skriver, de gör skillnad på folk och folk.
Konstnärer har rätt att göra rondellhundar av Muhammed , Moses och Jesus. Dessutom bör de kunna ställas ut. Däremot så var det inte bra av tidningarna att publicera rondellhunds-Muhammed, speciellt inte då syftet enbart verkade vara att provocera. Men tidningarna har naturligtvis rätten att göra det. I yttrandefrihetens namn. Men det är inte alltid det man har rätt till är det riktiga.
Det samma tycker jag om den nu aktuella radioteatern. Konstnären har rätt att göra en sådan teaterpjäs. Det är ett konstverk och yttrandefriheten gäller. Att sända det verkar inte heller ha skett i syfte att kränka judarna. Utan är att jämföra med en konstutställning. Därför okej. Publiceras påståendena i ett annat sammanhang och i en annan kontext skulle det var likställt med medias publicering av Muhammedrondellhunden. Och definitivt antisemitism.
Det är inte helt lätt detta. Och det finns alltid gränsfall som tål att diskuteras. Men det är inte sionisterna och liberalerna med sin dubbelstandard som ska sätta agendan i diskussionen. De är inte trovärdiga i yttrandefrihetsfrågor. Speciellt inte när man som Per Goebbels Gudmundson länkar till högerextrema sionistsajter.
Nedanstående citat är från Per Gudmundsons ledare som du länkar till:
”Det står naturligtvis konstnärer fritt att dikta ihop vilka historier som helst. Det är till och med fullt möjligt att paketera gamla antijudiska föreställningar och göra konst av det.
Men man måste undra vad Sveriges Radio menar med att presentera denna antisemitiska föreställning med påståendet att pjäsen är baserad på verkligheten.”
Han vänder sig alltså mot att man påstår att det är baserat på verkligenheten. Det är som om Nerikes Allehanda skulle publicera bilden på Muhammed som rondellhund och påstå att han faktiskt var en hund.
Å andra sidan så skriver han ”denna antisemitiska föreställning” men skulle aldrig skriva ”islam-kränkande konst” som om det vore en självklarhet om rondellhunden. Dvs, han har sin bild klar för sig ändå, men känner att det är nödvändigt att lägga in en liten del om konstnärlig frihet.
Nu tycker jag att man för ordningens skull bör nämna att Lars Vilks även tecknade en judesugga. Vet inte om det brändes några sverigeflaggor och Reinfeldtdockor i Israel över den. Tror inte det. Fast det kan ju å andra sidan vara ett taktiskt drag av judarna att hålla käften så de inte verkar anfalla samma fiende (Vilks) som muslimerna.
Ungefär samma strategi, att inte anfalla fiendens fiende, var ju den som Vilks ursprungligen ville avslöja. Han insåg (vilket egentligen alla gjorde, men alla höll tyst om det) att det i den sk ”konstvärlden” nästan alltid är legitimt att rikta kritik mot USA/Isarael/Kapitalism (gärna även mot den ”korkade amerikanen” dock ej judarna och sionisterna), medan man sällan eller aldrig kritiserar muslimer, islam eller islamism, eftersom de är fiender till huvudfienden (alltså USA/Israel/Kapitalism).
Man kan också tycka att jämförelsen mellan en nidteckningar av en ”profet” som sades ha levat för 1600(?) år sedan, inte riktigt är det samma som att anklaga ett helt folk (judarna, ej den judiska militärmakten) för organstöld. Det är dock en hemsk och fascinerande historia, och finns det bara ett litet spår av sanning i den, kan det vara relevant att hantera den konstnärligt. Om sedan syftet kanske är antisemitiskt är ju beklagligt, men det gör ju inte konstverket mindre intressant, snarare tillför det ytterligare en dimension.
Jag tycker helt enkelt att judarna får ta denna smutskastning helt enkelt för att det vore skadligt att tiga ihjäl saken. Om de sedan blir upprörda över en sådan allvarlig anklagelse, så kan jag förstå det. Jag kan dock inte förstå hur man kan bli så förbannad över några satir- och konstteckningar riktade mot en för länge sedan död person, att man bränner flaggor och ambassader, och att man utfärdar dödsdomar och hot om slakt.
Kommer för övrigt att tänka på filem Turistas som väckte stor ilska i Brasilien. Den handlar om hur backpackers från främst USA plundras på sina organ i Brasilien.
Kolla här (scrolla ned en bit):
http://www.cinematical.com/2006/12/13/videos-of-the-day-a-little-child-on-little-children-turistas-2/