Professor Kent Asp kallar de svenska politiska bloggarna en flopp i en artikel i DN som delvis verkar ha dålig koll på bloggvärlden.
För det första är inte politiska bloggar de mest lästa. Det räcker med att kolla några av de topplistor (Bloggtoppen.se, Knuff.se och Bloggportalen.se) som figurerar. Politiska bloggar är ofta bland de mest länkade däremot. För det andra är det inte etablerade politiker/journalister som dominerar bland de viktigaste politiska bloggarna. De förekommer förstås och då är naturligtvis Ali Esbati, Politikerbloggen, SVD:s ledarblogg och Carl Bildt i en klass för sig bland dessa.
Problemet med medias bedömning av hur stort genomslag och vad bloggarna betyder är ju inte att bloggarna betyder lite. Problemet är ju att etablissemanget anser att diskussionen förs bäst bland dem själva. I den etablerade eliten, bland journalister och professorer. Och därmed blir bloggarna ointressanta ur deras synvinkel. För i bloggarna hittar man ju åsikter som går stick i stäv med den koncensus som förväntas råda i den svenska debatten. Och då blir ju det hela ointressant, eller?
Det etablerade samhället läser inte bloggar. Det är uppenbart. Man är inte intresserade av en utvidgad debatt. Det ska vara likriktat, snällt och följa samma fåra. Så har det varit länge i det svenska samhället. Och eliten vill fortsätta ha det så.
På bloggar förekommer inte bara de likriktade åsikter som vanlig media hela tiden spyr ut. Det är lätt att se. På bloggtopplistorna kryllar det av bloggar som representerar extremhögern och extremvänstern. Där finns massor med libertarianska bloggar. Detta är åsiktsriktningar som normalt inte får komma fram i vanlig media. Och för eliten är dessa åsikter inte intressanta.
Urvalet av bloggar som nämns i DN-artikeln är också symptomatiskt, det är bloggar som ligger nära de åsikter som också presenteras i media. Nära den elit-koncensus som eliten tycker ska råda i Sverige. Även Esbati hör dit. Han är dessutom en redan etablerad politiker och tillhör alltså på sitt sätt eliten. Därför nämns inte Blogge Bloggelito, Jinge (fast han verkar ju ha blivit uppringd), jag själv, Isabella Lunds blogg, Östra Öland, Det Progressiva USA etc
Och som Blogge skriver:
om den politiska bloggen är en flopp, varför har allt fler medier ett behov av att integrera blogglänkar i sina nätupplagor – där de politiska bloggarna dominerar?
Och kanske är det ledarsidornas politiska utslätning och minskade betydelse som är en del av förklaringen till att media hela tiden ”attackerar” bloggarna. För om det är som Bertil Torekull anser, att kolumnister och krönikörer tagit över ledarsidornas politisk roll, så är det väl också så att de kolumnister och krönikörer som skriver bloggar också håller på att ta över delar av ledarsidornas roll som politiska opinionsbildare. Medias roll är helt enkelt hotad. I alla fall verkar mediaeliten uppleva det så.
Intressant?
Bloggat: Kulturbloggen, Jonas Morian
Andra bloggar om: Bloggosfären, Bloggar, Media, Kent Asp, Politik
Jo jag krävde att få läsa igenom vad hon skrev först, således var jag besvärlig. Annars hade hon nog skrivit om mig oxo…
Självklart måste man läsa igenom vad skriver innan det publiceras. Det kräver jag alltid när jag blir intervjuad. Tyckte hon det var besvärligt? Det är ju normalt.Jag tror att när hon måste prioritera/skära i artikeln så blir det automatiskt och omedvetet så att hon valde ut de som passar in normerna.
Sen tillhör ju både du och jag en annan priviligierad grupp i samhället, medålders/äldre vita män.
Och sen får vi inte glömma PK-faktorn. En kvinna och en invandrare. Hög PK-faktor. I och för sig inget fel.
Titta gärna på grafiken, där är ni med bägge två. Blogge också har jag för mig.
Jovisst är vi det. Det vore ju underligt annars. Både Jinge och jag hör ju stabilt till de mest länkade på.
Det är ju inte heller så att det jag skriver är utan undantag. Och den som inte är etablerad idag, kan vara det imorgon.