Gammelmedia hänger inte med. Det är uppenbart när man läser Carl-Johan Bonniers debattartikel om upphovsrätt i DN. Sverige är omodernt hävdar han indignerat. I alla andra länder är det bättre.
Men som så många andra så måste jag fråga mig om det inte är tvärtom. Att Sverige ligger före. Att svenskarna långt snabbare än andra anpassar sig till moderna tider och moderna media. Det är kanske här problemet ligger. I en tid när gammelmedia håller på att kompletteras med nya former av skrivande, nya former av tyckande och nya former av journalistik känner sig traditionell media lite trängd.
På samma sätt som upphovsrättsindustrin känner sig trängd, om vilket Nikke Index skriver bra, känner sig traditionell media och traditionella medieföretag trängda av att fråntas rollen att vara den viktiga och enda kanalen för att sprida budskap, musik, kultur etc. Man vill inte förändra. En inställning som i sig leder till att de gamla mediebolagen står än svagare när en ny struktur på medieområdet växer fram. Carl-Johan Bonnier gör förmodligen gammelmedia och sig själv en björntjänst när han går ut på det sättet som han gör.
För han är inte ett dugg trovärdigare i sin roll som försvarare av de små än den svenska regeringen är trovärdig i sin roll som ett arbetarparti. För det han vill är ju att bevara sitt medieimperiums nästan monopolartade ställning i Sverige. Bevara sin möjlighet att tjäna pengar och behålla sin kundkrets.
Han utspel kommer dessutom i ett läge när företrädare för gammelmedia och gammelpolitik kanske inte framstår i sin allra trovärdigaste dager, med tidningsanka (rena lögner), ledaranka (felaktiga utgångspunkter) och en och annan blogganka från borgerliga bloggare (tack till Hörsing för ank-orden). I all fall den del av gammelmedia som Aftonbladet utgör har dömt sig själv till allvarliga trovärdighetsproblem inom en överskådliga framtid. Bonnier försöker göra samma sak, fast på ett annat sätt.
Aftonbladet själva fortsätter dock att måla in sig i ett hörn, som Sveriges minst trovärdiga tidning. Istället för att erkänna att man klantade sig. Till och med analysen är på en otroligt låg nivå. Lena Mellin bevisar att hon inget förstått. Kanhända skrev Bonnier sin debattartikel i ett fåfängt försök att slå Aftonbladet i den negativa trovärdighetskampen. Det lyckas han inte med, men ett par alster till, så kanske Bonniers kan närma sig Schibsted.
Borgarmedia: SR, AB1
Andra bloggar om: Upphovsrätt, Tidningar, Bonnier, Aftonbladet, Trovärdighet, Gammelmedia, Gammalmedia, Politik, Media, Samhälle
Han skrev väl tidigare en artikel som handlade om att införa censur på nätet? I vart fall begränsa yttrandefriheten, minns inte.
Bonnierkoncernen känner sig uppenbarligen hotad.
Faktaunderlag för ditt påstående om att ”Men som så många andra så måste jag fråga mig om det inte är tvärtom. Att Sverige ligger före. Att svenskarna långt snabbare än andra anpassar sig till moderna tider och moderna media.” finns i en ny rapport från WII – ”Svenskarna och Internet 2007”. Här finns ett sammandrag: http://www.wii.se/images/pdf/rapporter/sammandrag.pdf
Frågan gäller upphovsrätten.
Skall artister och kompositörer (och grammofonbolag) få betalt när deras verk används?
Svarar ni ”ja” på frågan, kan ni väl komma med ett förslag på hur det skall ske?
Att gnälla om monopol och yttrandefrihet är bara löjligt.
Sedan när har det blivit fel att värna om det man faktiskt äger, oavsett om man har ett grammofonbolag eller om man har komponerat en låt?
Lär er att läsa och förstå meddelandet istället för att reagera med ryggmärgen på meddelarens position och titel.
Hallå där Svensson, vad menar du med blogganka 😉 ?.
Mitt inlägg handlar väl snarare om vilka hot man dessvärre kan råka ut för som politiker på i princip alla nivåer. Jag tog tidningsankan n bit vidare. Ge mig cred istället för att kalla mig blogganka, haha…
För övrigt kanske du har länkat till fel inlägg, eller?
Jag har inte länkat till fel. Det finns en del bra i din artikel, men jag tycker att du för resonemanget lite för långt. Dessutom använder du Aftonbladets idiotiska artikel som en av utgångspunkterna för ditt resonemang. Då blir det en anka. Men jag erkänner, resonemanget är lite tunt.
Rent allmänt tycker jag hoten mot politiker överdrivs. Vänstermänniskor har alltid hotats i stor utstäckning och varit mer utsatta än andra. Vänsterfolk blir också otfare överfallna än andra. Det bror på den höga andelen våldsbrottslinagr bland högerextremister. Man lär sig leva med det. Men som helhet är hela hotbilden mot politiker en anka.
Annars kan jag väl kommentera ett par andra av dina inlägg. Skärholmsfruarna minns jag väl (fast idag har Sverige den billigaste mjölken i Europa), resonemanget om gratistidningar håller jag med om och medias fartblindhet är väl nåt som också förvånar mig.
Svensson! Stavningen i första stycken i ditt svar till Mary. Fixa.
Säger jag och stavar fel på ”stycket”.. Nu skäms jag lite.
Jag drar alltid i väg med mina tankar 😉 Så anka mig hit eller dit… jag kan ta det.
Men det här med hotet mot politiker är dessvärre verklighet. Jag har upplevt det på väldigt nära håll och det är mycket skrämmande.
Att det finns så mycket hat att man vill ge sig på enskilda människor i synnerhet fötroendevalda är en obehaglig utveckling i vårt samhälle.
Extremisterna är lika otäcka varifrån de än kommer eller hur?
Mary, vi drar iväg lite till mans ibland.
Jag vet också vad det innebär att leva med hot. Jag är ju en slags politiker och vet att både nazister och en del poliser skulel vilja behandla mig mindre varsamt. Det snare vet jag då jag varnats av andra poliser.
Det betyder att jag sent på nätterna aldrig går ensam hem. Då tar jag hellre taxi. Jag dricker inte. Har ingen telefon eller adress registrerad. Jag har ingen hemlig adress, men mitt namn gör att det är svårt att hitta just mig.
Det du berättar är sådant jag helst inte vill kännas vid att det finns. Även om jag naturligtvis vet att det gör det.
Om vi männsikro ändå kunde vara lite mer civiliserade och stå ut med varandra även om inte åsikterna är lika. Utrymme för alla finns det faktiskt