Bordellhärvan, polisen och Leif GW Persson

Jinge tipsar på sin blogg om en intervju med Leif GW Persson om polisen, avlyssning och övervakning. Intervjun har gjorts av Pär Ström, som skriver om det i sin Big Brother Bulletin.

Leif GW Persson är dessutom aktuell även när det gäller en gammal skandal från 1970-talet som nu återkommer i rampljuset genom att två kvinnor, som på den tiden var minderåriga och utnyttjades sexuellt av höga svenska politiker, tänker kräva skadestånd. Jag talar om den affär som brukar kallas bordellaffären eller bordellhärvan. En av de politiker som var inblandade i skandalen var dåvarande justitieministern Lennart Geijer.

Hela affären, inklusive polisens mörkläggning har beskrivits i en bok, ”Makten, männen, mörkläggningen. Historien om bordellhärvan 1976” utgiven på Vertigo Förlag. Här är några stycken från förordet:

I den här boken ska vi berätta historien om bordellaffären som skakade Sverige i slutet av 1970-talet. Mycket har tidigare sagts och skrivits om detta. Skillnaden i dag är att några av dem som var djupt inblandade i skandalen har valt att äntligen ge sin bild av vad som hände – både poliser, utnyttjade flickor och torskar.

För att ge läsaren ett tidstypiskt perspektiv har vi valt att inleda detta förord med förslaget från justitiedepartementet 1976 och det upprörda brev som kom till regeringen från en mor. Vi vill ge er ytterligare ett uttalande som i viss man kan kasta ljus över hur det var mojligt att en sådan verksamhet som vi ska berätta om över huvud taget kunde aga rum.

Det är Inga, som senare blev riksdagskvinna och som jobbade på bordell under 1970-talet, som i dag säger så här till oss:

”Man måste betänka att det här var på 70-talet då massageinstituten betraktades ungefär som hälsokostaffärer.”

Ändå stod det församlade etablissemanget upp och blånekade. ”Slidder, sladder”, som dåvarande statsministern Olof Palme uttryckte saken.

Det var inte svårt för politiker, media och näringsliv att ”sänka” hela historien. För trovärdigheten krävde att de uppseendeväckande uppgifterna intygades av flera oberoende källor. Det var svårt för dem som ville avslöja affären att motsvara sådana krav när källa efter källa effektivt tystades. Skrämda prostituerade och utnyttjade flickor kunde inte göra det. Inte heller tilltufsade polisutredare eller en enstaka modig politiker klarade att ”bevisa”. Nej, inte ens vår största, trovärdiga morgontidning Dagens Nyheter förmådde stå emot när regeringen Palmes dementimaskin satte högsta fart. Aldrig tidigare och aldrig senare har en svensk tidning tvingats kräla så i stoftet inför överheten som i den så kallade ”Geijer-affären”.

Det vi ska berätta intygas från så många källor att vi inte tvekar – trots allt, kanske vi bor tillägga. Det första förlaget vi kontaktade var Bokförlaget DN: de sade nej till boken med motiveringen att de var rädda att bli stämda ”en masse”. Och rädsla är en gemensam nämnare i den här affären.

En lång rad hot har framställts och politiska dementimaskiner satt fart med arbetsmetoder som säkert fungerar ännu bättre i dag än de gjorde på 1970-talet.

”Det ni nu gör är farligt.” Citat från den polisman som skötte utredningen av bordellaffären.

”De kommer att sinnessjukförklara mig för det jag berättar, på samma sätt som de gjorde med min kollega”, säger en annan av polisens utredare.

Från en norsk Säpo-agent har vi fått följande hälsning: ”Tänk på att inte gå nära spåret i tunnelbanan. Och se er noga för innan ni går över gatan. Inse att detta är allvar.”

Några av kvinnorna i bordellmammans stall har varnat oss: ”Det är för starka krafter. Ni kommer inte att ha en chans.”

En prostituerad flicka, hon var bara 14 år på den tiden, som flyttat långt från Stockholm för att komma ifrån sitt tidigare liv, säger i dag: ”Har ni inga barn? Fattar ni inte vad de kan göra? De kommer att hitta mig också. Jag är säker på det.”

Ändå valde hon att berätta för oss. Några veckor senare ringde telefonen klockan tre på morgonen hemma hos henne. En kultiverad mansröst uttalade hot mot hennes barn och hon flydde.

Ändå valde hon att berätta för oss. Några veckor senare ringde telefonen klockan tre på morgonen hemma hos henne. En kultiverad mansröst uttalade hot mot hennes barn och hon flydde.

Men nu kanske ni undrar vad detta har med Leif GW Persson att göra. Jo, karln skrev en deckare som handlade om affären, Grisfesten.

En annan av de affärer som samme Geijer, känd från ramsorna i FNL-tågen, ”Palme och Geijer – Nixons lakejer”, i högsta grad var inblandad i var IB-affären.

På den tiden hade vi verkliga politiska skandaler. Inte småpotatis som Schenströmska fylleslag och Sahlinska Tobleroneaskar.

Bloggat: Lasses blogg
Borgarmedia: Värmlands Folkblad, AB1
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

11 svar på “Bordellhärvan, polisen och Leif GW Persson”

  1. ”Palme och Geijer – Nixons lakejer‚Äú
    Nä du Svenson nu får du nog läsa på. Den ena lakejen var inte Lennart Gjeier utan Arne Gejier, LO:s dåvarande ordförande.
    Bara upplysning i all välmening ifrån en som var med den tiden.

  2. För er som var äldre ja. Inte för oss om var yngre. Vi visste fan inte vem Arne Geijer var. Så låt oss säga i i Chiledemonstrationerna istället då. För ärligt talat hann jag nog inte vara med i en enda FNL-demo.

  3. Yak, vad obehaglig läsning. Tyvärr tror jag dock att verkligheten är precis lika rutten idag som då. Har haft det stora nöjet att träffa Geijers älskarinna via mitt jobb. Hon berättade att varje gång hon satt inne (hon är ju amfetaminist) fick hon bättre behandling pga sina kontakter. Så är det även idag på vissa häkten åtminstone här i Stockholm. Personalen utnyttjar dessa tjejer och har sexuella kontakter med dem. Det har stått flera gånger i olika tidningar hur t.ex. en dömd bedragerska har angivit AC:s (på Kronobergshäktet) hemadress som sin permissionadress. Vissa tjejer som satt inne hade ledningens privata mobiltelefonnummer att ringa till. Visst blev man förvånad. Men bara i början. Till slut orkade jag inte bry mig ifall kungen själv skulle ha kontaktat de här tjejerna med någon genomskinlig ursäkt.
    Det är verkligen äckligt att tänka att de som talade sanning i bordellhärvan fick be om ursäkt. Snacka om Bergmanfilm i kubik!
    Men var det inte Björn Rosengren som sist åkte dit för att ha använd fel kreditkort vid betalning på en porrklubb? Att han inte hade en aaaning om vilket ställe det handlade om svaldes troligtvis därför att han hade de rätta kontakterna.
    Jag kan förstå tjejerna som ställer upp för dessa svinpälsar. De behöver ju pengar till sitt missbruk. Men jag kan tammefan inte förstå dessa män som förmår sig utnyttja någon annans prekära situation för att tillfredsställa sina egna luster.
    Äckligt förresten att tänka att utan Maria-Pia Bo?´thius skulle lagen om pedofili kanske se annorlunda ut i dagsläget. Det fanns ju starka krafter som ville avkriminalisera skiten. Inte undra på varför 😉

Kommentarer är stängda.