Med anledning av debatten kring Vänsterpartiets nya programförslag har jag tidigare skrivit två inlägg. Ett som en reaktion på den högervridne vänsterpartistens Staffan Norbergs ganska innehållslösa debattartikel i DN. I ett annat inlägg berörde jag vänsterpartisters kommentarer på Norbergs debattartikel och konstaterade att också dessa var ganska innehållslösa.
I slutet av den artikeln ställde jag några frågor. På en av dem har Henning Süssner svarat, efter att inledningsvis i stort ha hållt med om min kritik mot vänsterpartiet och min allmänna inställning att profilering genetemot socialdemokratin är det som kan få vänsterpartiet på fötter. Det är frågan om hur man skapar ett brett vänsterparti i Sverige han ger ett svar på.
Men i början av svarsinlägget skriver han något som gör det problematiskt. Han säger att frågan är fel ställd och att det partiet redan finns. Men det finns faktiskt inte. Vänsterpartiet är ett brett parti bara högerut eller inte alls.
Vänsterpartiet idag skulle inte tillåta organiserade interna fraktioner av den typ som exempelvis Enhedslisten i Danmark (reglerat i stadgarna), SP i Nederländerna (oreglerat) eller LCR i Frankrike tillåter. Det senare är dock inte heller något brett parti av den art jag efterfrågar. Vänsterpartiet skulle inte tillåta att vi som idag är medlemmar i Socialistiska Partiet (ombildas till Föreningen Socialistiskt Perspektiv) blir medlemmar i V samtidigt som kvarstår som medlemmar i SP (Socialistiskt Perspektiv) och att den föreningen sen också är medlem i Fjärde Internationalen.
Däremot tror jag att Henning har helt rätt när han skriver att det inte finnsnågra stalinister inom Vänsterpartiet längre. Men det är inte riktigt där skon klämmer. Partiet bär på gamla stalinistiska vanor (oviljan mot fraktioner/tendenser är en sådan) eller ovanor.
Man får inte glömma att partiet faktiskt bildades på order av Komintern 1929 därför att majoriteten (Kilbommarna) i det svenska kommunistpartiet inte ville följa Stalin och Komintern. Minoriteten (Sillénarna) bildade därför ett eget parti med samma namn som det gamla. Det är detta parti, som alltså var en stalinistisk splittring ur/brytning med det gamla svenska kommunistpartiet, som utgör ursprunget till dagens Vänsterparti. V bär alltså med sig ett tungt organisatoriskt och kulturellt arv som inte alltid är så lätt att skaka av sig. Det är detta som är problemet som jag ser det. Sådant kan vara lättare att lösa upp om man bildar nåt helt nytt och inte utgår från det existerande vänsterpartiet. Men låt oss inte vara naiva. Vänsterpartiet kommer att dominera ett sånt nytt parti (om man är med vill säga).
Men när det gäller det övriga Henning skriver, profilering gentemot sossarna och att man måste ut från de parlamentariska församlingarna på gatorna är sådant jag till fullo är överens med herr Süssner om. Dvs tonvikten ska inte ligga på parlamentariskt arbete utan på folkrörelsearbete.
Läs också: En ny svensk vänster
Intressant?
Bloggat: Fredrich Legnemark, LOKE, Leif Sjöqvist, Desdichado
Andra bloggar om: Partiprogram, Breda vänsterpartier, Fraktioner, Tendenser, Vänsterpartiet, Vänstern, Politik
Jag skulle vilja veta vad denna vänster skulle stå för. Det vore roligt att se en sakpolitisk lista och en med huvudsakliga värderingar. Jag antar att det skulle skilja sig från det nya programmförslaget. Inte heller väntar jag mig att det bara skall vara reaktioner på innehållet i den borgerliga renässansen.
Det är lättare att veta hur man skall ta sig någonstans om man vet vart man skall.
den här diskussionen skulle jag gärna vilja föra. just nu pågår inom Vänsterpartiet en programdebatt som för vår del mycket väl skulle kunna utnyttjas för det här ändamålet. Medan en valrörelse i allmänhet dynamiserar partiarbetet men styrs helt ovanifrån, har kongressdebatten samma effekt, men den förs på mycket bredare grundval och engagerar enskilda partimedlemmar, partiföreningar och hela partidistrikt.
När det kommer till debatten om vänsterpartiets historiska arv känns det, ärligt talat, väldigt tunnt att du hänvisar till Kilbom/Sillénsplittringen. sedan dess har nog en hel del vatten hunnit rinna förbi under stockholms broar, och en lång rad saker har hänt i världshistorien.