Inget felaktigt krav i sig

Det kan inte var fel att anhöriga i arbetsför ålder som man vill ska komma till Sverige ska ha ett jobb för att komma hit. Undantag måste naturligtvis göras för make/maka eller motsvarande liksom för barn under 18 år och gamla föräldrar över 67 år. Det finns ingen anledning till att dessa människor ska behöva ha ett jobb för att få komma hit. Ställer man kraven så kan jag tycka det är okej. Och rubrikerna i tidningarna ledde mina tankar åt det hållet. Men ack vad jag bedrog mig.

Om kravet ska vara att den som beviljats politisk asyl på grund av förföljelse i hemlandet och numera befinner sig i Sverige ska ha ett fasta arbete och bostad för att hans anhöriga ska få komma hit är det hela naturligtvis fel. Familjen till en som fått asyl riskerar i allmänhet också förfäljelse och har alltså behov att fly de också. Med denna inriktning uppstår flera av de problem som Peter Eriksson i Miljöpartiet och Kalle Larsson i Vänsterpartiet pekar på.

– Det är inte bara en kränkning av flyktingarnas mänskliga rättigheter utan även riktigt dålig integrationspolitik. Jag tror inte att det blir lättare för flyktingar att få ett jobb och en rimlig bostad när de inte får ha sin man, make eller barn hos sig, säger vänsterpartiets flyktingpolitiska talesperson Kalle Larsson.

Så som regeringen utformat direktiven till en utredning har det tyvärr inte blivit nåt bra alls. Det motsvarar inte alls de krav jag skulle tyckt varit okej att ställa på anhöriga som invandrar. För det handlar ju inte ens om det. Det handlar om krav på de som redan är här och varför de inte ska få ta hit sina nära och kära. Återigen verkar det som borgarregeringen kommit med ett människofientligt och inhumant förslag. Att resten av EU har likande regler innebär ju inte att de är bra för det.

Vad som kanske vid en första anblick verkade vettigt är vi en närmare syning i själva verket helt vettlöst. Kanske inte så förvånande med tanke på varifrån förslaget kom.

Som tur är finns det ju lite små ljus i mörkret, anhöriga till konventiosnflyktingar ska undantas liksom barn. Men det berör endast en mycket begränsad grupp vad jag förstår. Konventionsflyktingar är ett fåtal av alla flyktingar och anhöriginvandringen av barn är väl inte heller så stor (eller menar de omvänt, barn ska kunna få hit sina anhöriga, något oklart där faktiskt). Innebär det att barn skulle få komma, men inte deras mor eller far. Det verkar ju ganska konstigt.

Intressant?
Bloggat: Petter Larsson, Kalle Larsson
Borgarmedia: SVD1, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, AB,
Andra bloggar om: , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

6 svar på “Inget felaktigt krav i sig”

  1. Av pressmedelandet följer även att:

    Anhöriga till konventionsflyktingar, till vissa kategorier skyddsbehövande i övrigt samt till barn ska inte omfattas av kravet. Ett undantag ska också införas för personer som varit bosatta i Sverige i fyra år. Utredaren ska överväga om det finns skäl att undanta även andra och särskilt analysera förslagets konsekvenser för barn.

  2. Det här får nog snarare ses som en början. Det slutliga målet är ju rimligen att helt enkelt kasta ut alla svenska medborgare som inte har jobb eller bostad. På så sätt avskaffas både all arbetslöshet och all hemlöshet.

  3. En undran bara, om nu de anhöriga även de har skyddsbehov eller asylskäl spelar det väl föga roll om den anhörige som redan har uppehållstillstånd har jobb eller inte. De får ju troligen då uppehållstillstånd pga sina egen flyktingstatus. Bedöms det att de inte har flyktingstatus eller skyddsbehov är de ju inte att anses som något annat än arbetskraftsinvandring varför kravet om försörjning ter sig rimligt. Mig veterligen får ju en svensk medborgare som på tex en semester träffar en man/kvinna som de sedermera gifter sig med inte ta hit personen i fråga om inte bostad och försörjning finns. Eller har jag fel där?

  4. Jag förstår inte hur regeringen kan ställa ett sådant idiotiskt förslag, Det är inte invandringen som är ett problem utan den segregerade arbets marnaden och den segregerade bostadsmarknaden. Det enda politiken har åstadkommit är ett utanförskap. När det gäller den svenska arbetsmarknaden så är det en vis ”svenskhet ” som invandrare måste uppnå som alltid tenderar att bli omölig att upp nå. Jag vill samtidigt göra ett uppmärksam att det här problemet fanns redan när Sverige tog emot Finnarna som 1950 talet, det fanns gott om jobb i sveige på den tiden men felet var att man placerade finnarna på ett ställe och man började redan då att bygga upp vi och dom samhälle.

Kommentarer är stängda.