Bekännelser från en proffsdemonstrant

Jag erkänner, jag är en proffsdemonstrant. I över 35 år har jag ordnat protester, varit med på protester och råkat ut för myndigheters övergrepp.

Jag erkänner, jag var med och stoppade en utbyggd bilism i Göteborg på 1970-talet som aktivist på Kungstorget. Jag var en drivande kraft i arrangerandet av punkgalor i slutet av 1970-talet och proggmusiktillställningar dessförrinnan. På aktiviststället Sprängkullen, tillika Göteborgs största musikställe på den tiden. Dessutom en av de ledande organisationerna när det gällde att ordna Kungstorgsockupationen 1976. En ockupation som också ledde till att spårvägen i Göteborg finns kvar.
Och jag måste erkänna, genom åren har jag deltagit i och hjälpt till organisera en mängd organisationer för att stoppa nedskärningar inom vården. Sjukvården inte till Salu, Rädda vården och flera andra nätverk och organisationer som funnits genom tiderna. Dessutom har jag vid ett flertal tillfällen deltagit i husockupationer för att rädda stadsdelen Haga i Göteborg. Som tack vare våra insatser idag är en av Göteborgs största turistmagneter.

Dessutom erkänner jag villigt att jag otaliga gånger protesterat mot USA och deras imperialism. Jag organiserade protester mot dem redan på 1980-talet vid ett flertal tillfällen och jag var en av de som drog igång de jättelika internationella demonstrationerna mot kriget i Irak år 2003. Jag var i Båstad och demonstrerade mot diktatorn Pinochet i samband med en tennismatch. Jag var med och arbetade i Folkampanjen mot kärnkraft inför folkomröstningen om kärnkraftens vara eller icke vara. Jag var en av de centrala organsiatörerna i Göteborg år 2001. Inte heller får vi glömma att jag var med och organiserade den framgångsrika Flyktingamnestikampanjen 2005.

Herregud, jag erkänner, jag är en aktivist, jag tycker man ska lägga sig, jag tycker medborgarna ska ha synpunkter. Jag tycker det ingår i demokratin att vara aktiv, att bilda föreningar, att protestera mot det man tycker är fel och att delta i samhällslivet. Något som såna som Per Gudmundson uppenbarligen verkar tycka är fel. Enligt honom ska man väl förmodligen överlämna politiken åt experterna och de rika, åt eliten.

Dit räknar han säkert också sig själv. Killen som när han umgicks i anarkistkretsar enligt uppgift inte uttryckte en enda politisk ståndpunkt. En kille som uppenbarligen saknade allmänbildning (Det kan ha ju ha skaffat sig sen, men ibland verkar det inte så). En kille som mest var intresserad av att prata om våld och stenkastning. Och det verkar ju fortfarande vara hans stora intresse i livet om man ska döma efter många av hans skriverier.

Men han är inte ensam. Såna som han har alltid funnits och de har alltid haft sina utbrott mot aktiva människor. De har alltid häcklat och kritiserat de vanliga och aktiva människor som på olika sätt deltar i samhällslivet. Hade vi brytt oss om såna som Per Gudmundson hade världen varit en bra mycket sämre plats att leva på. Göteborg hade kanske inte haft nån Saluhall och definitivt ingen torghandel utan istället för Kungstorget ett jättegarage. Haga hade sett ut som vilken förort som helst. Sjukvården hade redan varit helt privatiserad och vanligt folk hade haft det ännu sämre än idag.

Så det finns ingen anledning att lyssna på såna som Gudmundson idag heller. De snackar bara skit och vill att eliten ska få bestämma i lugn och ro över folks huvuden.

Ja, jag erkänner, jag är en proffsdemonstrant, en människa som är aktiv och protesterar när jag tycker det behövs. En människa som deltar i formandet av samhället. Jag har inte för avsikt att överlåta det åt såna som Gudmundson eller andra från den svenska eliten. Det är en del av demokratin, vare sig Gudmundson tycker det är bra eller inte.

Och ja, jag är också med i ett politiskt parti på vänsterkanten, Socialistiska Partiet.

Läs också om marknadshyror.

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , ,

Advertisements
  • Du är med andra ord en bra karl!

  • Anders_S

    Och Elin Gauffin som Per Gudmundson skriver om är en bra kvinna.

  • Havsnäs

    Jag tycker att du missuppfattat Gudmundssons ledare. Det är aldrig fel att ta ställning, dock pekar han ju på ett för de på den yttersta vänsterkanten reelt problem. Problemet är ju att viljan att protestera och väcka uppmärksammhet för sin sak, innebär att man samlar allsköns grupper oavsett var de har för enskild agenda, vissa snarast odemokratiska samt att de flesta vurmar för diverse utopiska politiska filosofier. Den utomparlamentariska rörelsena i Sverige sammlar ju såpass få människor, att man kanppast bryr sig om vilka som dyker upp så länge det är ett antal som kan locka dit en fotograf från valfri tidning.

    Problemet existerar även på högerkanten, men kanske inte i samma utsträckning. Summa summarum blir det då svårt att mobilisera de som kanske håller med i sak men har svårt att se sig själva protestera med diverse grupper som man i övrigt ser som synnerligen suspekta!

    För att illustrera vad jag menar citerar jag dig från ett tidigare inlägg här på din blogg:

    ”I vissa fall får man dock ta skeden i vacker hand. I Libanon är vi en liten organisation. Hade vi inte där överneskommelser med Hizbollah om viss taktiska och praktisk saker skulel vi kanske bli utplånade (fyslsikt mördade). När demontartioner ordnasd i Göteborg kring palestinafrågan kan det finnas nåt 100-tal Hamas-anhänagre liksom fler hundra Hizbollah-anhänagre. Det finns inga möjligheter att förbjuda detta.”

    Förövrigt vill jag passa på att berömma din produktivitet och din talang för att uttrycka dig i skrift. Den delar inte jag, men jag hoppas du förstår hur jag menar trots allt!

  • Vad menar Gudmundsson egentligen? Får man inte vara aktiv i en organisation om man samtidigt är medlem i ett politiskt parti?

  • Pingback: Rädda hyresrätten! | Svensson()

  • Pingback:   Helt vanlig extremist — Mullvaden()