Min utgångspunkt i debatten om sexköpslagen är den erfarenhet jag har från verkligheten. Genom kontakter jag genom åren haft med prostituerade och folk kring porrbranschen. Den bild dessa gett mig om prostituerades situation eller den syn som de framfört kring ämnet stämmer inte helt med den bild som Isabella Lund för fram. Det innebär inte att Isabella Lund har fel (hon talar ju av egen erfarenhet så hennes bild är naturligtvis rätt utifrån hennes situation), men det innebär också att det hon säger och skriver bara har begränsad giltighet och det kan inte tas för givet att hon har en uppfattning som delas av alla prostituerade.
När det gäller sexköpslagen kan man konstatera att det finns olika uppfattningar kring den. Och att anhängarna av att den är dålig inte kunnat visa bevis på detta så att vi som tycker den är bra har kunnat bli överbevisade. Å andra sidan är det också så att de som är anhängare av sexköpslagen inte heller kunnat övertyga den andra sidan.
Därför brukar jag säga att det krävs en svensk utvärdering av sexköpslagen och därefter får vi göra en bedömning. Kanhända är det så att vi alla har lite fel och lite rätt. Kanhända har sexköpslagen nackdelar, men också fördelar. Då får dessa vägas mot varandra och så får man se hur fortsättningen blir. Med sexköpslag eller utan sexköpslag.
Vi behöver svar på frågor som om sexköpslagen inneburit en minskad prostitution eller inte? Om det blivit farligare för de prostituerade eller inte? Om den inneburit att antalet trafficking-offer i Sverige har blivit lägre eller inte? Säkert måste vi har svar på oändligt många fler frågor. Svar behöver vi i alla fall.
Idag försöker Kajsa Ekis Ekman i DN med hjälp av Eva-Britt Svensson och en fransk undersöknings bevisa att sexköpslagen.
Problemet är att Eva-Britt Svensson far med osanning när det gäller antalet offer för trafficking. (Källa till uppgifterna som följer är boken Porr, en bästsäljande historia, Mattias Andersson, 2005) Siffran 500 000 som nämns i artikeln är nämligen falsk. Det finns ingen undersöknign som har fått fram siffran. Den uppges komma från IOM (International Organisation for Migration) och förekommer i en amerikansk rapport som hänvisar till denna organisation.
Men enligt IOM så har de aldrig nämnt en sån siffra. IOM menar att siffran är påhittad i Sverige eller av nån journalist nånstans. I den amerikanska rapporten gäller siffran dessutom trafficking med kvinnor och barn i kommersiellt syfte, dvs det rör sig inte bara om prostitution utan även arbete och barnarbete av annat slag.
Min uppfattning är klar, det är att om man ska försvara sexköpslagen så ska det inte ske utifrån falska uppgifter. Då har man förlorat redan på förhand. Men annan sak är också säker, det är svårt att hålla tand för tunga i denna debatt för de flesta. Uppenbarligen rör den upp känslorna. Men snälla, låt oss tänka på hur vi skriver. Annars blir det verkligen ingen seriös debatt.
Intressant?
Vänstermedia: Josefin Brink i Flamman,
Bloggat: Kamferdroppar,
Andra bloggar om: Sexköpslagen, Prostitution, Kajsa Ekis Ekman, Eva-Britt Svensson, Isabella Lund, Feminism, Social Välfärd, Politik, Samhälle
Väl talat. Jag håller helt med. Det är en svår debatt som inte bara kan bygga på antagen och personliga upplevelser, båda dessa är allt för subjektiva.
De 500000 är (eller påstås vara – jag har inte hittat några belägg för det) ursprungligen en uppskattning som gjordes en gång,1996, av IOM, International Organization for Migration i Gen?®ve.
2003 angav IOM siffran till mellan 120000 och 500000, och då inbegreps _alla_ som årligen kom in i Europa på olagligt sätt.
2007 gjorde IOM en noggrann genomgång av totala antalet traffickingoffer från Ukraina, Moldavien, Vitryssland, Bulgarien och Rumänien. Organisationen kom fram till att det rörde sig om 15000 om året och av dessa utsattes _en_fjärdedel_ för sextrafficking, resten hölls i slavliknade arbetsförhållanden inom jordbruk, byggsektor och tiggeri (Inte så kul det heller men det har kommit i skymundan i debatten).
Nu är således siffrorna nere i knappt fyratusen om året från det största ursprungsområdet. De flesta släpps också efter att de arbetat av sin skuld till smugglarna. Det är fortfarande alldeles för många som far illa, men det är tack och lov inte i närheten av de arméer av Liljor som marscherar genom debattsidorna.