En förklaring är inte detsamma som en ursäkt

Thomas Gür gör det alltför vanliga felet bland unga och borgerliga människor. Han klarar inte av att skilja på förklaringen till att något händer och frågan om man ursäktar det eller inte. För att överhuvudtaget kunna diskutera vad vi ska gör för att kravaller liknande de i Danmark inte ska uppstå igen behöver man finna ut anledningen till att kravallerna uppstod.

I letandet efter anledning kan många olika orsaker dyka upp som får analysersa, diskuteras, vridas och vända på för att vi ska kunan förstå vad dte var som hände. När vi gjort så kan vi diskutera vad vi ska göra åt problemet. Att förstå innebär dock inte att man ursäktar upploppen eller de som deltog i upploppen. Detta verkar vara något som Gür inte fattar. Hans linje är att, eftersom upploppen var fel var de som deltog i upploppen idioter och de ska behandlas därefter.

Vad han inte förstår är att båda förklaringarna som han nämner i asin artikel kan vara rätt (och jag tror de är rätt):

En kärngrupp bakom upploppen i Köpenhamn är kriminella, halvkriminella eller allmänt vanartade yngre män – en del med intressen i haschhandeln, som har spridit sig ut i staden från Christiania – som under resans gång har fått sällskap av ännu yngre hangarounds. De begriper naturligtvis att det finns en helt annan politisk resonans för förklaringen ”Vi bränner och plundrar därför att vi är diskriminerade och för att vi vill bli respekterade” än i förklaringen ”Vi bränner och plundrar därför att vi inte vill att polisen ska visitera oss”.

Dvs även förklaringen att man inte vill bli visiterad är korrekt. Men vad Gür inte gör är att gå vidare med analysen. Hans förklaringsmodell stannar där och därför kan han inte presentera en vettig lösning på hur vi ska kunna undvika den här typen av händelser i framtiden. Dvs, man bör fråga sig varför de här unga killarna blivit gangsters och knarklangare. Min uppfattning av det är att det beror på just utanförskap och rasism. Ett utanförskap skapat av den politik som bedrivs i västvärlden.

Gür å sin sida menar dock att det inte finns nåt verkligt utanförskap, utan det har bara skapats som en myt av det akademiska etablissemanget. De är enligt honom en fiktiv produkt som gangsters, kriminella, rasister osv kan använda för att legitimera sina vansinninga aktioner:

I så måtto kan vi ändå tala om ”samhällets fel”. Ty delar av majoritetssamhällets elit i den akademiska världen, politiken och medierna i Europa, också i Sverige, har länge odlat och spridit myten att rasism och diskriminering är helt avgörande egenskaper hos våra samhällen. Den myten har i sin tur gett bränsle åt en offer- och förlorarkultur bland en del yngre män med invandrarbakgrund.

Genom att resonera på det viset avsäger sig Gür alla möjligheter till att försöka förstå varför saker och ting händer. Enligt Gür finns ingen verklighet som påverkar hur livet blir, utan bara tankar och idéer. Ett sånt resonemang kan inte tas på allvar.

Genom sitt sätt att resonera blir Tomas Gür också oförmögen att förklara orsakerna till rasism i ett samhälle. Det är nämligen exakt samma orsaker som får en arbetargrabb att bli rasist som får en annan arbetarkille att bli gangster. En känsla av utanförskap och otillräcklighet. Så självklart skulle jag ta rasister på allvar om de gjorde som Gür skriver:

Anta att andra grupper av asociala yngre män, men denna gång av inhemsk etnisk bakgrund, skulle agera på liknande sätt och därefter skylla på att Sverige blivit allt för mångkulturellt och att man känner sig utanför; att deras attacker mot moskéer eller flyktingförläggningar beror på att de saknar framtidshopp. Skulle då etablerade akademiker visa respekt för detta pladder och till och med pladdra med? Ännu är vi inte där, men man kan frukta det värsta.

Detta för att deras påståenden skulle vara korrekta. Även rasism skapas av utanförskapskänslor och utifrån en känsla av hopplöshet och att man inte behövs. Det är endast om vi förstår sådana saker som orsak och verkan, varför något sker, som vi kan göra något för att åtgärda det.

Tomas Gürs resonemang ger oss inga möjligheter till positiva åtgärder som kan förhindra upplopp och rasism i fortsättningen utan hans tankar leder oss till ett samhälle med ännu mer utanförskap, upplopp, problem och rasism.

Det handlar inte om att ursäkta oacceptabelt beteende. Det handlar om att förstå varför.

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

7 svar på “En förklaring är inte detsamma som en ursäkt”

  1. Svårt att förstå den där totala oviljan att försöka förstå, att söka orsaker. Kan det handla om att hata eller hatas av meningsfränder? Inte riskera att bli sedd som typ ”niggerlover” i sydstaterna förr. Samma fenomen idag som då tror jag.
    Det kan bara utmynna i rop om hårdare tag, mera kontroll, mera poliser, mera och tyngre vapen osv.

  2. /* Borttaget som off-topic. Det handlade inte om ämnet, det handlade inte om Gur utan om mig. En provokation helt enkelt. Du kan skriva det hela på din blogg om du vill, men inte här*/ #AS

  3. OK, Anders, fast du har helt fel!

    Det handlade absolut om din bloggpost. Enbart om din bloggpost faktiskt. Jag kan heller inte se att det på något vis var stötande. Jag påtalade att din bloggpost sköt betänkligt brevid målet. Och även varför och hur.

    /* Off-topic igen. Men nu lät jag en del av det hela vara kvar. Du bevisade ingenting med ditt inlägg. Det var off-topic. Du har massor med gånger skrivit att jag skjuter bredvid målet. I i samband med de flesta artiklar du kommenterar faktiskt. Eftersom det ser ut så kan jag inte ta det som nåt annat än tröttsamma provokationer. Om du vill bevisa att jag har fel, skriv på din egen blogg och länka. Men du får väl antagligen inte lika många läsare då.*/ #AS

  4. ”Hans [G?ªrs, min anm.] linje är att, eftersom upploppen var fel var de som deltog i upploppen idioter och de ska behandlas därefter.”

    Och samma ytliga förklaringsmodell använder liberaler om princip alltid. Om allt de ogillar. Arbetslöshet som en effekt av individuell lättja är väl den mest tydliga paralellen. Världen blir onekligen enkel för liberaler – världen tycks bestå av upplysta liberaler och okunniga idioter. Plus de direkt ondsinta individer som utgör det så kallade ”akademiska etablissemanget”. På Gustav Vasas tid användes ordet ”bondeuppviglare”…

    Ointresset att förstå, oförmågan att skilja mellan ursäkter och förklaringar, är antagligen en grundläggande komponent i liberalernas predisponering för rasism. Det blir exempelvis ointressant varför islamistiska extremister spränger WTC i bitar – de är ”onda”. Från den analysen är det ett mycket kort steg, om ens ett steg över huvud taget, till att påstå att muslimer som grupp är onda…

  5. Hej Svensson. Jag tolkar Gurs påstående, att racism och diskriminering i samhället är en myt, som att etablissemanget (politiker, media, myndigheter, etc) smiter undan sitt ansvar, genom att hänvisa till att människor i allmänhet är rasistiska och diskriminerande, och man skapar DO, Centrum mot rasism och dylikt i stället för att ta i tu med grundläggande problem som arbetslöshet och dålig utbildning.
    Visst kan känslan av utanförskap göra en arbetargrabb (”svensk” såväl som ”invandrare”) till rasist eller gangster. När det sker på det individuella planet, är det inget problem (för samhället), för då går det att hantera med ”individuella program”, och det kommer sällan till allmänhetens kännedom, men när det sker på kollektiv nivå blir det annorlunda. Jag är rätt säker på, att om ”etniska svenskar” (om uttrycket tillåts) skulle göra upplopp då skulle det bli annat ljud i skällan, än när ”invandrare” bränner och härjar, för när de senare gör det, så verkar det bara vara, vad man kan vänta sig, och när de har slutat, så återgår allt till det vanliga igen.
    (hoppas nu detta inte blev för långt)

  6. Måske er G?ºr bare tr?¶t af, at han ved hvad automatreaktionen er hos de venstreorienterede. Måske synes han at vore samfund er blevet for bl??de og uden konsekvens. Kan det t?¶nkes at der findes unge, der i stedet for hj?¶lp til offerrollen, har brug for klare gr?¶nser? Kan det t?¶nkes at kultur og religion også spiller en rolle – og ikke bare socio??konomiske forhold? Utanförskap (svenske venstreorienteredes ynglingsord) findes alle steder i samfundet. I skolegården er der nogle der bliver valgt til sidst, når der dannes fodboldhold. På arbejdspladserne er der folk, der af forskellige årsager ikke er popul?¶re og derfor ikke oplever samme livskvalitet som dem der ER popul?¶re. Nogle mennesker er heldige og bliver f??dt med godt udseende, stort intellekt og de rette for?¶ldre. Utanförskap er et livsvilkår hvad enten man kan lide det eller ej. Hvis mennesker ikke l?¶rer at de har f??rst og fremmest selv ansvaret for deres liv, så bliver de aldrig hele mennesker med alt hvad det indeb?¶rer. Kan det t?¶nkes at det er det der er problemet i vore ellers udm?¶rkede velf?¶rdssamfund? Man l?¶rer simpelthen ikke at klare sig selv? Altid er det de andres skyld!

    Hilsen fra en tidligere venstreorienteret, der er begyndt at se mere nuanceret på verden.

Kommentarer är stängda.