Det är helt klart att fler poliser på gatan skulle minska brottsligheten mer än den redan minskar. För så är det. Sveriges befolkning har ökat med nästan 2 miljoner sen 1970-talet (kanske närmare 1,5 milj) och brottsligheten har legat på oförändrad nivå sen dess. Detta kan man se om man analyserar BRÅ:s statistik, som bygger på anmälda brott, och som visar en ökning. Denna ökning beror på överanmälan när det gäller vissa brott, ökad anmälningsbenägenhet rent generellt och en del andra saker.
Det bästa måttet på brottslighetens utveckling är mordstatistiken och där har skett en viss minsknign sen 1970-talet. Nu är det cirka 90 mördade på ett år, i slutet av 1970-talet var cirka 100 per år. En minskning i reella tal har det alltså varit. I relativa tal, dvs i förhållande till befolkningen, har minskningen varit rejäl.
Men som sagt, läget skulle varit ännu bättre om polisen i större utsträckning fanns på gatorna för att förebygga brott. Så det är inte fel att säga att de undersökningar som gjorts tyder på att polisen resurser i stor utsträckning satsas på fel saker och att det finns en viss inkompetens. Resurserna ska satsas där de gör mest nytta. Dvs fler poliser på gatan och detta framförallt på kvällen. Det har visat sig effektivt i New York och funkar säkert också i de svenska städerna.
Därmot ska man kanske inte gnälla så mycket på uppklarandeprocent och sådant. Det är naturligt att den sjunker när anmälningsbenägenheten ökar. Den typen av siffror säger faktiskt mycket lite om hur effektivt polisen jobbar eller inte jobbar. Då är den minskande brottlsigheten intressanatre, trots att den förmodligen främst beror på den nuvarande högkonjunkturen. Låg arbetslöshte har historiskt och i en europeisk kontext visat sig innebär lägre brottslighet.
Rent generellt gäller också att sociala åtgärder är mycket effektivare mot brottslighet än polisiära. Så vill vi att brottsligheten ska gå under den nivå som i stort sett gällt i 30 år så måste vi satsa mer på förskola, skola och fritidsverksamhet för ungdomar och barn. Det är det som är absolut effektivast i ett samhälle av svensk typ. Man ökar den sociala kontrollen helt enkelt.
Så gärna fler poliser på gatan, men framförallt sociala satsningar på barn och ungdomar.
Intressant?
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3,
Andra bloggar om: Brottslighet, Polisiär inkompetens, Sociala åtgärder, Brott, Polisen, Samhälle, Politik
Där slog du faktiskt huvudet på spiken!
Jag tycker det är både fantasilöst & ohederligt att återigen använda den trötta gamla förklaringen ”ökad anmälningsbenägenhet” för att förklara den ökade brottsligheten. Statistiken från brås hemsida visar ju att det omöjligen kan vara en tillräcklig förklaring:
Anmälda våldtäkter, hela landet:
1997: 1 693
1999: 2 104
2001: 2 086
2003: 2 565
2005: 3 787
2007: 4 754
1997 våldtogs alltså 3 000 kvinnor som inte brydde sig om att anmäla detta?! I princip alla våldsbrott ökar under samma tid, inte lika spektakulärt men ändå. Det dödliga våldet går 1997 från 157 till 262 10 år senare – de faktiska siffrorna är överskattade men ökningen tydlig. Just vad det gäller dödligt våld är väl också där förklaringen ”ökad anmälningsbenägenhet” ter sig som mest hysterisk…
vad gäller åtgärderna håller jag dock helt med!
Okningen när det gäller våldtäkter beror främst på ändrad lagstiftning och dessutom på ökad anmälningsbenägenhet. OM du tuttar på sexuella övergrepp i statistiken ska du se på en nästan lika uppseendeväckande minskning.
http://www.zaramis.nu/blog/2008/01/15/brottslighet-och-kon/
”nästan…” nej tyvärr. slår man samman våldtäkter och sexuellt tvång har de fortfarande fördubblats de senaste 10 åren. en omklassificering tycks ha skett efter 2003 – sexuellt tvång har minskat med 800 fall men samtidigt har antalet våldtäkter ökat med 2200 anmälningar. det är ju uppenbart för alla utom de ideologiskt förblindade att detta betecknar en reell ökning.