Eller som jag föredrar att skriva och säga, stalinismens brott. Sanningen är att de som drabbades först av inspärrning i Gulag, förvisning och fixade och summariska rättegångar var andra vänstermänniskor. Anarkister och folk tillhöriga vänsteroppositionen i det sovjetiska kommunistpartiet.
Sen 1920-talet har dessa (jag kan säga vi) dessutom producerat en mängd innehållsrik och bra kritik av det sovjetiska samhället och stalinismen. Något som högern aldrig gjort, då den främsta ägnat sig åt vulgärpropaganda utan nån större analys.
Vill man veta sanningen om stalinismens brott ska man alltså vända sig till vänstern. Hos den vänster som under mer än 70 år har kritiserat stalinismen och dess brott mot mäsnkliga rättigheter, des brott mot arbetarkalssen och dess brott mot demokrati. för denna vänster har producerat en bar mcyket bättre kritik av stalinismen ä vad konservativa och liberaler förmått.
Läs mer:
Trotskijarkivet
Marxistarkivet
Hos Socialistiska Partiet:
Stalinism
Moskvaprocesserna
Spanska inbördeskriget
Vietnamrörelsen
Intressant?
Bloggat: BiologyandPolitics, Redundans
Borgarmedia: SVD1, SVD2,
Läs även andra bloggares åsikter om Kommunismens brott, Moskvarättegångarna, Trotskism, Socialism, Kommunism, Stalinism, Vänstern, Samhälle, Politik
Svensson skriver:
”Sen 1920-talet har dessa (jag kan säga vi) dessutom producerat en mängd innehållsrik och bra kritik av det sovjetiska samhället och stalinismen.”
Den dominerande delen av den svenska vänstern höll på med annat. Nils Flyg från det socialistiska partiet (numera nedlagt) stödde Hitler. Sveriges kommunistiska parti (numera vänsterpartiet) beskrev Molotov-Ribbentroppakten – grunden för invasionen av Polen och därmed starten på andra världskriget – i termer som till gagn för freden och progressivt…
Nils Flyg och det parti han ledde stödde nazismen under en begränsad period. Vid det laget var det handfull medlemmar kvar i ett parti som haft 10 000-tals, exempelvis när de uteslöts ur Komintern av Stalinisterna år 1929.
Läs gärna Håkan Blomqvists (medlem i Socialistiska Partiet) bok om Nils Flyg.
http://www.socialistiskapartiet.se/e107_files/downloads/filer/gatan_nils_flyg.pdf
Så du försöker säga att eftersom kommunisterna mest behandlade vänstermänniskor illa så har inte borgare rätt att kritisera dessa kränkningar?
Så mänskliga rättigheter handlar om att man inte kan kritisera sådant man själv inte råkat ut för? Att empati är överflödigt.
Mycket fantastiskt utryck av dig. För det är vad din inledning säger. Rent språkligt, innehållsmässigt är den inte värd att kommentera efter som det som vanligt är rakt från vänster och som alltid slag i luften utan substans.
kalle: Nej, nåt sånt försöker jag inte säga och säger inte heller. Jag säger att deras kritik är dålig. Dåligare än den som kommer från vänster.
Samma sak som med kritiken mot högern i den här bloggen då som inte alls är nyanserad.
Problemet med kommunismen är att dom inte ser träden för skogen. Jag vet nyanserna inom vänstern bättre än vad vänstern vet nyanserna i högern.
Var är dina bevis på att det bara är propaganda? Jag tycker systemet i Sovjetunionen, nuvarande Ryssland, Nordkorea och Kina är ett bevis på att man inte kan ha annat än en ”härskarklass”. Finns det riktig demokrati så finns det plats för mer åsikter än den som passar inom en ram.
Så klart kommunisterna måste ha nyanserad kritik mot den auktoritära kommunismen om dom ska kunna samexistera i ett demokratiskt samhälle. Dessutom måste dom ju differentiera sig från kommunistregimerna.
Jag tycker man inte behöver så mycket ursäkter för att tycka statskommunismen och nazismen inte är godtagbara ideologier. Det är uppenbart så…
Auktoriteter suger överhuvudtaget, komme de från vänster eller höger!
Så v-partiet försökte inte stoppa kritiken från Sovjet-återvändarna?
V-partiet var inte heller okritiskt mot Öststats-diktaturerna fram till minst 80-talet? 🙂 (Var det 5% av befolkningen i Östtyskland som var informatörer åt säkerhetspolisen?)
Det var inga gåvor, gemensamma resor etc etc med DDR m.fl.? 🙂
Det var inga hyllningstal av Hermansson till Stalin efter hans död? 🙂
Kritiken mot Kuba var frivillig, den också? 🙂
Ja just, det var vänster-grupper som drog upp kritiken mot de Röda Khmererna först?
Men bland miljoner människor under decennier lär man ju hitta folk som säger vad som helst, inklusive att UFOn styr höjdhoppare, så man kan hitta källor som stöder det mesta. Speciellt om man har politiska rörelser som splittras lika ofta som bakterier i en näringslösning… 🙂
Tja, att de flesta avrättningaran (till skillnad från svälten) som utfördes av Pol Pot gjordes på vänsterfallangen i öster mot Vietnam är väl tämligen väl belagt. Det var politiska utrensningar av vänster människor med avvikande uppfattningar eller som sågs som lojala med Vietnam.
Och det var efter att folkmorden avslöjades som USA började stödja Pol Pot. Efter, när alla kände till vad som hänt. Det är direkt pinsamt.
Sedan är det väl ingen som tvivlar på att det fanns Stalinister och östromantiker inom den svenska vänstern. Ungefär som det fanns diktaturälskare, fascister och apartheidförespråkare inom den svenska högern.
Inom båda grupperna fanns det dock kritiker mot samma företeelser.
Herrefan: jag är inte vänsterpartist.
Det var vänstefolk som kritiserade Pol Pot först. Den organisation som jag tillhör stödde aldrig Pol Pot överhuvudtaget.
Jag tror nog du får läs på om mitt parti, Socialistika Partiet och om trotskismen.
Jag såg på Rapport härom dagen att Lars Ohly nu hade bytt fot och inte längre kritiserade utställningen ”Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”, vilket jag tror är klokt. Även om initiativet till att rikta fokus mot kommunismen har ett politiskt syfte (att misskreditera allt som är vänster) är det mycket svårt att gå emot en saklig belysning av historien. I alla fall om man samtidigt inte vill försvara dessa brott. Och det är det väl inte många i vårt land som gör.
Socialism och kommunism som idé, vilken är och varit teoretisk grund för miljontals arbetares frihetsrörelse är en sak. Det Stalin, Mao och Pol Pot gjort är något helt annat.
Stalin började kalla Sovjet för socialistiskt och sedan kommunistiskt. Mao kallade sitt Kina för en folkrepublik. Östtyskland kallades för demokratiskt. Men alla dessa etiketter var försök att skaffa legitimitet för system som egentligen var förtryckande.
Vi måste kunna skilja på etiketter och det faktiska innehållet.
iller,
Skillnaden med Forum för levandes historias kampanj MOT nazismen och den kampanj man nu har OM kommunismen, är att det förstnämnda handlade om ideologikritik medan den sistnämnda handlar om regimkritik. Därför har myndigheten frångått regeringens beskrivning (”kommunismens brott mot mänskligheten”) och i stället kallat arbetet för en granskning av ”brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”. När en av historikerna i projektet, Klas Göran Karlsson, dessutom betonar att för kommunismen gällde att ”tanken var god”, inser man att det ingalunda handlar om att ”misskreditera allt som är vänster”, snarare tona ned den kommunistiska ideologins skuld.
Som jag skrev, det verkar finnas en närmast oändlig mängd av små vänsterfraktioner med varierande åsikter, så jag antar att rent teoretiskt kan det finnas någon med demokratiska tendenser… 🙂
/*off-topic borttaget*/ #AS
Trotskij var väl inblandad i det blodiga ryska inbördeskriget, etc? Google gav http://www.slate.com/id/2163048/
(Sen, länder ägnar sig åt realpolitik, speciellt under tider som kalla kriget, och ljuger om det. Det gäller även Sverige. Mindre grupper i länderna utan makt tenderar att vara trevligare…)
DDR kallade sig helt klart demokratiskt. Det gör moderaternas international International Democrat Union, trots de avgrundstroll till partier man hittar där.
En eminent radiopersonlighet från Göteborg sa en gång att ju mer ”Demokrati” man återfinner i ett lands namn eller i en organsisations, desto mindre demokratiskt är det i verkligheten.
Vem det var? Stefan Liv.
”Organisation” ska det självklart vara.
(Publ. i DN 2008-03-13)
Missa inte poängen!
Det viktiga är att känna igen terrorn.
Regeringen Persson fick goodwill när den grundade Forum för levande historia för att sprida kunskap om Förintelsen. Regeringen Reinfeldt ville inte vara sämre och uppdrog åt samma myndighet att upplysa om kommunismens brott. Initiativet har väckt debatt. Kan Förintelsen jämföras med andra brott? Går Forum ideologiska ärenden?
I måndags presenterades resultatet vid ett internationellt seminarium, ”Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”. Bakom de borgerliga ministrarna på första rad satt intellektuell elit och bildad allmänhet.
Många väntade att höra resultatet av kalla krigets sista ideologiska upprensningsaktion. Eskil Franck, chef för Forum för levande historia, räckte skriften till kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth. Hon såg nöjd ut och höjde ett varningsord: ”Kommunismen är en ideologi som skördat och alltjämt skördar många offer!”
När så forskarna klev upp vände hela föreställningen. Jelena Zjemkova och Youkk Changg som leder dokumentations¬¨centrum i Ryssland respektive Kambodja var ointresserade av ideologiska förklaringar. Deras mål är att identifiera gärningsmännen och hedra de döda genom att förhindra nya massmord. Michael Schoenhals, professor i Kinas historia i Lund, läste å sin sida upp ett gammalt dokument från Kinas underrättelsetjänst som fick illustrera hur långt Maos regim var beredd att gå i utrensningen av klassfiender. I skrivelsen avvisas entydigt folkkongressens vilja att begränsa våldsutövningen. Gäller det inte att föregripa angrepp på revolutionen och moderlandet? Då fordras hårdhet mot varje misstänkt!
Schoenhals förklarade: ”Ni som kommit hit för att höra oss fördöma kommunismen har missat hela poängen med historisk kunskap. Vår uppgift är att strängt granska brott mot mänskligheten så att vi lär oss att känna igen dem i samtiden – och detta oavsett om det utförs i kommunismens eller demokratins namn.” Sedan avslöjade han att dokumentet han läst alls inte stammade från Maos Kina, utan var en ordagrann återgivning, med enstaka substantiv utbytta, av George Bushs senaste tal, där presidenten förklarar varför USA ska använda tortyr i kampen mot terrorismen.
Michael Schoenhals inlägg kommer att gå till historien. Sällan har en svensk humanist tillrättavisat makten lika skarpt. Hans markering säkrar för lång tid oberoendet för Forum för levande historia och forskningen över lag. När Schoenhals vädrat ut flosklerna kunde seminariet rikta in sig på huvudsaken: hur förklara dessa ohyggligheter, hur undvika att de sker igen? Det var en historikernas seger över ideologerna.
Stefan Jonsson