Den reklamen, den reklamen

De är just nu lite rabalder kring reklam på bloggar. Eller kanske man ska säga om hur man som bloggare tjänar pengar på reklam. För många av de riktigt stora bloggarna, även vänsterpolitiska sådana som jag själv och Jinge har reklam på bloggen. I Jinges och mitt fall handlar det om GoogleAds, reklam som väldigt tydligt visar att det faktiskt är reklam. Jag kan inte se något problem med sån reklam eller att man tjänar pengar på sin blogg i sig.

Däremot är jag tveksam till ren textreklam där det inte framgår att det är reklam utan man tror att bloggaren i fråga faktiskt använder sakerna, när det i själva verket är så att bloggaren fått pengar för att säga att man använder produkten/fiket etc. Det har avslöjats, om nu avslöjats är rätt ord, att den mycket populära bloggen Blondinbella gör reklam på det viset. Konsumentverket är också tveksamma och funderar på om reklam på det viset är lagligt eller inte. Men det stora problemet kanske inte är det utan det som Jonas Morian skriver om, att trovärdigheten hotas:

Problemet uppstår när man som bloggare och publicist säljer mer än annonsutrymme; när man faktiskt rear ut sin egen trovärdighet. Det finns numera en marknad för bloggare att mot betalning göra reklam i sina egna blogginlägg – alltså det som i marknadsföringslagen betecknas som textreklam.

Som läsare av en på detta sätt reklamfinansierad blogg så kan jag alltså inte med säkerhet veta om filmerna skribenten sett på bio och hyllar, klädmärkena han eller hon rekommenderar eller de nya skivor som får så positiva omdömen, verkligen hade blivit nämnda om inte skribenten hade fått betalt för att göra det. Och inget säger heller att textreklamen enbart behöver gälla konsumtionsvaror. Det är inte svårt att föreställa sig att en intresseorganisation glatt skulle köpa positiva omdömen för sig själv eller sin sak från vällästa bloggare om tillfälle gavs. Så kan de facto redan ske.

Även när det gäller TV-mediet så diskuteras reklamen i och med att Claes Eriksson vunnit mot TV4. Det är alltså hädanefter regissörerna som ska bestämma om det är tillåtet att avbryta en film i TV för reklam. Frågan är hur denna tolkning av lagstiftningen kring TV-reklam, upphovsrätt osv kommer att efterlevas och implementeras av TV-bolagen. Jag misstänker att de rakt upp och ner kommer att skita i domslutet i Högsta Domstolen (HD).

Så nog är reklamen ett problem. På många sätt.

Intressant?
Bloggat: MinaModerataKarameller, Kulturbloggen, Jinge, Lasse
Borgarmedia: AB1, Dagens Media1, Dagens Media2, DN, AB2, SVD1, SVD2
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

7 svar på “Den reklamen, den reklamen”

  1. Är det inte lite löjligt, detta rabalder? Tiger Woods bär en Rolex, inte enkom för att han tycker att det är finfina grejer, utan för att de ger honom gratis klockor för att visa upp dem. WE/SC eller vad klädfirman nu heter delade ut gratiskläder till kändisar som därigenom blev relativt billiga reklampelare. I film är det vanligt med produktplacering. Ingenstans där dyker det upp en stor blinkade skylt som säger ”DET HÄR ÄR REKLAM”. Jag begriper inte vad som är nytt med att det förekommer i bloggform, det är ju bara ytterligare ett medium.

    Folk är oftast smartare än att köpa saker de inte vill ha. Det som förändras är väl kanske av vem de köper varorna – själv väljer jag gärna den tillverkare som är lite finurlig med att sälja in sig. Det enda man kan säga helt säkert, det är att svensk reklamlagstiftning är urmodig. Överväganden om att driva rättsfall mot en ung tjej som förenar nytta med nöje och gör sig en hacka för besväret? Dummaste jag hört.

  2. Om Blondinbella hade haft medetna onda avsikter hade hon nog inte så öppet berättat om sina aktiviteter. Tjejen är bara 17 år – är det ingen som minns hur aningslös man var då?

    Jag kör också med Google och vet ej fan hur det fungerar alltså. Ibland får man klick och ibland får man inget. Koderna försvinner och det ena med det andra. Några pengar har jag inte sett röken av heller för den delen…

  3. Onda avsikter? Uttrycket finns inte i min vokabulär? Jag tror inte 17-årinagrna som slämgde sten i Göteborg 2001 hade inte onda avsikter heller. Men när man är 17 har man kanske inte världens bästa omdöme (även om tjejer verkar ha bättre omdöme än killar i den åldern)

    Antingen är det hon som bestämmer själv. Och då agerar hon oetiskt. Orsaken till det kan vara att hon vill tjäna mycket pengar eller allmänt dåligt omdöme. Men begår man olagligheter på grund av dåligt omdöme är det också straffbart. (jmfr stenkastarna)

    Eller så är hon i händerna på folk som utnyttjar henne. Då agerar de felaktigt. De kan utnyttja henne för att hon har dåligt omdöme eller är dum i huvudet. Spelar ingen roll. Hon kanske begår olaglighetrna. Och då är det hon som åker dit. Oavsett om hon utnyttjas eller inte.

  4. Till Gustav: Jag tror inte heller det är så allvarligt i just Blondinbellas fall. Men tänke en politisk blogg som säger att den är oberoende, nyanserad och objektiv. Och så är den i själva verket betald av Nordkoreanska staten, eller av CIA. Eller av CocaCola eller AstraZeneca, Volvo eller Exxon. Det är ju inga problem om det är uttalat, men om det sker i det dolda blir det problem.

  5. Jo, där har du ju rätt i viss mån. Sånt brukar dock luskas fram rätt fort så fort misstanke dyker upp. Som tur är, så är ju bloggosfären och internet som helhet smockfullt med haverister av olika slag, på gott och ont. Så det mesta som är tveksamt hårdgranskas med automatik. 😉

Kommentarer är stängda.