Under efterspelet till skottlossningen i Bergsjön häromdagen har flera journalister blivit hotade och överfallna. Det är en oroande utveckling som liknar det jag nämnde i mitt första inlägg om mordet i Bergsjön. Nämligen situationen i Paris förorter som ju ledde till omfattande upplopp häromåret. Risken finns att vi nu får se samma utveckling i Göteborgs förorter och det är mycket allvarligt.
Den nyliberala nedskärnings- och privatiseringspolitik vi sett både från den förra socialdemokratiska regeringen och den nuvarande borgerliga är det som lett till den ökning av utanförskap och maktlöshetskänslor som leder till den typen av urladdningar som vi sett i Frankrike. Likaså är den typen av aggressioner mot allt som kan tänkas representera överheten i samhället, inklusive journalister och fotografer, som vi sett exempel på i Bergsjön en sådan reaktion.
Journalisterna å sin sida borde kanske ta sig en funderare över varför de ses som representanter för överheten och makten. För de är som jag ser det inte helt oskyldiga själva. För deras rapportering går alltsom oftast maktens ärenden och endast i undantagsfall är de ett försvar för den vanliga människan.
Borgarmedia: SVD1, AB, DN,
Andra bloggar om: Brott, Bergsjön, Journalister, Överfall, Göteborg, Våld, Media, Politik, Samhälle
Flera journalister har blivit attackerade när de rapporterat från mordet i Bergsjön Göteborg. Det verkar ha kommit som en överraskning att något sådant kunde ske. Tydligen förstår man inte det samhälle man själv har skapat. Dags kanske för en ny kampanj ”Rör inte min journalist”
Du tror alltså fortfarande att det är nedlagda fritidsgårdar som orsakar ”urladdningar” (eller grova brott, som de kallas i folkmun)? Om vi bara kastar lite mer skattepengar på de här områdena så kommer saker och ting att ändras? Med den logiken är en tjuv inte omoralisk, bara underbetald.
/*tagit bort lite off-topic- material*/ Anders_S
Här i Paris har detta pågått, lika länge som mängder med ekonomiska satsningar på just dessa problemområden.
Har det hjälpt?
Det enda som hjälper på lång sikt är att skapa en easy-entry / easy-exit arbetsmarknad med låga trösklar för oprövade kort (som ju invandrare ofta är i sitt nya hemland), dvs minska den 50-talistiska arbetsrätten med sitt fokus på svunna tiders löntagare i en för länge sedan försvunnen gigantisk tillverkningsindustri.
Från vänsterhåll är det även dags att öppna ögonen och inse att det är dags att ställa hårda krav på kulturell assimilering och språklig integration på de invandrare vi tar in. Varför inte ta lärdom av betydligt mer framgångsrika exempel som exempelvis Kanada?
Mer fritidsgårdar och skattefinansierade biljardbord till håglösa invandrarungdomar kommer inte att råda bot på stenkastning, gängkriminalitet, arbetslöshet och utanförskap i invandrarghettona.
Inte heller folk med ”hjärtat till vänster” och en sådan naivitet och dumsnällism i sin samhällsanalys, att tomten framstår som verklig.
Det är INTE batongpolitik att ställa krav, inte heller populism att ställa riktade (och hårdare) krav på invandrare och det ÄR nödvändigt för vänstern att en gång för alla begripa att 60-och 70-talets arbetsmarknad var en kort historisk parantes, skapad i en artificiell ekonomisk situation som inte på några villkor är aktuell längre. Ju snabbare vi kan anpassa den arbetsrättsliga lagstiftningen
till dessa för länge sedan inträffade förändringar, ju snabbare kan vi minska ovan nämnda problem.
Detta kräver dock insikten att fackens vrål måste tystas, de existerar enbart i syfte att försvara sina egna privilegier och skiter högaktningsfullt i att ”släppa in” fler i den rigida arbetsrättsliga struktur de tillkämpat sig. De är inte, som vänstern hävdar, den lilla människans förkämpe etc. Överallt i Europa försvarar de en burgen medelklass (socialt är dessa arbetarklass, ekonomiskt är de dock medelklass, vissa t.om övre medelklass = ”arbetaryrkena” är hutlöst överbetalda i hela Europa)
och dessas höga löner, förmånliga pensionsregler osv, som huvudsakligen tillskansades under efterkrigstidens ekonomiska situation.
Alla borde se ”La Haine” svensk titel ”medan vi faller”.
Arbetsrätten som vi har idag är från 60- 0ch 70-talet till att börja med.
Vem har snackat om att inte stälal krav? Inte jag i alla fall.
Det fisnn inga som helst belägg för att de fackliga lagarna skulle hindra någon från att få jobb. Det handalr istälelt om att vi förr löstae arbetslöshet med statliga åtgärder. Det gör vi inte längre.
Att man frö närvarande tjänar bra som exempelvis en Volvoarbetare exemeplvis gör dig inte till medelklass. Dumheter och trams.