Ska det bli bojkott av OS?

Allt fler personer med inflytande verkar fundera över om det inte är möjligt med en partiell bojkott av OS i Beijing. Detta för att demonstrera ett missnöje med Kinas förtryckande politik. Senast i raden är nu den förre justitieministern Thomas Bodström. En man som jag kanske inte så där till vardags har så mycket positiva uppfattningar om. Men en bojkott i form av att man till exempel vägrar delta i invigningen etc kanske inte är en så dum idé. Även om den lanserats av reaktionärer som Sarkozy och halvreaktionärer som Bodström.

Det finns problem med en total bojkott och problem med att OS hamnade i Kina. Men om det hela kan utnyttjas för propaganda och agerande mot diktaturen i Kina bör man ta möjligheten i akt. Så kan man vändanågot som sr dåligt ut till något om i alla fall ser lite bättre ut.

Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN1, DN2, DN3, AB
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

9 svar på “Ska det bli bojkott av OS?”

  1. Mycket bra förslag att bojkotta OS-invigning. Gärna hela OS för min del !!

    //Susann

  2. Boykotta OS skriker ett flertal högt. Låt de kvinnor och män som utövar idrott på elitnivå åka om de vill. Det finns väl knappast något här som inte skulle åka till Kina för jobbets skull för att markera något.

    Den boykotten du och jag kan välja att göra om det nu vore så är att inte titta på OS eller sluta handla varor från Kina eller finansierade med Kinesiska pengar. Det vore väl något! Att inte köpa nya mobil/tv-apparat/kamera/mp3-spelare/massproducerade kläder/barnbox på McDonalds/leksaker till barnen/ny bil/o.s.v. Att skita i att hoppa på den senaste trenden som skapas i Väst med produceras i långt borta i Öst. Kan vi inte alla göra det istället?

    Jag menar självklart inte allvar. Jag är blå, blå, blå in i själen och tror på ökat utbyte, dialog, handel, och erfarenheter för att förändra situationen för människorna i Kina. Saker blir väl knappast bättre för att man vänder ryggen till och förväntar sig att den andra parten ska omvandlas till sin egen sanning. Att delta i OS visar på good sportsmanship – när kommer nästa tillfälle att få in världens alla medier i Kina? När får vi möjlighet att lära oss om denna ekonomiska bjässe på hemmaplan?

    En boykott bestraffar bara de som utövar sport, de som är intresserade av sport, och de människor som fått lida för att hela detta jippo ska gå av stapeln som planerat.

  3. Det är skönt att allt fler äntligen börjar få upp ögonen för de brott som begås av den Kinesiska staten, både mot tibetanerna men även mot det egna folket. Situationen i Tibet är ett av många horribla exempel i raden av den kinesiska statens fruktansvärda maktutövande och brott mot mänskligheten.
    Ja, boykotta OS i Beijing! Gör det helhjärtat och fullt ut! Svensk idrott är något att vara stolt över. Låt inte den svenska idrottens namn befläckas genom att stödja den Kinesiska staten med sitt deltagande.

  4. En bojkott av OS, och därmed en utfrysning av Kina, minskar en möjlighet att visa hur västvärlden fungerar. Vi kan inte prata om att Kina censurerar information och samtidigt vägra att själva visa upp oss när vi får chansen. Det går inte att sprida information om vi inte ens finns på plats.

    Mackan, Tibet har inte varit självständigt sedan 1200-talet. Varken Sverige eller FN har någonsin erkänt Tibet som ett eget land. Istället kanske man bör tacka Kina för att de skyddar Tibet mot att attackeras av Indien.

    Det enda horribla med Kinas hantering av demonstrationen i Tibet är att de i flera dagar hade polis på plats som bara passivt såg på när etniska tibetaner med våld slog sönder och brände ner civila hankinesers affärer och bostäder, och slog ner etniska kineser. Om detta vittnar den enda västerländska journalist som faktiskt var på plats, nämligen en reporter hos The Economist:
    http://www.economist.com/world/asia/displaystory.cfm?story_id=10875823
    Till skillnad från den tibetanska låtsasregeringen (svensk medias favoritkälla) så var han alltså där och kan rapportera om händelserna utan att dra ut informationen ur dalai lamans arsle.

  5. Bodström uttalar sig om en bojkott. riskerna med detta är att den internationella arenan blir mer splittrad. Kommer västvärlden bojkotta USA för deras förbrytelser? nej, jag tror inte det. istället måste idrottare åka dit som idrottare och uttrycka sin åsikt där. svenska idrottsförbundet säger helt rätt emot tomas bodström när de säger att de inte kommer bojkotta OS så länge inte FN inför sanktioner mot Kina.

    En liten notis, jag tror protesterna i Tibet kommer fortsätta till OS.

  6. Global Action

    1 Million Human, 192 Countries, 1 Voice

    After decades of repression, Tibetans are crying out to the world for change. China’s leaders are right now making a crucial choice between escalating brutality or dialogue that could determine the future of Tibet, and China.
    We can affect this historic choice — China does care about its international reputation. But it will take an avalanche of global people power to get the government’s attention. The Tibetan spiritual leader, the Dalai Lama, has called for restraint and dialogue: he needs the world’s people to support him. Fill out the form below to sign the petition–and spread the word.

    http://www.avaaz.org/en/tibet_end_the_violence/21.php/?cl=65269630

    Best Regards/ Susz Sweden

  7. Idrott och politik är två vitt skilda ting, säger vissa folk.. Är inte ett ovanligt korkat sätt att försvara sina egna intressen!?

    DÅ: OS i Berlin 1936 var ett gigantiskt propagandajippo för nazismens Tyskland. Bakom järnridån var medaljer i de största internationella turneringarna viktiga symboler för kommunismens överlägsenhet som ideologi. Men till vilket pris?

    NU: Det väckte uppseende när USA helt nyligen strök Kina från utrikesministeriets svarta lista över de tio länder i världen som är sämst på att respektera mänskliga rättigheter. Tre dagar senare bryter helvetet ut i Tibet, när buddistiska munkar och vanliga medborgare demonstrerar mot Kinas förtryck, med livet som insats. Ett hundratal människor uppges ha omkommit i kravallerna.

    USA och EU uttrycker sig oerhört försiktigt och idrottsrörelsen uttrycker sig inte alls. De enda som gör sina röster hörda är opolitisk bundna medborgarrättsrörelser som Amnesty International och Avaaz.

    Det har inte alltid varit så här. 1980 beslöt USA att bojkotta sommar-OS i Moskva i protest mot Sovjetunionens invasion av Afghanistan och fick andra länder med sig.

    Alltså tiger vi och lider och blir därmed medbrottslingar.

    Kanske är det då ingen som längre minns de döda munkarna i Tibet och Burma, när Kina visar upp sina bländverk för världens inbjudna stats- och regeringschefer den 8 augusti.

    Officiellt var det väl meningen att Kina skulle organisera OS på mänsklig frihets villkor?! Nu blir det i stället resten av världen som får acceptera ett högst tvivelaktigt OS på diktaturens villkor. En värld, en dröm, lyder mottot. Vems dröm? Vilken dröm? En dröm om accepterat förtryck och egoism utan helhetssyn?

Kommentarer är stängda.