Störningskänslig kollektivtrafik

Kollektivtrafiken i Stockholmsområdet har igår och idag drabbats av stora störningar på grund av en brand invid järnvägen i Sollentuna. All trafik förbi brandområdet har stoppats av säkerhetsskäl. Det inträffade visar på problemet med att all spårbunden kollektivtrafik går genom samma områden, på samma spår. Det behöver naturligtvis inte var så utan det handlar om planering och politiska beslut.

Det är inte heller bara olyckor som är ett problem när all tågtrafik ska till samma ställe utan kapacitetsproblemen är ett ännu större problem. Även här är lösningarna delvis avhängiga politiska beslut men de är också beroende på planerares dåliga fantasi och oflexibla tänkande. Låt oss ta södra Stockholm som exempel. För närvarande finns kapacitetsproblem för trafiken in mot Stockholms central. Men varför måste all trafik gå dit? Det behöver den naturligtvis inte. En del pendeltåg kan gå in till Liljeholmen istället. Dit finns det spår och byte till tunnelbana, buss och spårvagn är möjligt.

Man kan även låta färjor gå den korta sträckan över till Hornstull från Liljeholmen. Där kan sen spårvagnar gå på det gamla järnvägsreservatet (idag en gata upp till Zinkensdamm, sen en gång och cykelbana bort mot Södra Stations-området) upp mot söder och dessutom längs med stranden mot Eriksdal för att sen följa spåret runt Söder till Saltjöbanans station vid Slussen. De skulle förstås kosta en del att göra detta, men det skulle definitivt vara billigare än det bygge som ändå kommer att ske av ytterligare spår genom centrala Stockholm. Det skulle dessutom gå att få klart mycket snabbare än utbyggnaden av järnvägen genom centrala Stockholm och på så sätt vara en snabbare dellösning.

Andra vettiga saker vore att bygga ut tunnelbanan från Hagsätra till Älvsjö samt från Fruängen till Älvsjö. I Älvsjö borde en del fjärrtåg stoppa och byte mellan tunnelbana och pendeltåg blir möjligt om tunnelbanan byggs ut dit. Det är möjligt att detta skulle leda till utökad tunnelbanetrafik på de aktuella linjerna och därmed en överbelastning längre in i Stockholm. På kort sikt kan detta lösas genom att en del tunnelbanetåg endast går till Gullmarsplan respektive Liljeholmen. På längre sikt måste den blå linjen byggas ut under vatnnet söderut från Kungsträdgården och kanske överta trafiken på Skarpnäcklsinjen (idag en del av gröna linjen).

Med lite mer fantasi och fritänkaranda skulle man alltså både på kort sikt och lite längre sikt kunna förbättra kollektivtrafiken och minska störningskänsligheten i denna avsevärt. Även så i norra Stockholm. Tvärbanan kan byggas ut så den ansluter till järnvägen och möjliggör byten i norr. En utbyggd tvärbana kanske inte skulle lösa problemen just denna gång, med branden i Sollentuna, men känsligheten i systemet skulle definitivt minskas. Även i norr kan man säkert istället för att låt alla pendeltåg gå in till Centralen, låta en del tåg gå till norra station eller kanske hellre lite längre så att bytesmöjligheter till Roslagsbanan och tunnelbanans röda linje blir möjliga. Med lite mer fantasi, utnyttjande av gammal existerande infrastruktur (istället för att riva den) så kan mycket göras. Och varför inte spårbunden trafik som sammanbinder Stockholm C med Östra station?

Nåt borde i alla fall göras, för det är inte vettigt att en relativt liten brand ska slå ut stora delar av kollektivtrafiken i Stockholm.

Intressant?

Borgarmedia: SVD, DN, AB,
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

12 svar på “Störningskänslig kollektivtrafik”

  1. Att låta en hel del fjärrtåg stanna vid exempelvis Älvsjö är en bra idé. Det är ett elände att Stockholms Central så att säga är fastspikad mitt i stan där det är maximalt trångt men att alla tåg likförbaskat måste in där.

    Före Andra världskriget kläcktes tanken om att flytta Centralen till trakten av Fridhemsplan mitt på Kungsholmen. Hade man gjort det (det var fortfarande rena landet där då) hade vi sluppit en hel del kommunikationsproblem idag. Men skulle man inte kunna säga att Stockholm idag är en så stor metropol att den i likhet med andra stora metropoler bör ha flera centralstationer, beroende av i vilken riktning tågen går? En för norr, en för söder, och kanske till och med en för trafik västerut? Västerut-trafiken bör väl i stor utsträckning röra arbetsresor och liknande inom Mälarregionen, och för den vore väl ett utbyggt Älvsjö en bra terminal?

    Och så är det ju ett jäkla skämt att en liten rådis kan slå ut hela tågtrafiken under flera timmar som det hände i lördags morse. Snacka om känsliga system!

  2. Spännande idéer, men en faktadetalj som blivit fel i inlägget vill jag kommentera: Det finns redan spårbunden trafik mellan centralen och östra station – tunnelbanan (hållplatser T-centralen respektive Tekniska högskolan). Menade du någon annan typ av spårbunden trafik här?

  3. Magnus: Du har självklart rätt. Jag menade ett alternativt sätt till tunnelbanan. Spårväg fanns ju en gång i tiden. Järnvägsgspår att använda för modernare spårvägstrafik av tvärbanans modell finns ju fortfarande och borde kunna användas.

    Från början var det också tänkt att Hagsätra ochh Fruängslinjerna skule gå ihop (det skulle ju bli nånstans i Älvsjö då) och trafikeras som nån typ av ringlinje. Men den typen av trafik är oerhört logistiskt svår (ringlinjer alltså).

  4. Skönt att höra att det är fler än jag som tycker att allt inte ska centreras kring centralen. Tänk om branden skulle ägt rum på T-centralen istället och på en vardag. Det hade blivit totalt kaos. Bygg ut fler t-banelinjer som inte per automatik passerar centralen men passerar mälar- eller öst-väst-snitt.
    En ringlinje i innerstaden vore bra.

  5. Niklas, vi har nästan en ringlinje i Stockholm: 4 buss. Den hette line 54 tidigare som buss och innan dess gick spårvagn på linje 4 ungefär samma väg och kallades ringlinje har jag för mig! Tar man tag i 4:an – eller gärna ersätter den med spårvagn igen – kan den få fortsätta från Radiohuset på Östermalm via Strandvägen, Skeppsbron, Katarinavägen och Renstiernas gata, och till slut bita sig själv i svansen vid Skanstull! Då blev det en riktig ringlinje!

Kommentarer är stängda.