Den politiska dimensionen av att hålla på GAIS (eller Hammarby)

Jag läste de två intervjuer Åsa Linderborg och Karin Magnusson gjort med varandra inför övertagandet av chefsskapet på Aftonbladet Kultur och fastnade vid några saker. Dels Karin Magnussons avståndstagande från politik som hon delvis hävdar är en konsekvens av sin uppväxt på landet, i småstädernas och dansbandens Sverige. Men det där är en konstruktion som jag ser det, i många småstäder på landet frodas politiken. Även bland de som föddes på 1970-talet och ofta när de flyttat sig själva in till de stora städerna.

Nog var större delen av 1968-vänstern (som alltså var starkast på 1970-talet) en intellektuell produkt som sågs över axlarna av stora delar av arbetarklassen i Sverige. Det var så det var, inte att folk i småstäderna ansåg att det var en intellektuell vänster. Det var arbetarklassen i såväl småstäder som stora städer som tyckte så. Det tyckte jag med i min ungdom, som tonåring i slutet av 60-talet och början av 70-talet.

Det andra jag fäste mig vid var när Åsa Linderborg säger att stödet till Hammarby har en politisk dimension. Att hennes pappa fyllde Hammarby med ett större politiskt innehåll än vad det i verkligheten fanns. Samma är det naturligtvis med GAIS i Göteborg, vår motsvarighet till Hammarby. Å andra sidan, vänsterfolk håller ofta på GAIS och sossar på IFK.

När det gäller de tre stora lagen i Göteborg finns det faktiskt en undersökning som jag läste för många år sen. I den visas att GAIS har en större andel arbetarklass bland sina supportrar än de andra två lagen. Dessutom har GAIS en större andel vänsterpartister och en lägre andel socialdemokrater. Så nog finns det nåt politiskt i vilket fotbollslag man håller på. Socialt och politiskt, för varför skulle jag annars hålla på Millwall FC i den engelska fotbollen till exempel. Det är alltså på något sätt ett politiskt ställningstagande för en del när man håller på GAIS, Penarol eller Cerro (Uruguay), S:t Pauli, New York Mets, Hammarby eller GAIS.

Och när vi ändå är inne på en politisk dimension hoppas jag att Åsa Linderborg vrider Aftonbladet Kultur till att bli ännu mer vänsterpräglad än vad som gäller idag. Samt att Karin Magnusson, som den pragmatiska person hon verkar vara när man läser Linderborgs intervju med henne, låter detta hända.

Intressant?
Bloggat: Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Nobby Tåfjutt

    Det politiska i att hålla på vissa fotbollslag är mest inbillning. Den undersökning från SOM-institutet som kom för några år sedan (finns utlagd på nätet) visade att IFK Göteborg hade egen majoritet (mer än 50%) av sympatierna i alla socialgrupper. Sen kom ingenting och sen kom ingenting och sen kom GAIS och ÖIS. Men en majoritet av socialgrupp 1 håller alltså på IFK. GAIS och ÖIS ligger långt efter. Märkligt va! I fotbollens barndom dominerade mellangrupperna (bokhållare, bagare, kontorister)på plan. Efter första världskriget kom 8-timmarsdag. Mer fritid gjorde att fler med fysiska jobb orkade ägna sin fritid åt att spela fotboll. Mellangrupperna var kvar men arbetarspelarna vällde in och i början av 30-talet dominerade de samtliga allsvenska lag (däribland GAIS, ÖIS och IFK. Men myterna lever kvar som vackra minnen. Överklassen kan både då och nu räknas bort. De har aldrig levererat annat än enstaka fotbollsspelare (se istället fäktning, ridning, segling, tennis (förr)och golf). ÖIS har stämpel av snobbklubb men har sedan starten haft brottning som en av huvudsporterna, den kanske största arbetarsporten av alla. Ingenting är enkelt. Millwall är en gammal arbetarklubb som under många år (vet inte hur det är nu) blev ett tillhåll för fascister. Ju mer du kollar fakta desto komplexare blir bilden. Hälsningar Frölunda