Mediemonopolets negativa konsekvenser för arbetarklassen

I Göteborg finns sen länge ett tidningsföretag och en tidning som totalt dominerar massmedia. Det är familjen Hjörne och deras tidning Göteborgs-Posten. I samband med den hamnarbetarkonflikt som ägde rum i Göteborg under år 2007 visade det sig vilk anegativa konsekvenser detta mediamonopol haft för hamnarbetarnas kamp.

Hamnbolaget kunde under konflikten via ett PR-bolag leverera tillrätttalagda nyheter som var ämnade att smutskasta hamnarbetarna. Strategin och taktiken fungerade väl. Hamnarabterna var när att ge upp på grund av trycket från media och deras obefintliga möjligheter att nå ut. Dessutom fick allmänheten i Göteborg en skev bild av strejken vilket troligen misnakde stödet för hamnarbetrana bland Göteborgs befolkning. Arbetsgivarna fick stå helt oemotsagda genom att det bara finns en tidning i Göteborg och genom att en journalist på denna tidning matades med nyheter från en tidigare kollega som arbetade på PR-konsulten JKL. En konsultfirma som alltså hade ett betalt uppdrag från arbetsgivaren i hamnen om att smutskasta arbetarna.

Nu avslöjades hela den smutsiga affären med propagandan som placerades i GP av den utnyttjade journalisten själv. Men det hade kunnat vara en journalist med mindre intregritet eller så kunde journalisten också ha betlats av arbetsgivaren och det hade aldrig kommit till allmänhetens kännedom att arbetsigivaren manipulerade nyhtesrapporteringen. Med fler tidninagr i staden hade det varit svårare at manipulera nyheterna och förmodligen lättare för arbetarna att komma ut med sin bild.

Hamnarbetarna har själva skrivit en rapport om kampen i hamnen under år 2007 och i den finns följande passager om mediebevakningen:

Göteborgs Hamns ledning förhöll sig emellertid inte passivt. Under helgen dök det upp stora uppslag i lokaltidningarna där förhandlingschefen Peter Svanberg hävdade att hamnarbetare hotats av sina kollegor och fått sina bildäck sönderskurna för att de ville jobba övertid.
När arbetsveckan började stannade produktionen snart både i containerterminalen och på ro/ro-kajerna. Hamnarbetarna krävde svar från ledningen angående varför man svartmålat sin egen personalstyrka i tidningarna och vilka bevis som fanns för de hot och trakasserier som man kände sig anklagade för. Två snabbinkallade krismöten i Skandiahamnen respektive Älvsborgshamnen fick hållas, och den hårt pressade förhandlingsledningen ställdes till svars av arga anställda. Ledningen hävdade att man inte kunde styra vilka obelagda uppgifter journalister publicerade och att man inte kände till omtalade hotelser från förmän och chefer som syftade till att tvinga nyanställda till att arbeta övertid. Man avslutade med att ge vaga löften om att försöka balansera mediebilden.

Krigsrubrikerna fortsatte dock under varje dag den efterföljande veckan, när åkare hävdade att Hamnarbetarförbundet bedrev maffiaverksamhet och redare samt näringslivsrepresentanter förklarade att hamnarbetarna var överbetalda, arbetsskygga och levde under omoderna avtal. Continerterminalens chef Tom Westman citerades i Åkeri & Transport (4-07), där han sade att företaget ”(…) börjat sätta ner klackarna i marken för att stärka vår rätt att leda och fördela arbetet.”. Även det kommunala hamnbolagets politiskt tillsatta styrelse kommenterade konflikten. Bolagstyrelsen valde att uttrycka ett helt okristiskt stöd för hamnledningens agerande.

Göteborgs Hamns förhandlingschef talade nu även om för journalister vad hamnarbetarna länge misstänkt: Konflikten i hamnen handlade inte bara om övertidsmat och objektsstyrd övertid, utan företaget ville också införa beordrad övertid och avskaffa fackföreningarnas förhandlingsrätt vid schemaomläggningar.

Samtliga tidningsartiklar kopierades och sattes upp på anslagstavlorna i hamnen, vilket bidrog till att ilskan bland de anställda växte.

och

Till en början var hamnarbetarna närmast paralyserade av den kampanj som bedrevs mot hela yrkeskåren i pressen. Arbetsstyrkan var oförberedd och förmådde inte bemöta alla grundlösa påståenden som cirkulerade i tidningarna. Stridsmoralen sjönk och en del hamnarbetare blev nedslagna av påhoppen och de många kritiska frågorna som följde från grannar och vänner. Det dröjde länge innan hamnarbetarnas egen syn på vad som pågick i hamnen slutligen började publiceras på debatt- och insändarsidorna.

Någonting dramatiskt hände dock redan tidigare, när Göteborgs-Postens journalist i en krönika om hamnen granskade sig själv och tillkännagav att han utnyttjats som en del i en medial partsinlaga i konflikten. En journalistkollega till honom, som numera arbetade på den stora pr-byrån JKL, hade under en längre tid sett till att plantera ”nyheter” från Göteborgs Hamn hos Göteborgs-Posten. Det kommunala hamnbolaget hade anlitat pr-byrån för att föra ut sin bild av hamnkonflikten och nu samordnade JKL pressmeddelanden och uttalanden från olika parter på arbetsgivarsidan för att dra hamnarbetarkåren i smutsen. Många av arbetsgivarsidans senare utspel syftade också till att identifiera Hamnarbetarförbundet som grunden för hamnens problem, och därmed skapa splittring mellan Hamn4an och Transport2an.

När JKL-skandalen blev känd och hamnarbetarnas egna inlägg i debatten började dyka upp i tidningar och på anslagstavlor, förändrades förutsättningarna för striden ännu en gång. Många anställda hoppades att den kommunala uppdragsgivaren skulle tvinga hamnledningen att avgå, eftersom VD:n och hans närmaste chefer nu helt saknade förtroende bland de anställda. Denna förhoppning dog dock snabbt ut efter att det kommunala hamnbolagets politiskt tillsatta styrelse återigen uttalat sitt fulla stöd för hamnledningen.

Övertidsbojkotten hade dock bestått genom denna tuffa period, trots att tveksamma röster höjts.

Mediemeonopol har i många sammanhang kritiserats i principiella ordalag bland annat för att just den situation som uppstod i Göteborg kan upppstå. Det verkliga exemplet visar att dessa farhågor är reelea och att mediemonopolen också har reella negativa effekter för arbetarklassen och andra undertryckta grupper i Sverige. Det finns stor anlednign att tro att även nyheter i andra sammanhang är manipulerade till arbetarklassens och fattigas nackdel. Manipulering är ett faktum och det är lättare att genomföra när det finns mediemonopol och dessutom mediemonopol vars politiska färg är borgarklassens.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Blogged with the Flock Browser

Tags: , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

3 svar på “Mediemonopolets negativa konsekvenser för arbetarklassen”

Kommentarer är stängda.