Cirka 90% av världens opium och heroin produceras i Afghanistan. Denna totala dominans för landet är ett resultat av USA:s och västvärldens ockupation. På den tid när Talibanerna styrde Afghanistan minskade landets odling av opievallmo. Odlingen kontrolleras till stor del av olika krigsherrar och har sitt ursprung i den period då landet var ockuperat av Sovjet. De gerillarörelser som då uppstod köpte sina vapen från amerikanska källor. För att finansiera dessa vapeninköp uppmanade man bönderna att odla opium, vars smuggling och förvandling till heroin man sedan kontrollerade.
Innan dess dominerade den så kallade Gyllene Triangeln världens odling av opium. Detta var i sin tur ett resultat av inbördeskriget i Kina som ledde till kommunistpartiets seger 1949 och kriget i Indokina, där först fransmännen och sen USA försökte stoppa länderna från att bli självständiga och fria. Alfred W. McCoy har skrivit en bok som noggrannt går igenom utvecklingen och omfattningen av handeln med opiater i Sydostasien i boken Heroin, pengar och politik. Där beskrivs hur USA genom stöd från CIA till olika grupperingar som de vill ska bekämpa kommunisterna i området i praktiken uppmuntrar opieodling och herointillverkning. Precis på samma sätt har det gått till i Afghanistan.
Samtidigt försöker USA alltid att skylla på fienden och göra dessa ansvariga för droghandeln. I Sydostasien försökte man påstå att det var Kina som låg bakom narkotikahandeln och i Afghanistan skyller man på talibanerna. Men sanningen är att det alltid är de med USA allierade krigsherrarna och organisationerna som brukar stå för knarkhandeln. Med eller utan USA:s godkännande eller medverkan. IBland med CIA:s medverkan och med Drug Enforcement Authority (DEA) som motståndare. I den dragkampen är det normalt alltid CIA som står som vinnare eftersom man alltid hänvisar till den nationella säkerheten. Så var det under Vietnamkriget och så är det i Afghanistan.
Efter att kriget i Sydostasien tog slut minskade opiehanteringen radikalt i området och över tid har den storskaliga hanteringen försvunnit även från Thailand och Burma. Detta i takt med tillbakadragandet av amerikanska trupper från området. Istället har alltså Afghanistan blivit det centrala odlingsområdet för opium och tillverkningsområdet för morfin och heroin. Från Afghanistan tar drogerna lite olika vägar till marknaderna i Europa och Nordamerika. Dels via de centralasiatiska länderna och Ryssland, dels via Irak till Balkanländerna, främst det forna Jugoslavien, men även Albanien. Även det som först år till Ryssland hamnar ofta i det forna Jugoslavien innan det vidarebefordras ut i Europa med hjälp av främst albanska gangsternätverk. Ett sådant nätverk är den gruppering som i Sverige kallas Albanligan eller Naserligan.
År 2005 beräknade Europol att albanska nätverk kontrollerade 40% av heroinhandeln i Europa. En stor del av resten kontrolleras dels av olika jugoslaviska nätverk och grupper ur det som kallas för ryska maffian. Det som gav albanerna möjlighet att ta över så stor del av knarksmuggligen, som innan dess dominerades av jugoslaviska nätverk som det kring krigsherren Arkan, var kriget på Balkan och det stöd som USA gav till olika albanska organisationer för att dessa skulle bekämpa Milosevics regim. Knarkhandeln via Balkan finansierade till stor del vapeninköpen som olika organisationer behövde. Mönstret på Balkan har alltså varit precis det samma som i Sydostasien och Afghanistan.
Naserligan anses av många bedömare dominera smugglingen av heroin till Norden och fler personer med kopplingar till grupperingen har gripits vid olika tillfällen i olika delar av Europa för heroinsmuggling. Både norsk och svenska polis har fler gånger haft anledning att utreda Naserligans inblandning i heroinhanteringen. Den stora koncentrationen av olika gangstergäng i just Göteborg kan förklaras just med knarksmuggling och nordiska narkotikamarknader. Det finns stor tillgång til narkotika i Tyskland och Danmark dit det är relativt lätt att smuggla från Balkanområdet eller Ryssland och mycket köpstarka kunder i Norge. Göteborg ligger mitt emellan och från Göteborg kan man dominera smugglingsvägarna.
De albanska nätverken i Europa är också inblandade i kokainhantering. När det gäller Europa kontrolleras denna av delar av det kalabriska (Kalabrien är tån i Italien) gangsternätverket ’Ndrangheta. Egentligen kan man säga att det är flera nätverk organiserade kring biologiska familjer. ’Ndranghetan är känd för att ta provision för beskydd av narkotikahandel och det finns nog anledning att tro att de genom sina kontakter med de albanska nätverken också är inblandade i heroinhandel. Även den apuliska (Apulien är den italienska klacken) gangsterorganisationen Sacra Corona Unita har kontakter och verksamhet på Balkan, men anses inte lika inblandat i narkotikasmuggling som ’Ndranghetan.
Källor (utöver vad som redan länkats):
Lasse Wierup och Matti Larsson, Svensk Maffia, Norstedts, 2007
Maud Webster, Maffians värld, Historiska media, 2004
John Dickie, Cosa Nostra, 2004 (på engelska), svensk utgåva, Månpocket, 2008, uppdaterad med åren 2004-2007.
Alfred W. McCoy, The Politics of Heroin in South East Asia, Harper & Row, 1972. På svenska; Heroin, pengar och politik, Prisma, 1976
Intressant?
Läs mer: Yelah,
Borgarmedia: DN, SDS, GT, GP, HD, KB,
Läs även andra bloggares åsikter om Heroin, Sverige, Norge, ’Ndrangheta, Kalabrien, Naserligan, Albanligan, Knarksmuggling, Heroinsmuggling, Gyllene Triangeln, Afghanistan, Talibaner, USA, Balkan, Jugoslavien, Albanien, Kosovo, Samhälle
Blogged with the Flock Browser
Tags: Heroin, Sverige, Norge, ’Ndrangheta, Kalabrien, Naserligan, Albanligan, Knarksmuggling, Heroinsmuggling, Gyllene Triangeln, Afghanistan, Talibaner, USA, Balkan, Jugoslavien, Albanien, Kosovo
8 svar på “Heroinets väg till Sverige”
Kommentarer är stängda.