När man arbetar mot rasism, oavsett om man inriktar sig mot antisemitism, islamofobi, flyktingfientlighet eller nazism finns det en sak man måste lägga på minnet. Effektivast bekämpas de olika typerna av rasism om de bekämpas tillsammans, om man uppmärksammar dem tillsammans och fördömer dem i klump. Med tillsammans menar jag två saker. Vi som vänder oss mot antisemitism, islamofobi och andra typer av rasism måste arbeta gemensamt mot den fiende som är den verkliga fienden, mot de som verkligen är antisemiter och rasister.
När vissa liberaler väljer att koncentrera sin kritik mot antisemitism kring kritik mot den svenska vänstern, på grund av dennas motstånd mot Israels förtryckarpolitik hamnar man verkligen i fel tunna. För är det någon grupp i Sverige som i väldigt liten utsträckning är antisemitisk är det just vänstern (Källa: Intoleransrapporten från FFLH, ska återkomma till detta i ett annat inlägg). Ibland händer det till och med att liberaler i Israel-frågan allierar sig med just de grupper som hyser flest antisemiter i Sverige och på så sätt legitimerar man den svenska antisemitismen i praktisk handling.
Men jag menar också att man inte kan bekämpa antisemitism på ett effektivt sätt om man inte samtidigt bekämpar islamofobi och annan rasism. Det omvända råder också, man kan inte effektivt bekämpa islamofobi om man inte samtidigt bekämpar antisemitism. Denna, på två sätt gemansamma, kamp mot olika typer av rasism försvagas rejält när liberaler och andra gång efter annan kommer med obefogade anklagelser mot vänstern för antisemitism när vi kritiserar Israel för det förtryck den staten utövar mot palestinier. Israel är inte det samma som judendomen eller judar. Begreppen är inte synonyma och ska eller borde inte användas så. Varken av de som försvarar eller de som kritiserar Israel.
Vikten av att man motarbetar olika typer av rasism samtidigt och gemensamt understryks av vad Michael Warschawski skriver i sin artikel Antisionism eller antisemitism:
Antisemitismen existerar och tycks sticka upp huvudet i Europa, efter att ha varit onämnbar under ett halvsekel efter det nazistiska judemordets fasor och kollabo-ratörernas förbrytelser. Inom en växande del av de arabisk-islamska folkgrupperna i Europa sprids rasistiska generaliseringar som urskiljningslöst anklagar judarna för de brott som begås av den judiska staten och dess armé. Antisemitismen återfinns för övrigt inte sällan just i det läger som villkorslöst stöder den israeliska politiken, som till exempel inom en del av de fundamentalistiska protestantiska sekter vilka i USA utgör en verklig proisraelisk lobby. Men här finns också en anriarabisk rasism, även om media inte uppmärksammar Betars(4) och Ligue de Défense Juives(5) övergrepp mot islamska institutioner eller mot organisationer som motsätter sig Israels kolonisationspolitik, eller de rasistiska antiarabiska slagord som täcker väggarna i vissa Paris-områden (»Död åt araberna«, »Inga araber, inga attentat«) eller de hetsjakter som organiseras av sionistiska kommandon.
Den antiarabiska och antijudiska rasismen måste fördömas och bekämpas, utan eftergifter, och det kan bara göras effektivt om man konfronterar båda rasismerna. Annars stärker man bara den mycket spridda föreställningen att bakom angreppet på en form av rasism finns en attack på en hel folkgrupp.
De som förkastar antisemitiska handlingar, antingen de är verkliga eller frukt av »semantisk glidning«, men inte säger någonting om antiarabiska övergrepp bär en del av ansvaret för att stärka människors uppslutning bakom den egna folkgruppen och för att antisemitismen stärks – för de bekämpar inte rasismen, oavsett vilken rasism och varifrån den kommer utan bara den andres rasism. Det är absolut inte dessa personer, Tarnero, Lanzmann och Taguieff,(6) som har rätt att läxa upp den radikala vänstern eller rörelsen mot marknadsglobaliseringen – rörelser som alltid gått i spetsen för alla antirasistiska strider och aldrig övergett en enda.
När liberalerna väljer att i huvudsak väljer att ägna sig åt att kritisera en fantaisprodukt i form av en förmodat antisemitisk vänster så innebär det att man låter bli att ägna värdefull tid åt att kritisera de grupper på den extrema högerkanten som innehåller verkliga antisemiter. Människor som inte ens förnekar Förintelsen, utan tycker Förintelsen var riktig. Människor som tror på den judiska världskonspirationen och varken vill se judar eller muslimer i Sverige.
Dessa personer återfinns inte på vänsterkanten, som en del liberaler ibland tycks tro. Utan de återfinns på den extrema högerkanten. Det vore bättre om liberalerna ägnade samma energi på att kritisera dessa verkliga antisemiter som de gör på att kritisera inbillade antisemiter hos vänstern.
Dessa antisemiter är inte bara av den nazistiska typ jag beskrivit ovan, utan i Sverigedemokraterna finns det också en annan sorts antisemiter. De är ibland troende kristna och stöder staten Israel. Men de gör detta på antisemitiska grunder, på rasistiska religiösa grunder. Dessa människor kritiseras ofta inte alls av de liberaler som älskar att ge sig på vänstern för att vänstern är kritisk till Israels apartheidpolitik. Istället händer det att liberaler allierar sig med dessa människor för att hylla israeliska aktioner och förehavanden. På så sätt legitimerar liberaler och också sionister, som säger sig vara mot antisemitism, i praktisk handling densamma, dvs antisemitismen. Att de inte skäms. Ett exempel på samverkan mellan liberaler och fascister, dvs Sverigedemokraterna , kan vi se i den pro-israeliska demonstration som ägde rum i Göteborg för Israel häromveckan. Där tilläts ledande Sverigedemokrater att gå med. Noterbart är att större delen av folkpartiets ledning i Göteborg också gick med, bredvid representanterna för ett av Sveriges mest antisemitiska partier. Att liberaler och dessutom delar av ledningen för judiska församlingen på detta sätt deltog tillsammans med fascister och antisemiter i hyllandet av Israel är skamligt. Förmodligen visste man inte om att Sverigedemokrater gick med, men i så fall är det dags att gå ut och ta avstånd nu.
Den som inte bekämpar islamofobi eller rasistiska partier kan inte heller på ett trovärdigt sätt bekämpa antisemitism. Det är sanningen. Islamofober kan helt enkelt inte vara trovärdiga motståndare till antisemitism. Det fungerar inte att motarbeta en typ av rasism samtidigt som man underbygger och omfattar en annan.
Intressant?
Andra bloggar om: Antisemitism, Antisionism, Liberaler, Vänstern, Högerextremism, Antirasism, Rasism, Politik, Samhälle
Jag trodde att marxister inte var så förtjusta i religion…
Kom inte och påstå att vi Sverigedemokrater är antisemiter. En ledande Sverigedemokrat har även fått ett utav Israels största priser för just arbete emot antisemitism. Karl Marx var däremot en antisemit! Vågar du publicera detta eller är det för magstarkt för dig ”Anders_S”?
/Antiism
Visst är marxister rätt ofta religionskritiska, även om det finns rätt gott om religiösa marxister. En mycket vanlig marxistisk inställning är dock att religionen i sig främst är symptom på djupare liggande samhällsförhållanden.
Vad har det med någonting att göra föresten? Finne det någon motsättning mellan att vara mot religion och mot rasism på samma gång?
Jorma (antiism): Det är bevisat att Sverigedemokrater är mer antisemitiska än andra. Se FFLH:s Intoleransrapport.
Nja, tokstollen till Sverigedemokrat, Ted Ekeroth, fick priset för sitt arbete för rasism. Dvs för stöd till islamofobi och apartheidregimen Israel, vilket naturligtvis ligger i SD:s linje. Israels raslagar och fördrivning av palestinierna är ju något som annars bara finns i Sverigedemokraternas våtdrömmar.
Jag har raderat en hel diskussion mellan Jorma och Hampus. Den innehöll antisemitism, mängder med ostyrkta faktapåståenden om olika personer och en hel del som var off-topic.
Anders_S, det var lite trist att du tog bort inläggen från mig och Hampus. Tror inte att det skadar att vädra ut alla skellett som finns i olika idelogier och partier mm. För att komma framåt måste man erkänna historian, annars kan inget gå vidare med lärdom utav sin egna historias misstag och dumdristighet.
Jag har källa till mina påståenden Anders_S! Och från mig så har det aldrig någonsin yppats ett antisemitiskt ord eller något som är antijudiskt. Jag är klart pro-israeliskt/judisk i mitt ställningstagande.
Jorma och Hampus. Vi kan diskutera vilka ställningstaganden Marxs tog i samband med ett inlägg om Marx nån gång och nånstans. Och vem som är jude och inte jude över en öl på nån krog. 😉
Min källa till det du som socialist (Anders_S), vill kalla för ”ostyrkta faktapåståenden” är Karl Marx egna bok ”Om judefrågan” från 1844. Inte menar du väl att citat ur Karl Marx egna bok skulle vara ostyrkt faktapåstående? Verkligen bedrövligt om det nu förhåller sig på det viset. Och det har med blogginläggets ämne att göra i allra högsta grad, då du påstår att antisemitism är ytterst låg inom vänstern och dess olika kommunistkamrater ur olika partibeteckningar.
hehe…absolut Anders:) (såg ditt sista inlägg nu)
Jorma: jag betvivlar inte att Marx skrivit rasistiska saker. Historiskt sett har det funnits en hel del rasism i arbetarrörelsen som min kamrat Håkan Blomqvist visat i sin doktorsavhandling, Nation, ras och civilisation. Men den diskussionen är off-topic.
Men i dagens vänster är det som vi kan se av FFLH:s undersökning tunnsått med antisemitism.
Anders_S, har du länken till FFLH? Skulle du vilja lägga ut den?
Den är redan utlagd i denna artikel. Men här är den igen:
http://www.levandehistoria.se/files/intoleransrapporten.pdf
Missade det i min iver, såg det efter jag skrivit inlägget, sorry.