Senaste numret av Internationalen har en intressant intervju med Katrine Kielos med anledning av den nyligen utkomna boken Våldtäkt och romantik, recenserad av Linn Hjort i samma tidning. I artikeln, betitlad Feminismen ska vara ett befrielseprojekt säger Kielos som svar på frågan Kan våldtäkt vara en klassfråga?:
– Självklart. Allt är en klassfråga. Även våldtäkt, på en massa sätt. Om man tittar globalt på vilka som drabbas ser man direkt en koppling till fördelningen av resurser. I amerikanska fängelser är det i och för sig män som drabbas, men det är ofta fattiga män från samhällets botten som hamnar i fängelse överhuvudtaget och därmed utsätts för risken att våldtas.
– Ett annat exempel från Sverige är vilket bemötande våldtagna kvinnor får i domstolar. Där spelar det stor roll vilken samhällsklass hon kommer ifrån. Alla kvinnor förväntas ta ansvar för sin sexualitet, men arbetarklasskvinnor anses inte göra det. Det påverkar bemötandet.
Svaret är intressant och frågan likaså. För den relaterar till den viktiga klassfrågan och är därför intresse för alla socialister. Samtidigt är jag personligen skeptisk till den fixering vid våld och våldtäkter som finns inom delar av den svenska feministiska rörelsen. Något som Edda Manga tar upp i en krönika i Göteborgs-Posten:
Uppfattningen att ojämlikheten mellan könen har sin grund i sexualiteten har varit en av de dominerande feministiska teorierna under minst fyra decennier. Enligt denna teori skapas patriarkal dominans genom att sexualisera och tillgängliggöra kvinnokroppen och utnyttja kvinnors sexuella utsatthet för att hålla dem på plats. På senare år har denna syn institutionaliserats genom skärpningar i lagstiftningen mot pornografi, pro- stitution, sexuellt ofredande och våldtäkt samt offentliga kampanjer mot sexuella trakasserier.
Det är inte konstigt att många feminister har tagit till sig sexualitetsteorin: den är enkel, heltäckande, understöds av egna eller andras erfarenheter, är gemensam för olika slags kvinnor och dessutom är den lätt att översätta till konkreta åtgärder. Varför den institutionaliseras är en helt annan fråga. Här vore det nyttigt att reflektera över vem som dessa åtgärder pekar ut som ansvarig. Det handlar i allmänhet om individer som definieras som patologiska vilket befriar maktapparaten och samhället från ansvar. Ett motdrag mot detta är argumentet att våldtäkt, sexuellt ofredande och så vidare, inte utgör avvikelser från normal sexualitet utan förutsätter den. Tas det på allvar leder det oss in i en sexualfientlig föreställningsvärld och en alltmer expansiv maktutövning på sexualiteten.
Intressant?
Läs mer: ETC, Dagens Arena,
Bloggat: Kielos1, Kielos2,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, DN1,
Läs även andra bloggares åsikter om Kvinnokamp, Våldtäkt, Romantik, Katrine Kielos, Edda Manga, Feminism, Politik, Samhälle, Sexualitet, Sex
Det vore intressant om du som skribent för bloggen kunde göra några intervjuer med antingen andra bloggare eller andra politiska personer och göra artikelserier som fokuserar på dem eller debatt med dem! Detta inte bara gör reklam för deras bloggar genom din egen utan även breddar vänstern och jag tror folk skulle vara intresserade av det..
🙂
Det tror jag med!