Det har alltid varit så att pojkar varit sämre i skolan. Det är ingen nytt som uppstått nu. Detta har säkert en mängd orsaker. Men samhället som helhet gynnar pojkar/män och missgynnar flickor/kvinnor, något som gör en satsning på att förbättra för killar i skolan ytterst tveksam.
Genom undersökningar vet vi att det redan nu är så att lärare ägnar mer tid åt pojkarna än åt flickorna. Så uppenbarligen ligger pojkarnas sämre prestationer inte på det planet att mer personal som bara ägnar sig åt pojkarna skulle ha nån effekt. En utredning om varför pojkarna presterar sämre må vara hänt om men att påstå att det skulle vara en viktig jämställdhetssatsning är bara trams. I ett patriarkalt system, som ju det kapitalistiska Sverige är, klarar sig pojkarna lik förbannat bättre ändå.
Så ska det satsas pengar på jämställdhet så vore det bästa att satsa på höjda löner för kvinnodominerade låglönejobb. Som exempelvis undersköterskor. Det vore en jämställdhetssatsning. En satsning på pojkar är motssatsen. Pojkar/män är inte de underordnade i samhället när det gäller könsdimensionen. Utan det är tvärtom. Pjkar/män gynnas i samhället. Att satsa extra pengar på en gynnad grupp är fel.
Intressant?
Bloggat: Alliansfritt, Hanna Löfqvist,
Borgarmedia: SVD, DN,
Andra bloggar om: Skola, Feminism, Jämställdhet, Social rättvisa, Skolpolitik, Samhälle, Politik
Har du inte lite smalt perspektiv? Om det enbart är frågan om att satsa på att försöka höja killarnas betyg på teoretiska linjer ett par snäpp håller jag med dig.
Ett annat perspektiv är att många av de pojkar som hamnar i gäng och kriminalitet kraschar även ur skolan. Kan de rikta forskningen på hur vi ska kunna hitta former för att motivera lärande för den gruppen elever handlar det snarare om den socialt brottsförebyggande verksamhet du krävde för några dagar sedan.
Peter, jag är överens med dig vad det gälelr det sistnämnda. Men jag har inte upfattat Björklunds förslag som om det skulle gälla en sådan inriktning. En sådan inriktning skulle kunna var bra. Men då handlar det inte om jämställdhet utan nåt helt annat.
Det här var väl ganska så trångsynt och ogenomtänkt. Om det finns en könsmaktsordning i samhället så slår den rimligtvis åt två håll. Det är väl det som de flesta feminister, jag trodde att det var alla, menar när de säger att denna ordning är dålig för både män och kvinnor och att alla tjänar på jämställdhet?
I den här ordningen ingår det bla att pojkar och män inte ska göra ”kvinnliga”saker, som att läsa böcker och anstränga sig i skolan. Vore det inte önskvärt med en förändring i den frågan? Se bara på hur vi i dag uppmuntrar pojkar och flickor, flickor till att vara snälla och flitiga, pojkar att ta för sig, vara aktiva och lite vilda. Vore det inte ett framsteg om pojkar och flickor kunde närma sig lite grann i dessa frågor?
(Apropå att pojkar får mer uppmärksamhet, alla nya studier visar att majoriteten av den tiden upptas av tillsägelser för att pojkar bråkar. Vore det inte bra för alla inblandade, pojkar, flickor, lärare och samhället om det ändrade sig?)
Sedan är ju det här extremt deprimerande ur ett vänsterperspektiv. Vilka pojkar, och flickor, tror du det är som misslyckas i skolan? De från Danderyd? Knappast, de kommer från Jukkasjärvi och Rosengård. Det är ju dem som man ska hjälpa.
Sedan kan man också fråga dig hur du har tänkt att man ska få fler män till kvinnodominerade yrken som sjuksköterske- och läraryrket om man inte får fler män att vilja läsa på högskolan. (Det krävs faktiskt högskolepoäng för det).
Slutligen kan man fråga sig hur du har tänkt dig att vi ska få män att intressera sig och över huvud taget ta ställning till jämställdhetsfrågor om de inte kan eller intresserar sig för att läsa och delta i samhällsdebatten för att de aldrig lärde sig det i skolan.
Jag hävdar att alla, såväl kvinnor som män, är vinnare om man kan få pojkar att bli mer lugna och intresserade av skolan.
Många yngre män tänker säkerligen att allt löser sig om och när de vill satsa på ngn karriär senare, oavsett hur mkt arbete de lagt ner i skolan. Och är det inte så att män gärna anställer andra män, att de spontana nätverken mellan män är viktiga inkörsportar i arbetslivet.
Det är snett hela vägen, allt från underbetalda kvinnodominerade yrken till männens nätverkande som stänger ute kvinnor, till kvinnornas egna misstag att både lyssna till män och värdera dem högre än de förtjänar. Har alltihop biologiska orsaker? Hursom låter det underligt i sammanhanget om inte de välutbildade och duktiga kvinnorna borde styra och ställa snart i närlingslivet? Men, då har vi det där m barnafödandet och hemma m sjuktbarn-problematiken.. Alla män måste börja ta ansvar i hemmen och lyssna till och anställa alla kompetenta kvinnor som finns!
Ollie: jag tror du missförståt Björklunds förslag. Hans inriktnign är inte på att pojkar från arbetarklassen ska bli lugnare i skolan. Förslaget till utredning hnaldar inte om det. När det gällr dessa problempojkar så är Björkluns inritkning en anna. De ska aldrig hamna på teoretiska utbildninagr. De ska istället utbildas för skitjobb ochs en få skitjobb. med bättre bealt än arbetarklasstejernas dito.
Du har också missförstått det där med överordnade och underordnade grupper. Överklassen får det inte bättre om arbetarklassen får det bättre. Möjligtvis får vi ett bättre smahälle för alla. Samma när det käller kvinnr och män. Män som grupp får det inte bättre om kvinnor som grupp får det bättre. men troltogtvis får vi ett bättre samhälle.
Skrämmande att se hur trångsynt Sveriges vänster är. Hur kan en satsning som ökar jämställdheten helt plötsligt vara negativ?
Nej det är tydligen som jag trott, vänstern och feministerna vill inte se ett jämställt samhälle där kvinnor och män värderas lika. Man vill se ett samhälle där kvinnor värderas högre än män och allt ska utgå från kvinnor. Läskigt.
Jag håller med ”Calle”.
Jämställdhet a la feminist är att skapa matriarkat.
En sån satsning på pojkar som den föreslagna snarare minskar jämställdheten än ökar den. Därför att män/pojkar ändå är gynnade. Trots att de har sämre resultat i skolan.
Men det kan finnas andra typer av satsningar på pojkar som är bra. Se Peters kommentar.
Svensson tog bort mina inlägg igår, vilket skedde med viss rätt då mitt ordval inte var så särskilt snyggt och inget jag är speciellt stolt över…
Enda förklaringen är att jag var väldigt upprörd över Svenssons resonemang!
Han skriver på fullt allvar att vi gott kan lämna dagens skolpojkar åt sitt öde för att ”samhället som helhet gynnar pojkar/män och missgynnar flickor/kvinnor”. Vi är i o f s djupt oense i den frågan, men om jag för en stund väljer att hålla med om det resonemanget så blir ändå Svenssons slutsats felaktig därför att:
Det i så fall är DAGENS samhälle som ”gynnar pojkar/män och missgynnar flickor/kvinnor”. DAGENS skolpojkar skall ut i morgondagens samhälle.
Svenssons resonemang leder oundvikligen till att dessa pojkar skall lämnas åt sitt öde för att dagens och gårdagens män (inkl mig OCH Svensson) gynnas och gynnats.
Resonemanget är naturligtvis förkastligt, eftersom det innebär en kollektiviserad retroaktiv bestraffning av nästa generation.
Det som dock gjorde mig mest upprörd igår var bristen på inlevelseförmåga i de här killarnas situation.
För mig blir det paradoxalt när en person ena studnen skriver stora ord om solidaritet i globalt perspektiv för att i nästa stund visa sig helt oförmögen att solidarisera sig med en 12-årig skolpojke.
/* Läs kommentarsreglerna. För faktauppgifter om vilka folk inte kan antas vara överens, ange källa*/ #AS
Det är ett känt problem att flickorna går ut högstadiet med i genomsnitt högre betyg än pojkarna, i samtliga ämnen utom gymnastik. Problem har funnits under lång tid, utan att någon ansvarig ansträngt sig namnvärt för att rätta upp problemet.
Till en början har man trott att skillnaderna mellan flickor och pojkars betyg, skulle bottna i skillnader i att ta till sig kunskap. Att flickor helt enkelt lättare kan ta till sig av undervisningen, och på så sätt prestera bättre resultat, som i sin tur resulterar i bra betyg.
En annan teori till pojkarnas dåliga betyg, har varit att försöka hitta problemet i den sneda könsfördelningen i lärarkåren. Bland lågstadielärarna är de anställda uteslutande kvinnor. På mellanstadiet sker en liten förbättring, men kvinnorna är fortfarande i stor majoritet. Först på högstadiet finns en könsfördelning som kan anses acceptabel.
Här har man försökt hitta en förklaring i att det kan vara så att lärarinnor har lättare att förstå och kommunicera med flickor, än vad de har med pojkar. Det skulle enligt expertis kunna resultera i att flickor har lättare att ta till sig av undervisningen än pojkar, vilket även skulle avspegla sig i betygen.
Båda ovanstående teorier är i sig tänkvärda, men ingen av dessa förklarar den faktiska orsaken till skillnaden mellan flickor och pojkars betyg. /* kontroversiellt påstående, presenterat som fakta som inte kan föras i bevis, eller som i alla fall inte förts i bevis, borttaget*/ #AS
Jämför man resultaten på de nationella proven, så är skillnaden mellan flickor och pojkars kunskaper inte speciellt stora. Definitivt inte så stora som avspeglas i betygen. Pojkar presterar lika bra på proven som flickorna, men får ändå långt sämre betyg.
Ansvariga har förklarat skillnaden med att flickorna möjligen kan få högre betyg på grund av sitt lugnare beteende, än pojkarna som lättare uppfattas som stökiga, högljudda och utrymmeskrävande.
Då betyg i uppförande avskaffades år 1970, och det inte är elevernas uppträdande som ska betygsättas, borde man hitta en lösning där de faktiska kunskaperna och inte pojkarnas sociala egenskaper betygsätts.
Man kan fråga sig hur samhället hade reagerat om situationen varit den motsatta, att högstadieflickor i genomsnitt fått sämre betyg i samtliga ämnen än pojkarna?
Tycker för min del att denna satsning på pojkar är ett bra initiativ, om vi även fortsättningsvis ska kunna ta jämställdhetsarbetet på allvar.
Magnus kommer med en rad påståenden (och flera andra inlägg har också gjort) som saknar belägg eller källhänvisning. Det finns ingen anlednign att tro på dem som jag ser det. Det kan var så, men Magnus ger inga bevis för det. Det kan vara motsatsen, vilket är svårt att bevisa då källor för Magnus påståenden saknas.
Hej, ni som efterlyser källor.
På IFAUs (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) hemsida kan ni läsa följande:
‚ÄúIFAU ger ut två nya rapporter som visar dels att flickor och utlandsfödda gynnas i slutbetygen i jämförelse med pojkar respektive svenskfödda, dels att lärarens kön och etniska bakgrund verkar spela roll för hur stora dessa skillnader är.‚Äù
Rapporterna hittar ni på http://www.ifau.se/templates/DatedPage.aspx?id=9357
Men du, Svensson, vilken är din källa till ”samhället som helhet gynnar pojkar/män och missgynnar flickor/kvinnor”?
Och kom nu inte med ”Alla vet”, ”Det är ett välkänt faktum” eller något annat retoriskt!
Noterade att du tog bort en kommentar igen – denna gång bara för att jag parafraserade dig.
Har du eller har du inte skrivit: ” Men samhället som helhet gynnar pojkar/män och missgynnar flickor/kvinnor, något som gör en satsning på att förbättra för killar i skolan ytterst tveksam.”
Vad får det resonemanget för konsekvenser i din värld om du applicerar dem på några specifika pojkar med problem i skolan?
/*Ovidkommande och förolämpande*/ #AS
Nu kommer säkert åvanstående kommentar att tas bort för att Svensson tycker den är för raljant. Men innan dess: Min metod för att pröva ett teoretiskt resonemang är att pröva det bådepå makronivån (ideologin) och på mikronivån (individen). Håller det streck på båda nivåerna så har det meriter – om inte då skall det förkastas. Ditt ovanstående resonemang är förkastligt när det appliceras på de enskilda killarna – tveklöst!
Lövet. Jag tog bort en kommenatr därför att den var svar på en annan kommentar som jag tog på bort på grund av att den bröt mot kommentarsreglerna, som jag ber dig läsa.
Och jag tog bort ovanstående, inte för att den var raljant. Utan för att den var ovidkommande och förolämpande.
Maria: Jag har sett den studien. Den förändrar inget i mitt resonemang.
Lövet: Majoriteten av chefer är män. Majoriteten av personer som har stora inkomster är män. Majoriteten på alla maktpositioner är män. Det är knappast något som någon ifrågasätter. Det är en ganska tydlig indikation på att samhället gynnar män som jag ser det.
Ni skiljer inte på individ och grupper. Kvinnor som grupp är sämre behandlad och missgynnas i samhället som helhet. Vilket inte betyder att det inte finns pojkar som det går dåligt för och som inte får den hjälp de behöver. De finns ingen motsättning mellan dessa sker.
Jag applicerar inte gruppresonemang på individer. Det är idiotiskt att göra så. Arbetarklassen som klass är förtryckt. Vilket ju inte innebär att det inte finns överkalssmänniskor som som mår dåligt. Lösningen på individnivå är dock en annan än lösningen på klassnivå. Samma sak gäller könsperpektivet, eller genusperspektivet om du föredrar det.
”Majoriteten av chefer är män. Majoriteten av personer som har stora inkomster är män. Majoriteten på alla maktpositioner är män. Det är knappast något som någon ifrågasätter. Det är en ganska tydlig indikation på att samhället gynnar män som jag ser det.”
Njae. Nu gör Svensson faktiskt ett gravt metodfel i sitt resonemang. Han tittar på _toppen_ av det svenska samhället, finner männen överrepresenterade och konstaterar att männen är (omotiverat) gynnade jämfört med kvinnor. Det är sådant som leder till katastrofala reklam/valkampanjer.
En seriös jämförelse av ”är män eller kvinnor gynnade” skulle även tittat på _botten_ av det svenska samhället. Om män är överrepresenterade jämfört med kvinnor bland fångar, brottsoffer, självmördare, uteliggare, betalningsanmärkningar, låg utbildning med mera, med mera – skulle det vara tecken på att samhället totalt sett gynnar eller missgynnar män?
Många hävdar att kvinnor (på stor populationsbasis) är mer ”normala” medan män är mer ”extrema” i både positiv (chefspositioner) och negativ (självmord) bemärkelse. Det finns fler manliga nobelpristagare av samma anledning som att det finns fler manliga seriemördare – män är ”bättre” på att grotta ner sig i småsaker än kvinnor. Vilket kan leda till underbara upptäckter, men även totala tragedier.
För att ställa resonemanget på sin spets: Hur många kvinnor bor vid 40 års ålder hemma i föräldrarnas källare, med en total samling Star Wars-figurer som enda sällskap? Eller ser möjligen Svensson dessa nördar som ”gynnade av samhället”?
Att inte beakta detta i jämförelser av ”vilket kön är mest gynnat” vore som att Bodybuilderförbundet skulle hävda att steroider inte har negativa effekter.
Du skrev ”Jag applicerar inte gruppresonemang på individer. Det är idiotiskt att göra så.” och ”Lösningen på individnivå är dock en annan än lösningen på klassnivå. Samma sak gäller könsperpektivet, eller genusperspektivet om du föredrar det.”; och tidigare ”Men samhället som helhet gynnar pojkar/män och missgynnar flickor/kvinnor, något som gör en satsning på att förbättra för killar i skolan ytterst tveksam.”
Frågan jag tycker att du skall ställa dig är: Var skall resurserna tas till ”individlösningen” om satsningen på gruppnivån är ”ytterst tveksam”.
Det är här ditt resonemang rasar: Man kan inte skilja mellan grupp och individ, eftersom individen är en delmängd av gruppen oavsett om du studerar gruppen ur ett matematiskt statistiskt eller mänskligt perspektiv.
Det är också här som klassbegreppet också rasar, när man skiljer mellan klass och individ (återigen skrev du ”på individnivå är dock en annan än lösningen på klassnivå.”).
Begreppen är inte möjliga att skilja åt, eftersom varje lösning – eller som i ditt resonemnag ovan avsaknad av lösning – på ”klass-/könsnivån” påverkar individen i sagda klass eller kön. Att bortse från det leder till en kall maskinell syn på människan.
Lövet: Vi har alltså oliak uppfattnign om huruvida man kan skilja på grupp eller individ. Du anser inte det. Följaktligen är dina lösningar alltid individuella. Jag är av en annan uppfattning.
Sen är dte naturligtvis så att grupplösninagr åverkar hur man ska lösa individers problem. Grupplösningar kan påverka både hur problemen ser ut och hur lösningen för individen ser ut.
Fel, fel, fel!
Det är ju du som skiljer mellan grupp och individ och ordet ”alltid” skall du inte applicera på mig.
Mina förslag till lösningar är ibland på gruppnivå (varför tror du annars jag är positiv till en jämställdhetssatsning på killar?) och ibland på individnivå. Ibland tror jag t o m att en satsning av medel riktade till en grupp kan nyttjas både till individer (låt säga resurslärare i klassen) och till grupper (nya läromedel, lärarutbildning etc).
Självklart kommer det att påverka både killarna som grupp och de enskilda killarna om man gör denna satsning eller inte.
Som sista kommentar innan jag ger upp i denna fråga så skall jag be att få tacka för ditt blogginlägg: Det finns de som påstår att pojkars problem förminskas (en av dem heter Pär Ström). De brukar ofta få massvis med kritik och deras exempel brukar förlöjligas.
Detta ditt originalinlägg var dock en MYCKET bra illustration av just detta: Kan det sägas tydligare än: ”Det har alltid varit så att pojkar varit sämre i skolan. Det är ingen nytt som uppstått nu. Detta har säkert en mängd orsaker. Men samhället som helhet gynnar pojkar/män och missgynnar flickor/kvinnor, något som gör en satsning på att förbättra för killar i skolan ytterst tveksam.”
/*Läs kommentarsreglerna. Du får gärna skriva denna avhandling nån annan stans, men inte här*/ #AS
http://www.zaramis.nu/blog/kommentarsregler/
Allt som händer i samhället startar hos individen. Om individen är en person med låga fula beteenden med en primitiv och egoistisk syn i sitt levnadssätt kommer detta att utgöra det samhällsklimat vi kommer att levai.
I dagens Sverige är avsaknaden av vuxenansvar att uppfostra sina barn till individer med hyfs, bildning och empati för sin omvärld något av de värsta epedemier som sett dagens ljus.
Män och kvinnor tar inte sitt fulla ansvar att bygga in nästa generation i samhället på allvar då många av lättja låter andra vuxna föräldrar (skolan) göra det jobbet och ”storebror” ivrigt inympar tanken att barnens egna föräldrar själva äger auktoritet att fostra fullvärdiga individer med ädla humana bildade ideal att leva efter i samhället.
Tjafset om femenism hit femenism dit är på sandlådenivå. Vi lever icke i ett patriarkat (på sin höjd männen i de styrande grupperingarna)vi lever i ett materiarkat dvs i ett materialistiskt samhälle. Allt går ut på egoismen runt de materialistiska ”värdena”. Mater styr människorna på ett ytterst primitivt vis.
Allt detta sandlådetrams skulle kunna elimineras om det uppväxande släktet fostrades till respekt och insiksfull förståelse och empati för livet omkring dem själva. Då skulle vi få ett sammhäle mindre primitivt som skulle fokusera på de högre värdena att leva efter och egoismen och avsaknaden av respekt inför varandra skulle kunna minska drastiskt.
Allt bygger på att människor fostras in i de goda värdena (och det vet alla innerst inne vilka de är)men hur ska det gå till när de som ska fostra omyndigförklarat sig själva och delegerat den uppgiften till mycket suspekta krafter.
Så har vi då fått de samhälle vi fått, enfaldigt sandlådebeteende i stället för att fokusera på värdighet och ödmjukhet inför den viktiga uppgiften att leva som det anstår en människa: som en bildad kärleksfull empatisk och intelligent varelse.
Hur svårt kan det va? Om man verkligen vill!