Polisens felaktiga prioriteringar

Eller som jag ser det, samhällets felaktiga prioriteringar. Istället för att satsa ordentligt på förskola, skola, fritidsverksamhet osv så sysslar samhället istället med att montera ner denna verksamhet. Förskolan kommer att utarmas då det inte längre utbildas tillräckligt med pedagoger, förskollärare. Skolan har länge utarmats genom privatiseringar och nedskärningar. Dessutom överförs i praktiken resurser från den gemensamma skolan till de privata skolorna. De flesta fritidsgårdar och liknande har lagts ner för länge sen. Sammantaget innebär detta att färre resurser idag satsas på att förebygga brottslighet hos ungdomar än tidigare.

Som Paulina Neuding i SVD konstaterar i en ledare i SVD med anledning av BRÅ:s rapport Barn som begår brott, att förebyggande och uppföljande arbete vad det gäller ungdomars lindriga brott inte fungerar:

Brå:s utredare konstaterar att de flesta barn under femton som begår lindriga brott inte kallas till uppföljningssamtal hos polis eller socialtjänst. När det gäller grova brott är uppföljningen bättre–då brukar man ha ett samtal med barnet och förklara vad påföljden skulle bli om han eller hon varit straffmyndig. Men för det mesta händer alltså ingenting.

Följden blir att man lastar över ansvaret för vardagsbrotten på polisen i första hand, trots att det främst är ett social problem. De flesta vardagsbrott begås av ungdomar. Många av dessa brott skulle kunna undvikas genom att man hade ett ordentligt socialt förebyggande arbete. Social kontroll helt enkelt. Något som inte finns idag. Det är klart att polisen inte prioriterar småbrott och vardagsbrott. Ibland är de svårlösta och berör väldigt små ekonomiska belopp eller har orsakat liten skada. För de drabbade däremot kan brotten ofta innebära traumatiska upplevelser som man bär med sig lång tid.

Men det är alltså inte bara samhället som prioriterar fel, utan också polisen, det framstår klart av JO:s kritik och av BRÅ:s rapport. Polisen satsar på spektakulära brott och brott som är lätta att klara upp. Det ger del stjärnor i boken hos höga makthavare och högre uppklarningsprocent.

Här kommer de felaktiga mätmetoder som polisen idag använder för att mäta sin effektivitet också in som en faktor som orsakar felprioriteringar. Makthavare ständiga krav på mer övervakning och kontroll för att bekämpa olika sorter av tyngre brottslighet, som exempelvis de kriminella gängen och obefintliga brott som terroristbrott tvingar också polisen till att prioritera annat än vardagsbrotten. Trots att det bästa sättet att bekämpa gängen på lång sikt också är förebyggande socialt arbete med ungdomar.

Samtidigt ska trots allt komma ihåg att ungdomsbrottsligheten i Sverige faktiskt är minskande.

Intressant?
Bloggat: Badlands,
Borgarmedia: DN1, DN2, SDS,
Andra bloggar om: , , , , ,

Advertisements
  • Hm

    Ett sånt snömos! Ansvaret för barns och ungdomars kriminalitet ligger hos föräldrarna. Ansvaret för att upptäcka och beivra brott ligger främst hos polisen men även hos oss alla. Typiskt vänsterflum att börja dilla om fritidsverksamhet, förskolor och jag vet inte vad. Punkt och slut.