Jag var i Chile det sista året som Pinochet satt vid makten och förutom de ständigt patrullerande militärbilarna var det en annan sak som slog mig. Det var när man passerade in i rika områden, i överklassområden. Då fick man oftast passera rena vägspärrar med beväpnade säkerhetsvakter. På samma sätt är det i många länder med stora ekonomiska klyftor, i länder med stora klassklyftor. De som äger mycket blir oroliga för att de som inte har något ska komma och ta ifrån dem en del av deras ägodelar.
Samtidigt är de naturligtvis också oroliga för att de fattiga kollektivt och organiserat ska göra uppror på grund av de ojämlika förhållandena. På grund av klassklyftorna.
Idag ökar klassklyftorna i världen och i de flesta länder i världen. Detta på grund av en medveten politik för att gynna kapitalet, de rika och eliten. En politik som kalls nyliberal av oss i vänstern. Dvs det är en politik som syftar till att minska det kollektiva, gemensamma inflytandet på politiken. Dvs i praktiken minska demokratin. Allt mer ska driva privat, vara privat och allt mindre gemensamt. Denna politik leder alltså till ökade klassklyftor, så också i Sverige.
Ökade klassklyftor leder som vi vet till en ökad rädsla för brott bland de rika. En rädsla som dock inte motsvaras av nån verklig ökning av brottsligheten. Men rädslan är nog för att krav på mer övervakning och kontroll ska föras fram. Övervakning utan egentlig effekt. Och i eliten växer skräcken för social oro, upplopp, revolutioner och uppror från de fattigas sida. En rädsla som stärks när samma elit ser på Ecuador, Bolivia och Venezuela och som leder till en omfattande smutskastning av dessa länder. Inte bara smutskastning, utan rena destabiliseringskampanjer, som när USA dirigerar fram omröstningar och social oro bland de bättre bemedlade, de rika, i Bolivia. En kampanj som bland sina arkitekter faktiskt har en amerikansk säkerhetsagent som var en av de ansvariga för myndigheternas övergrepp i Göteborg 2001. Han går under namnet Kurt Olsson, vilket kan låta som ett skämt, men faktiskt är sant.
Denna rädsla för social oro, som understrukits och förmodligen blivit värre på grund av de effekter matbristen, de höga matpriserna, oljebristen och de höga oljepriserna har. Alla dessa saker har ju utlöst sociala oroligheter på olika sätt i världen, liksom krig. USA och västvärldens rika länder har ockuperat Afghanistan och Irak, samt Somalia via ombud och är på olika sätt inblandade i i oroligheterna i Sudan och andra länder. Dessa saker underblåser den social oron i världen och västvärldens makthavare blir all oroligare. Situationen som USA:s markbundna slagskepp Israel skapat med sitt förtryck av palestinier samt ockupation av palestinskt land bidrar också till det oroliga läget i världen.
I slutändan är det denna rädsla som leder till allt fler krav på ökad övervakning av medborgarna och till allt fler övervaknings- och avlyssningslagar i olika delar av den rika världen. Något som dock inte hjälper utan snarare tycks öka den social oron. En ond cirkel där nyliberal politik så småningom kommer att leda till fascism och förtryck om vi inte gör något radikalt och kollektivt, dvs gemensamt tvingar igenom en förändring av politiken.
Så nyliberalismen, nyliberala politiker och nyliberala kritiker av FRA-lagen är faktiskt inget vi kan lita på. Det är deras recept och den politik som är följden av detta som leder till problemen och till ökad övervakning. För ökande klassklyftor ger ökande övervakning. Jag såg det i Chile för länge sen och ser det i Sverige idag.
Jag håller precis på att läsa Naomi Kleins bok Chock Donctrine och trots att jag känner mig rätt medveten om de politiska kopplingarna till ekonomiskt förtryck fattade jag inte det nära släktskapet.
Att Förtrycket i Chile faktiskt var till största del för att tvinga folket att accceptera en friedmansk ekonomisk politik katastrofteori. Sen att propagandaapparaten utmålar Chile som ett ekonomiskt under är smakar sen mycket illa.
/ Mårten
Du gör som många andra vänsterkanten, blandar ihop neokonservatism med libertarianism eller nyliberalism som det kallas i Sverige.
Det finns väldigt få nyliberaler i Sverige, de få som funnits har svikit i den här frågan och demonstrerat att det är viktigare för dem att ha makt än att göra rätt, de är inga liberaler i praktiken. En enda folkpartist röstade emot, hon är den enda som agerat liberalt.
Ökad kontroll för staten, militära anslag etc av den typ som Bush drivit i USA sedan 11/9 är inte heller ett uttryck för liberal politik, utan neokonservativ.
En stat som kränker sina medborgares rättigheter, det kan inte på något sätt beskrivas som liberal politik. Det liberala vore att lägga ner så många myndigheter som möjligt, inklusive FRA, när de inte gör någon nytta. Inte att hitta på nya sätt att spendera folkets surt förvärvade pengar.
Alliansen har svikit sina liberala väljare, varken jag eller nån annan liberal kommer försvara dem. De får gärna förlora makten. Men det här landet har aldrig haft nån nyliberal politik. Socialliberalism är inte liberalism.
Bra skrivet. Många tror att nyliberalism är för frihet, men det är ju tvärtom. Högerregeringen visar det med tydlighet. Vänstern står för frihet egentligen, fast en del politiker missbrukar sin makt och gör en stark stat där medborgarna inte har inflytande. tanken är ju att alla ska ha inflytande. Högern står ju bara för de rikas inflytande och makt.
Hanna, det där låter som de kommunister som förklarar att alla andra inte är *riktiga* kommunister. Snart kommer vi se Liberal Partiet Ron Paul (f), Liberala Ekonomi Partiet, Fria Libertinerna och ett dussintal andra filurer som alla säger att just de är de riktiga liberalerna och alla andra bara låtsas.
De som kallar sig liberaler i Sverige, oavsett falang eller beteckning, har mycket lite med liberalism att göra om det inte gäller marknadsekonomi.
Överlag börjar det likna whack-a-mole. Varje gång en liberal tomte får kritik för något vansinnesutspel drar man tillbaks honom ned i hålet, skriker att han inte var liberal och petar upp en ny tomte i hopp om att han inte ska göra bort sig lika fort.
Hampus:
Men det omvända är nog vanligare. Som när antisemiter kallar sig själva israelkritiker.
För att inte tala om de vanligaste: Rasister och kolonialister som kallar sig israelvänner. Fast det är ju förstås samma sak.
Hampus:
Fast då är vi nog inne på det vanligaste av allt, nämligen att man försvara sina egna åsikter genom att försöka projicera dess obehagliga konsekvenser på andra.
Liberalismen är ett ideologiskt Aids.
Ett ÂèåÊ?ªËçØ
Just nu genomgår liberalerna ett kval, likt kommunisterna fick göra efter stalins och staterna i det forna österopas fall.
Liberalismen är tom och innehållslös.
Kommunisterna har repat sig och har argumenteringen.
Hanna: Jag ser inte libertarianer och nyliberaler som smma sak. Inte heller nykonservativa och nyliberaler. men jag tror att det ena är avhängigt det andra. Utan nyliberalism, ingen nykonservatism. Med nyliberalism förstår vi i vänstern i allmänhet laissez-faire-kapitalism. För mig är nyliebraler anhängare av en begränsad stat, libertarianer (högeranarkister) är mot en stat överhuvudtaget, precis som vänsteranarkister (anarkister).
Anders_S:
Libertarianer är inte emot en stat per se. Libertarianismen hävdar varje människas rätt till sin egen kropp och sina förmågor. Ibland pratar man om vänster- kontra högerlibertarianer, men det syftar bara på att markera skillnaden i synen på externt ägande. Det skillnaden är inte lika viktig som det grundläggande försvaret av individualismen, vilket skiljer libertarianer/nyliberaler från alla andra etablerade politiska ideologier.
Christopher, där håller jag med dig fullt ut.
(menade där texten från igår, 17:24, håller självklart inte med om den från 21:29 eftersom nyliberalerna är ointresserade av individualism annat än som något filosifiskt abstrakt)
Hanna ovan och även Johan Norborg menar ju att t ex Klein blandar ihop ideologier, liberaler, nyliberaler och neokonservativa etc. Hon har iaf en sida i Chockdoktrinen där hon diskuterar dessa olika ideologiska betäckningar, vilket Norborg aldrig nämner. Problemet är väl att folk som t ex Rumsfeld kan säga att Friedman var hans störste idol och hävda att han är för fria marknader osv osv… men sen gör han och Bush-administrationen något helt annat, startar krig och delar ut feta byggkontrakt till företag som de själva är inblandade i. Något som Friedman förmodligen skulle ta avstånd ifrån. Men vi inom vänstern ser ju att folk döljer sig bakom ideologiska skyltar och dess konsekvenser. Och hur förklara Hanna eller Norberg konsekvenserna som Svensson diskuterar i sitt inlägg, ökade klassklyftor leder ju till det vi ser, de rika spärrar in sig i gated communities, övervakningen tilltar osv osv. De som kan köper sig ”säkerhet”. Det är ju konsekvensen av en liberal politik som säljer ut all offentlig verksamhet och nedmonterar socialförsäkringssystem, klassklyftorna eller ”ojämlikheten” ökar för att tala med Norberg som inte anser ”ojämlikhet” vara ett problem.
Problemet är att många vill kalla sig liberala fast de inte är det. Folkpartiet tex. är inte dugg liberala. De är ett socialliberalt parti. Det kan man tom. läsa på deras hemsida. De vil försöka blanda socialism med liberalism. Det är de tex. inte är för en drogliberal politik eller en liberalisering av sexköp.
Sen fattar jag inte vad som skulle vara odemokratiskt med en nyliberal politik. Är höga skatter mer demokratiskt än låga?? Och självklart kan man äga saker gemensamt i en liberal värld, har du hört talas om aktier tex?