Fascistiska och främlingsfientliga partier har under en tid haft framgångar i Europa. I Norge är Fremskrittspartiet det största partiet i opinionsundersökningar, i Danmark har Dansk Folkeparti inflytande över regeringspolitiken, i Italien sitter fascistpartiet i regeringen tillsammans med andra främlingsfientliga partier. Polen regeras av ett extremhögerparti som infört abortförbud och som har homofobi på hjärnan. Extremhögern och främlingsfientliga partier har haft framgångar på sina håll. Undantagen har varit den iberiska halvön (Spanien, Portugal), Storbritannien, Tyskland och Sverige. I Östeuropa är det stora på de flesta håll.
Slutligen så har vi Frankrike. Där har utvecklingen vänt. Extremhögerns, fascisternas inflytande minskar. Detta mycket på grund av att stora delar av extremvänstern i praktiken enats på initiativ av den franska gruppen LCR. Man har bildat ett nytt brett och pluralistiskt vänsterparti som inte samarbetar med någon som har en nyliberal agenda. Detta, tillsammans med dynamiske presidentkandidaten Olivier Besancenot har lett till att den riktiga vänstern haft stora framgångar i opinionen.
I Storbritannien har fascisterna i BNP tyvärr haft en del framgångar på senare tid, samma gäller det fascistiska och främlingsfientliga Sverigedemokraterna i Sverige. En oroväckande utveckling.
I kölvattnet på framgångarna för extremhögern, de främlingsfientliga och fascisterna följer ett ökande antal hatbrott. Det är väldigt tydligt i Italien där romer utsätts för det ena organiserade övergreppet efter det andra. Deras bostäder bränns ner, de jagas bort, det lagstiftas mot dem och de behandlas som knappt bättre än djur. I Sverige ser det också ut som om hatbrotten ökar i kölvattnet på ett ökande opinionsstöd för Sverigedemokraterna. Högerextremism och fascism hör ihop med främlingsfientlighet och hatbrott.
Två miljöpartister skriver med anledning av hela denna utvckling, med en växande högerextremism, en debattartikel i DN där de anklagar EU för att inte agera mot hatbrotten. Det är säkert riktigt att EU inte gör nånting mot hatbrotten. För gjorde EU nånting mot hatbrotten hade EU varit tvunget att agera mot extremhögerpartierna. Det kan inte EU göra förstås. EU:s roll är att vara ett värn för kapitalismen, ett värn för regeringar med nyliberala reformer på agendan. För kapitalismen (och därmed EU) är det egalt vilken sorts parti som värnar kapitalismen.
Det är inget fel på förslagen i deras debattartikel, men tyvärr skulle inte ett genomförande av de förslagen betyda ett dugg. Detta därför att hatbrotten och stödet för högerextrema och intoleranta partier kommer att öka så länge regeringarna i Europa ägnar sig åt privatiseringar, nedskärningar av offentlig service och annat som går ut över den vanlige medborgaren. Miljöpartierna i Europa är i allmänhet delaktiga i dessa privatiseringar och nedskärningar. Det gör de två debattörerna till lite av hycklare som jag ser det. De stöder en politik i många av Europas länder som i praktiken leder till en ökning av hatbrotten. Till en fascistisering av samhället kan man säga. Det är naturligtvis inte deras avsikt. Men så fungerar det.
Den ökande övervakningen, terroristskräcken osv är ytterligare delar i samma utveckling. En utveckling som ytterst underblåses av nyliberala politisk reformer. Nyliberala reformer som är inskrivna i Lissabonfördraget, som ju är ett enda stor odemokratiskt dokument till försvar för storkapitalisternas intressen. Ett fördrag vars praktisk politiska konsekvenser är ökande stöd för främlingsfientliga och fascistiska partier. Partier som i september ska ha ett möte i tyska Köln med islamofobiskt tema. Något som naturligtvis inte EU kan stoppa, utan bara aktiva medborgare kan stoppa. Så den som inte vill åka till den globala rättviserörelsens konferens i Malmö, European Social Forum, samma helg kan istället åka till Köln för att protestera mot Europas islamofoba fascister och högerpopulister.
Nu bär ju inte bara de nyliberala reformerna, övervakningspartierna och EU ansvaret för att fascismen växer. Det gör också Europas inkompetenta vänster som inte framstår som ett alternativ. Exemplet Frankrike visar dock att detta går att ändra på. Vad som behövs är ett enande av extremvänstern, en plattform som klart deklarerar att man inte kommer att ge stöd till en nyliberal politik och inte sätta sig i en regering med sådan politik. Ty det var just det som ledde till katastrofen för vänstern i Italien i det senaste valet och som lett till problem i opinionen för norska SV. Svenska vänsterpartiet är för full maskin på väg mot samma katastrof. I Danmark är det ännu värre. Där har ett vänsterparti, SF valt att bli främlingsfientliga för att kunna växa i opinionen. Förskräckligt. Franska LCR visar dock att det går att göra på ett annat sätt. Det går att bygga ett radikalt alternativ som blir trovärdigt.
Intressant?
Borgarmedia om hatbrott etc: SVD1, DN, SDS, HD, Dagen1, Dagen2, SVD2,
Borgarmedia om högerextrema partier etc: PDK,
Borgarmedia om invandringspolitik etc: PDK,
Läs även andra bloggares åsikter om Fascism, Xenofobi, Främlingsfientlighet, Miljöpartiet, Rasism, Hatbrott, Homofobi, Nyliberalism, Islamofobi, Brott, Italien, Köln, Malmö, ESF, Vänstern, Samhälle, Politik
Jag tycker du ska ta ord som fascism försiktigt i din mun med tanke på den politiska åsikter som är allt annat än demokratiska.
Joakim: vad grundar du det uttalandet på?
Att jag är för flerpartisystem och demokratiska val?
Att jag är mot ärftliga positioner och livstidsval?
Att jag är för en utvidgad demokrati där demokratiska beslut även har inflytande över företagen och det ekonomiska livet?
Att jag är mot övervakningssamhället?
Att jag är mot onödiga lagar?
Att jag anser att alla människor har samma värde?
Att jag är mot krigföring i andra länder och ockupationer?
Frågan är vad du grundar ditt uttalande på?. Det verkar ju inte så väl underbyggt om jag får säga så.
Die Linke i Tyskland, gills de inte i det här sammanhanget? Större än fransoserna är de ju i alla fall.
Ursäkta om jag låter skeptisk, men kommer inte för stora framgångar för LCR medföra att diverse fraktioner genast bryter sig ut under livligt skrikande om ”byråkrati”, ”maoism-stalinism” etc etc?
På vilket sätt skulle utvecklingen ha vänt i Frankrike? Fascisterna har ju fått sin egen man Sarkozy.
Ja, det skulle vara intressant att veta hur utvecklingen ”vänt” i Frankrike. Utvecklingen har ju snarast varit starkt högerinriktad länge i Frankrike, vilket kröntes med att en högerpresident (Chirac) ersattes av en president längre till höger (Sarkozy).
Ärligt talat, spåret med riktig vänstersocialism har ni kört länge nu och det funkar inte. Labour i England fick arton år i kylan innan dom insåg att dom bar tvungna att gå mot mitten för att vinna väljare.
Stödet för Le Pen, dvs de fransk fascisterna har minskat i fler val i rad. En utveckling på tvärs med den i övriga Europa. Det vänsterpart som samarbetat med socialistpartiet dvs PCF har i princip utplånats (på samma sätt som i Italien). Istället har de vänsterpartier som inte vill smarbeta med socialister etc växt, främst LCR som genom sin ombildning nyligen har mångdubblat medlemstalet.
I opinionsundersökningar är LCR:s Olivier Besancenot Frankrikes näst ppuläraste politiker efter Sarkozy (som ju inte är fascist, utan en traditionell nyliberal privatiserings och kontrollivrare). I Italien belv våra kamrater uteslutan ur kommunistparteit PRC inna senaste valet sm vi förutsåg skulle bli en katastrof för vänstern på grund av stödet till Prodis regering. Den enda vänstergrupp som gick framåt i valet var de som deklarerat att inte ge nåt stöd till nyliberala politik. Vänstern i Italien (Inklusive de autonoma, som tidigare också i stor utsträckning stödde PRC) är i mycket dåligt skick och har förlorat mycket. Social kamp lyser i stort sett med sin frånvaro.
När det gäller social kamp på gatorna i Europa har den varit framgångsrikast i Frankrike och Grekland. Trots detta kom fascisterna in i parlamnettet i senaste valet i Grekland.
Die Linke har lägre opinionssiffror än Besancenot/LCR. Dessutom kommer partiet att sätta sig i regering med SPD (man regerar redan Berlin ihop med dem). Det kommer att leda till en splittring av Die Linke. Där extremvänstern förmodligen kommer att bli uteslutna. Därför nämnde jag inte Die Linke. Både Die Linke, SV i Norge, SF i Danmark, holländska SP och BE i Portugal är större än nya LCR i valda ledamöter i olika parlamentariska församlingar. Liksom KKE i Grekland. I Grekland är det dock en av extremvänsterns koalitioner, Syriza, som har stort stöd i opinionsudnersökningar och förmodligen komemr man att bli större än KKE i nästa val.
Men som sagt man förändrar inget samhälle i parlamentariska församlingar. Det behövs annat för det men det finns också behov för en arbetarrörelse att synas på den parlamentariska arenan. Men jag känner att en vidare utredning av detta får anstå till nån annan gång när jag skriver om vänstern och inte om fascisterna.
Eriksson: Vänstersocialism är inte någonsin ett spår vi kört. Men låt oss ta det nån annan gång.
Stödet för Le Pen har minskat, ja, men faktum är att Sarkozy faktiskt valdes. Och han är klart främlingsfientlig som Le Pen, som inte är någon ideologisk fascist utan snarare klassiskt konservativ (illa nog). Så Sarkozy har anammat Le Pens politik gällande invandrare och vi ska nu se det som att utvecklingen vänt när vad som hänt är att politiken nu har regeringsmandat.
Det går ett spöke i Europa. Det facistiska spöket. 30-talets människosyn i Europa är på väg att upprepas.
Hur det slutade vet vi. Men vad som är viktigt att komma ihåg att ficistiska partier aldrig kommer till makten om inte tillräckligt många människor delar deras ideologi. Hitler hade aldrig kommit till makten om inte tillräckligt många tyskar trott på honom. Han kom till makten demokratiskt men sedan togs demokratin bort och Tyskland blev en diktatur. Vad som måste göras är upplysning och åter upplysning för att så få som möjligt ska sätta tilltro till skrönor om olika folkgrupper så att det den vägen blir främligshat av ett slag som till slut får främlingsfientliga partier till makten.