Konflikten mellan Ryssland och Georgien är naturligtvis huvudsakligen Georgiens och Rysslands fel, men det finns även andra som har haft ett finger med i spelet. Däribland både EU och USA.
Men låt oss börja lite med en kommentar om den desinformation som sprids. Kriget började alltså inte med ett ryskt anfall på Georgien, utan med ett georgiskt anfall på Syd-Ossetien, som följdes upp av ett masivt motanfall av Ryssland. Något som kommenteras i CounterPunch:
Except for the Washington Post, the entire world knows that Georgia (the birthplace of Joseph Stalin, not Georgia USA) initiated the aggression that killed Russian peacekeepers and hundreds of civilians in South Ossetia, peacekeepers who were there with the blessing of Georgia and international agreements.
The true facts are available all over the world press. But the “liberal” Washington Post serves up the lie that Russia has attacked Georgia and conceivably plans to conquer all of Georgia. “This is a grave challenge to the United States and Europe,” thunders the Bush Regime’s mouthpiece, aka, “the liberal media.”
Thirsting for blood, the “liberal media” declares: “The United States and its NATO allies must together impose a price on Russia.”
Men det kan ju faktiskt vara så att NATO och USA underblåst Georgiens intresse av att återta Syd-Ossetien och att man missbedömt Rysland sreaktion på ett sådant försök. Det är vad Cristopher King på Middle East Online anser i alla fall:
So we’ve arrived at having a US/NATO-sponsored provocation with Georgia invading its breakaway semi-independent province. South Ossetia’s declaration of independence was supported by almost all its residents. The South Ossetian argument is that if the West and NATO supported Kosovo’s independence from Serbia, they should support its independence from Georgia. That sounds reasonable. No? Of course, no! The difference is that South Ossetia wants ties with Russia and the US has been pressing for Georgia to join NATO.
[…]
While she is about it, Condoleeza could also call on the Israelis to leave Palestinian and Syrian territory outside their 1967 borders and allow the ethnically cleansed Palestinians and their descendants to return and re-claim their property that was stolen by the Israelis.
To return to South Ossetia and Georgia, we should note that NATO rejected South Ossetia’s referendum in favour of independence. ”What’s this? What does a national referendum, particularly in a non-NATO country, have to do with NATO?” you might wonder; “Isn’t NATO our warrior arm, dedicated to defend us against armed aggression?” Not any more. It’s now a political organization as well. The EU countries should seriously consider whether it is a good idea to allow its military arm to make political decisions, particularly when it is driven by US rather than European interests.
Israel som författaren nämner används av USA i den aktuella konflikten. Som en av de större leverantörerna av vapen till Georgien. Det är ju inte för inte som Israel är USA:s landbaserade slagskepp i Mellanöstern. Sammantaget kan man helt enkelt säga att konflikten inte bara är Rysslands fel:
The attack on South Ossetia, along with Russia’s inexcusable reaction, have pushed both sides down the road toward all-out war – a war that could ignite a host of other territorial and ethnic disputes in the Caucasus as a whole.
The emerging narrative, echoing across editorial pages and on television news programs in the US, portrays Georgia as an embattled, pro-Western country struggling to secure its borders against a belligerent Russia. Since coming to power in a bloodless revolution in late 2003, Saakashvili has certainly steered a clear course toward the West.
The EU flag now flies alongside the Georgian one on major government buildings (even though Georgia is a long way from ever becoming a member of the EU). The Saakashvili government seeks Georgian membership in NATO, an aspiration strongly supported by the administration of George W. Bush. Oddly, before the conflict erupted on its own soil Georgia was the third-largest troop contributor in Iraq, a result of Saakashvili’s desire to show absolute commitment to the US and, in the process, gain needed military training and equipment for the small Georgian Army.
Russia must be condemned for its unsanctioned intervention. But the war began as an ill-considered move by Georgia to retake South Ossetia by force. Saakashvili’s larger goal was to lead his country into war as a form of calculated self-sacrifice, hoping that Russia’s predictable overreaction would convince the West of exactly the narrative that many commentators have now taken up.
Men samtidigt kan man också se USA:s ovillighet att gå in i strid för Georgien. USA behöver Rysssland alltför mycket i förhållande till Iran för att vilja riskera en konflikt. För det är Georgien alltför obetydligt.
Inte bara EU utan också USA har alltså intresse av att upprätthålla goda förbindlelser med Ryssland och därför kommer inte heller USA att agera på annat sätt än med ord. Något som förmodligen tyder på att King som jag citerade ovan har fel. Georgiens attack var förmodligen inte initierad av NATO och USA, möjligen hade amerikanska rådgivare givit en bild av större stöd till Georgien än vad verkligheten motsvarade. På så sätt kan Georgien ha lurats att attackera Syd-Ossetien.
USA och NATO, kanske också EU har garat på ett sätt som troligen vilsfört Georgien och Saaksjvili. På ett sätt som lett till Georgiens aggression och till attacken på Syd-Ossetien. På så sätt är också EU, NATO och USA ansvariga för kriget i Georgien.
Intressant?
Borgarmedia: HD1, HD2, HD3, SVD1, SVD2, SVD3, DN1, AB1, AB2,
Läs även andra bloggares åsikter om Syd-Ossetien, Kaukasus, NATO, Israel, Ryssland, USA, Georgien, Politik
Att tillskriva USA, NATO, etc. ansvaret för kriget får som konsekvens att man rimligare kan se Sovjet som ansvarigt för andra världskriget(genom att garantera Tyskland att eventuellt krig mot västmakterna inte utvecklas till tvåfrontskrig).
Georgien gjorde ett stort misstag när de gick in i Sydossetien. Förmodligen räknade man inte med mer än fördömanden från Ryssland.
De som gillar att se detta som en konflikt mellan Ryssland och USA kan ju tänka på att praktiskt taget inget land i världen visat någon form av officiell förståelse för Ryssland(med undantag av Kazakhstan).
Jag tror att konflikten kommer att orsaka en stor misstänksamhet mot Ryssland. Framförallt de forna sovjetrepublikerna i Centralasien kan nog komma att se över sina band med länder som Indien och Kina, två stora regionala konkurrenter.
Max, Tyskland då? För att bara ta ett exempel.
Överlag har du förenklat väldigt mycket. Jag tror många länder också kommer se över sina band med USA och EU. De är inte längre pålitliga allierade och jag tror många kommer inse att de haft för stora förhoppningar om hjälp därifrån.
”De som gillar att se detta som en konflikt mellan Ryssland och USA kan ju tänka på att praktiskt taget inget land i världen visat någon form av officiell förståelse för Ryssland(med undantag av Kazakhstan).”
Stämmer inte alls. Exempelvis har vi här ett officiellt uttalande från Kubas regering:
CUBA defends peace as an indispensable prerequisite for the development of all the peoples of the world.
For more than 50 years, our people have been the victim of aggression on the part of U.S. governments, obliging them to invest countless resources and energy. They have been firm and tenacious in the defense of the country’s sovereignty and support the efforts of the UN and its struggle for peace.
One part of our territory has been occupied by force for more than 100 years and Cuba has never attempted or will attempt to use violence in order to recover it. Cuba’s foreign policy is known and acknowledged by the international community.
At this moment, a crisis is arising that is worrying the peoples, stemming from news of the fighting that has broken out in the Caucasus, on the border with southern Russia.
When the USSR disintegrated, South Ossetia, annexed by force by Georgia, with which it shared neither nationality nor culture, retained its status as an autonomous republic with its local authorities and its capital, Tskhinvali. At dawn on August 8, Georgia, in complicity with the U.S. government, launched its forces on South Ossetia in an attempt to occupy the capital, which it publicly announced on the same day that the Olympic Games were inaugurated in Beijing.
It is a false claim that Georgia is defending its national sovereignty.
The Russian troops were in South Ossetia legally, as a force for guaranteeing the peace, as is known by the international community; they have not committed any illegality.
The request for the invaders to withdraw is just, and our government supports it.
Cuba, threatened by U.S. forces, cannot, as a matter of principle, agree with a cease-fire without the withdrawal of the invaders. If Cuba were attacked by foreign forces, it would never accept such a cease-fire.
Ra??l Castro Ruz
President of the Councils of State and Ministers
Havana, August 10, 2008
Mestadels OT men intressant är även MUF:s ställningstagande.
”Vi måste stå upp för Sydossetiens självständighet
[…]
Omvärlden har gemensamt fördömt Rysslands agerande utan att ta hänsyn till vad konflikten i grund handlar om. Ingen har velat stå upp för Sydossetiens självständighet och mot Georgiens invasion av landet.
Ryssland har historiskt inte haft många rätt i sin utrikespolitik och har många gånger agerat felaktigt mot Georgien, dock så måste varje handling och konflikt analyseras separat. Denna gång handlar det inte om Ryssland eller Georgien utan om ett litet land vars frihet har inskränkts av Georgiska trupper.
Det agerande som bör fördömas är Georgiens invasion och världen bör stödja Sydossetiens självständighet.”
Och sen har vi naturligtvis uttalanden från Italien och Belgien som varnar för en ”anti-rysk front”.