Media i Sverige har i princip inte bevakat ESF alls. Inte skrivit om seminarier, inte om möten, diskussioner och det nadra som pågick. I princip ingenting, förutom om demonstrationen . Däremot har media skrivit en hel del om saker som hände i Malmö samtidigt som ESF. Inget fel i det. Men samtidigt har man försökt göra ESF ansvariga för saker som ESF inte har med att göra. Som Transport skriver:
I två av lokaltidningarna –Skånska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad handlar knappt en tredjedel av artiklarna om de saker som skedde inom forumets hägn. Övriga fokuserar på polisens insatser, framför allt oroligheterna vid den så kallade gatufesten – som inte hade med ESF att göra men där många sökte hitta den kopplingen. Till HD:s försvar ska dock sägas att deras kulturdel tagit många ESF-ämnen på stort allvar.
City Malmö/Lund gav på förhand prov på rejält spekulativ journalistik. Men man har också givit visst utrymme till vad som hände på forumet.
Sydsvenskan torde dock ta priset i sitt fokus på polis- och säkerhetsfrågor.
På Sydsvenskans särskilda ESF-sajt finns ett 30-tal länkar. En enda refererar till vad som hände och sades inne på seminarierna. Och man har ett bildspel från den stora demonstrationen där dock de maskerade deltagarna är överrepresenterade bland bildurvalet. Mycket utrymme ges åt sidospår och småaktig kritik.
Att arrangera seminarier, föreläsningar och diskussioner är bland det allra mest normala och centrala i en vanligt fungerande demokrati.
Men tonläget hos särskilt Sydsvenskan har varit att ESF är något misstänkt.
Visst är det oundvikligt att rapportera om oroligheter. Om fotbollshuliganer ställer till med bråk kring en allsvensk match, rapporteras det.
Men ingen skulle söka antyda att klubbledningen vore medansvariga till bråken. Och vi får ändå läsa matchreferaten vad som hände på planen.I politiska sammanhang ges tydligen inte arrangörerna det ”privilegiet”.
I politiska sammanhang behöver tydligen tidningarna inte ha några ambitioner om proportioner. Det är helt OK att ägna hundratals artiklar åt en handfull personers dumheter, och förbigå tiotusen andra människors aktiviteter med tystnad. Det är tydligen helt OK att skrämma Malmöborna att stanna hemma från det största arrangemanget i staden någonsin.
Därmed göder tidningarna och våldsaktivisterna varandra. Kanske ingen av dem klarar att kliva ur sina redan inarbetade roller.
Rikstidningarna har varit ännu sämre. Förutom en artikel om demonstrationen och en intervju med Michael Hardt har DN bara skrivit om saker som inte har med ESF att göra. SVD har enbart skrivit om saker som inte har med ESF att göra och kallt det för skriverier om ESF. Undantaget i Sverige, har, som vanligt numera kan man nästan säga, varit lokaltidningen i Göteborg, Göteborgs-Posten. Man har visserligen inte skrivit mycket (en eller två artiklar, för lite förstås), men det är faktiskt en göteborgsk lokaltidning. Men det man skrivit har handlat om ESF, inte om påhittade kravaller eller nåt annat som inte har med ESF att göra.
Eftersom mitt eget ESF bestod av gatuaktioner och möten så får jag vända mig till annan media för att kolla in vad som hände på olika seminarier. Då blir det förstås olika vänstermedia det handlar om.
Arbetaren:
Stockholms Fria:
ETC:
Yelah:
Flamman:
Intressant?
Borgarmedia: SDS, HD1, HD2, HD3,
Andra bloggar om: ESF, ESF 2008, European Social Forum, Globala rättviserörelsen, Globalisering, Malmö, Media, Politik, Samhälle
Ett svar på “Media och ESF”
Kommentarer är stängda.