Läste ett inlägg på bloggen Vardagspussel om medelklass-människors underliga reaktioner när de för första gången möter en arbetare. Bland annat om konstiga reaktioner när arbetare visar sig ha vänsteråsikter. Vilket är ännu underligare. Majoriteten av arbetare i detta land har ju nån form av vänsteråsikter. Det vet vi från ett otal undersökningar och analyser. Bland annat Sören Holmbergs och hans kollegors valanalyser. Så just den detaljen borde inte upplevas som så konstig av dessa nylibereler, medelklassmänniskor osv.
Samtidigt är det så att jag personligen aldrig mötts av den reaktionen. Snarare blir folk förvånade när det visar sig att jag arbetat med saker som inte är industrijobb, även om jag arbetat i industrin och med andra arbetarjobb större delen av mitt liv. Kanske har det med min tydliga dialekt att göra. En göteborgska som är fullt i klass med det tungomål som Weiron i ottan talar. En socioekonomisk dialekt som omedelbart identifierar mig som göteborgsk arbetarklass. Vilket jag är till ursprung, men knappast när det gäller mitt liv just nu. Eller så träffar jag aldrig den typen av medelklassliberaler som Vardagspussel pratar om. Vi lever trots allt i ett segregerat samhälle, i olika världar.
Sen vill jag också understryka att klass har betydelse, klass kan avgöra hur man blir behandlad och det har definitivt betydelse för hur man lever. Passa sen på att läsa lite inlägg, skrivna av arbetare som dessutom är vänster, läs Göte Kildén på bloggen Kildén & Åsman, läs Lars Henriksson, medlem i SP och Volvoarbetare, läs Jan-Olov Carlsson, medlem i styrelsen för IF-Metall på Volvo i Umeå, Gunnar Pettersson, Erik Pettersson, Tomas Johansson, Peter Widén och många fler på SP:s hemsida.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Medelklass, Arbetare, Segregation, Klassamhälle, Arbetarkalss, Klass, Vänstern, Socialism, Socialist, Samhälle, Politik
En filosofisk fråga. För det finns ju egna företagare som är mer arbetare än många arbetare. Precis som vissa akademiker där sjuksköterskor räknas som arbetare, men ingen skulle ju få för sig att kalla trafikplanerare för arbetare.
Det är i viss utsträckning en filsofisk fråga. Men det finns klassanalyser att läsa. Klass bestäms ytterst av platsen i produktionen och reproduktionen. Så även en hel del jobb som vi inte skulle uppfatta som arbetarjobb är det i strikt marxistisk mening. Exempelvis programmerare. En programmerare är således ofta arbetarklass. Men inte en rörmokare med egen firma. Trots att den senare kanske tjänar sämre. En småföretagare/hnatverkare kan aldrig vara arbetare, trots att han ibland kan leva under liknande ekonomiska villkor. Han är småborgare i klasshänseende.
Du kan ju inte vara en riktig göteborgare för du heter ju inte Glen och det heter man där har jag hört 😉
Jag heter ju inte Silfversked i Sthlm och kör merca heller 🙂 Trots att jag är en stockholmare i andra generationen.
Vad beror det då på att du aldrig träffat på de här medelklasspersonerna? Är det jag som umgås i fel kretsar?
Det jag snyftar mest över i mitt inlägg är ju när en (höger)sosse med arbetarbakgrund dissar mig eftersom jag identifierar mig med resten av arbetarklassen. ”Du kan ju inte tillhöra den, du är ju socialist!”
Jag fuckar ur!
Men dig och andra göteborgare kan man inte ta på allvar. Ställer du krav som inte passar med den borgerliga normen (dvs socialistiska krav) så är du samma sak som Weiron i Ottan. Fråga bara Sanna Rayman ^^
”Det är i viss utsträckning en filsofisk fråga. Men det finns klassanalyser att läsa. Klass bestäms ytterst av platsen i produktionen och reproduktionen. Så även en hel del jobb som vi inte skulle uppfatta som arbetarjobb är det i strikt marxistisk mening. Exempelvis programmerare. En programmerare är således ofta arbetarklass. Men inte en rörmokare med egen firma. Trots att den senare kanske tjänar sämre. En småföretagare/hnatverkare kan aldrig vara arbetare, trots att han ibland kan leva under liknande ekonomiska villkor. Han är småborgare i klasshänseende.”
Om det nu ar sa att en arbetare kan tjana mycket pengar och vara valutbildad likval som fattig och outbildad, ar inte da arbetarbegreppet ratt meningslost da manga arbetare enligt den definionen inte skulle tjana pa en vanster regering/revolution? Ar det da inte battre att prata om underklass istallet?
Sen ar jag fortfarande lite konfunderad over vad du egentligen menar med arbetarklass? Finns det nagon bra definition som inte bara sager att det beror pa var man befinner sig i produktionen utan ar lite mer specifik?
Jag träffar sällan på borgarungar ö.h.t. men från internet har jag erfarenheter av hur dessa liberaler, sverigedemokrater eller vad de nu är väljer att angripa vänstern. De väljer nämligen att utgå från att man tillhör någon utav deras vänsterstereotyper, vilken de väljer beror på.
Jag har ofta hört att jag som vänster måste vara medelklassunge som läser queerteori på universitetet eller något sådant, när jag förklarar att det inte stämmer (är knegare, vet knappt vad queerteori är och varken jag eller någon i min släkt har pluggat på högskola) så är jag förstås ”lat bidragstagare” alt. ”dum arbetare” som vill ha massa saker av andra som faktiskt kämpat, till skillnad från mig!
I andra sammanhang så utgår de i sina argument från att jag är ”den arge stenkastarpunkaren”, ”Mona Muslim-sossen” eller någon annan av deras stereotyper. Grejen är den att det känns som om de har lyckats förankra de här stereotypbilderna i mångas medvetanden trots att de egentligen har noll förankring i verkligheten. Jag är aktiv inom vänstern och även utanför mitt politiska engagemang så känner jag väldigt många personer, av alla dess slag, som har vänsteråsikter men inte fan är de ”upproriska medelklassbarn”, ”queerfeminister med dreads”, ”arga stenkastarpunkare”, ”Mona Muslim-sossar”, ”lata bidragstagare”, ”dumma arbetare” o.s.v.
Är det verkligen den bilden de själva har har vänstern eller hittar de bara på? Som en medveten uttänkt taktik för att misskreditera och ogiltigförklara? Det fyller i.s.f. exakt samma funktion som när de attackerar en med ett annat av sina favoritknep: PK-stämpeln. När den plockas fram så har de effektivt satt punkt för all form av diskussion, man är därmed ”lurad av etablisemanget” och de behöver inte längre motivera sina egna åsikter.
Aja, skit samma. De är dumma i huvudet.
Nej, Sanna Rayman och hennes gelikar verkar inte ha fattat att vi faktiskt pratar lite som Weiron i Ottan. Men hennes grundinställning är nog att arbetare inte ska tas på allvar nån gån och nånstans.
Att jag inte träffar de där puckade medelklassmänniskorna beror dels på att jag bor i Göteborg, andelen överklass och medelklass är mycket lägre i Göteborg än i Stockholm. Göteborg är dessutom en mer segregerad stad än Stockholm.
Nog umgås jag till stor del emd medelklassfolk i Göteborg. men det rör sig dels om uppkomlingar som inte släppt eller förnekar sina rötter och sina vänsteråsikter och dels om kulturfolk med vänsteråsikter.
Dessutom är det ju väl känt i Göteborg att arbetare är socialister, hamnarbetarna vet ju alla att de är kommunister, det finns kända fackgubbar på Volvo Lastvagnar som inte är sossar utan längre till vänster. Göteborg är helt enkelt en annan miljö ur social synpunkt än Stockholm.
Eller så är det helt enkelt så att jag umgås i alldeles för snäva kretsar.
Lars: Du får skola dig i marxism och klassanalys. ANnars blir hela diskussionen meningslös. Therborn skrev en bok på 1980-talet som är en klassanalys av det svenska samhället. Bortsett från siffrorna är den giltig än idag.
Klass har inget med hur mycket man tjänar att göra. Det har med platsen i produktionen att göra. Det har inte heller med subjektiv uppfattning att göra. Lite förenklat och generaliserande: Underordnad position i produktionen, man bestämer inte själv över sin arbetsuppgifter, raster, ledigheter osv och att man bidrar till mervärdesproduktion om vi talar om arbetet inom produktionen innebär att man är arbetare. En arbetsledare är alltså inte arbetare. Inte heller en chef. Men en kontorslav är det. En programmerare är det oftast. En projektledare är det förmodligen inte.
Men läs Therborn och Marx.