Det är rasistiskt, diskriminerande och förtryckande att tvinga folk att bosätta sig på ställen där de inte vill bo. Det gäller för såväl arbetslösa som för invandrare.
Idag kan arbetslösa tvingas iväg till annan ort. Om de vägrar så blir de av med a-kassan. Det är väl ingen som tror att alla de 4 000 som tvingas lämna Volvo nästa år kommer att flytta till annan ort. Det kan innebär att de blir utan akassa. För reglerna är att man måste ta jobb på annan ort, om det så är uppe i Kiruna. Ingen hänsyn tas till familj och andra sociala förhållanden i reglerna. Det är inte rätt och riktigt.
Det är också fel att tvinga invandrare/flyktingar/asylsökande till olika platser genom att hota med att ta ifrån dem försörjningsmöjligheterna. Något som moderaterna vill göra. En åtgärd som förmodligen, precis som när det gäller arbetslösa och förlorad a-kassa kommer att leda till en ökad tillströmning till de kriminella gängen och till kriminell verksamhet. Snarare det än en flytt till nån håla i nån obygd nånstans. Folk ska ha rätt att bo där de vill, utan att tvingas till olagligheter för att försörja sig. Förslaget kommer att leda till mer utanförskap, inte mindre, om det genomförs.
Det moderaterna och regeringen håller på med är rått klassförtryck och inget annat. De rika ska ha frihet, att flytta och bo var de vill. Men inte de fattiga. Klasspolitik är vad det handlar om. Klasspolitik som gynnar de rika.
Borgarmedia: SVD1, SVD2,
Andra bloggar om: Alliansen, Asyl, Bostadsort, A-kassa, Arbetslöshet, Regeringen, Klass, Flyktingpolitik, Arbetsmarknad, Bostadspolitik, Samhälle, Politik
Jag haller inte alls med. Det är definitivt inte nagon mänsklig rätt att kunna bo exakt var man vill! Ingenting kan vara mer fel. Själv har jag de senaste manaderna arbetat nere i Tyskland, detta för att det är skakigt pa arbetsmarknaden i Sverige. Att veckopendla eller t.o.m. överväga att flytta dit arbete och försörjning finns är lika naturligt som att vid varje tillfälle försöka göra ett sa bra arbete som möjligt.
”Nothing is as constant as change” säger de och det är pa gott och ont SANT. Även om man för en tid maste bo i ett land som saknar ”a med ring”.
Konsult: Du tycker på allvar att barn inte ska sin ena förälder tillgänglig, eller hur ska jag tolka dig? Jag vill inte ha tillbaka det samhälle som jag växte upp i.
Det är uppenbart att vi inte är ense. Eller att gamla ska få klara sig själv därför deras släktingar bor nån annan stans? För samhällets resurser räcker ju inte till det sistnämnda?
Om man har möjlighet att flytta och gör det frivilligt så kan man visst flytta.. Självklart. Men alla kan inte göra det. Det finns mängder av orsaker. Många arbeten ger inte tillräckligt betalt för dubbel bosättning exemeplvis. (fru på ett ställe, man och barn på ett annat).
Du är föraktfull och nedlåtande mot människor, som jag ser det.
Anders: Om vi vänder pa det — ska man kunna välja att flytta vart som helst, och sedan som ”mänsklig rättighet” lata sig försörjas av… ”nagon”? Det är väl självklart att det alltid är bekvämare att inte röra pa sig, att lata problemen lösas av nagon annan (”samhället” kallar ni det, men i själva verket är det fraga om de människor som inte har samma odynamiska inställning till livet).
Det jag menar är att om det inte finns nagot arbete som passar pa hemorten, da är det väl en självklarhet att man maste söka sig nagon annanstans! Jag tvingas göra det, och det är den verklighet som ÄR. Att man sedan med konstgjorda medel hävdar motsatsen är i längden osunt. Nagonstans maste pengarna tjänas in, och det görs tyvärr genom riktiga, vinstdrivande företag. (Notera ordet ”tyvärr”, för jag är själv i grunden, liksom de flesta människor, bade bekväm, lat och motsätter mig förändring — MEN JAG ACCEPTERAR VERKLIGHETEN!)
Det har saledes inget med människosyn att göra, snarare att man inser hur världen fungerar.
Som liberal är jag emot regerings förslag, alla bör ha friheten att bo var de vill.
@ Konsult
”ACCEPTERAR VERKLIGHETEN” och fatta att det finns de som hellre är arbetslösa och bor nära släkt o vänner än bor ensamma med jobb.
Håller helt med dig.Att den mänskliga rättigheten borde väl vara att man ska kunna få möjlighet att bo där man vill. Idag är dessutom arbetslösheten så stor så brist på folk är endast i undantagsfall.
Och dessa undantag har vi råd att inte tvinga nån till.
Dessutom anser jag bostadspolitik och arbete ska höra ihop.
Bostadsbristen är i dag så stor så många unga kanske får jobb , men får ingen bostad.
Arbetsförmedling och en bostadsförmedling borde sammarbeta.
ingen bostad då ska du ej heller avstängas från a-kass.
Bostaden ska dessutom vara rimlig i hyra. samt med kommunikation till jobbet om den berörde ej har bil.
Det är för små krav på staten gällande arbetslinjens krav.
att tvinga folk är den sämsta metod som finns.
att tvinga folk till jobb där bostad är en ren
fälla till gagn för rika fastighetsägare än ännu sämre.
Stockholm där bör stora krav ställas på staten att jobb bostad ska kalibreras .
Jag skulle t.o.m kunna tänka mig ett ”containervariant” där en bostad hyrs som ”container”. d.v.s du hyr en bostad och vid nytt jobb ska ny bostad omedelbart finnas.
detta kan ske t.ex. via flyttbara bostaäder eller fler byggda bostaäder som hyrs ut av staten subventioneras och sedan får du bostaden eller möblemanget med dig till den nya bostaden detta ska ingå i hyran.
Det skulle gynna arbetslinjen samt skapa fler jobb.
Vad är det för konstig ”frihet” ni pratar om? Det är väl självklart att man far bo var man vill, men jag undrar bara vad ni ska leva av? Alla maste vi väl äta, bo i en uppvärmd bostad (särskilt nu pa vintern) och köpa ett plagg eller tva att ha pa sig. Vem hade ni tänkt skulle betala det?
Att ens TÄNKA TANKEN att man har ett val, att ”välja att vara arbetslös” är fullständigt absurt! Är ni verkligen sa egoistiska att ni tror att andra vill betala för det?
@ John Galt
Se ovan. ”Hellre är arbetslös”, pröva att omformulera det till ”Hellre leva pa andra” eller ”Hellre svälta”, sa far Du min verklighet. Och det är tyvärr (se min hänvisning till ordet ”tyvärr” i mitt föregaende inlägg) den verklighet som rader i världen.
Följd av ovanstaende:
”Förresten. Jag har ändrat mig. Jag tycker Goa i Indien verkar schysst att bo i. Bra musik, skönt väder och sköna människor. Dessutom har jag en del vänner som bor där nere. Jag är liberal som ni, sa jag flyttar. Tänkte aka imorgon. Just det, en grej bara, jag har inget jobb där. Det finns inte nagot som passar mig där, och dessutom är min hindi lite skakig. Jag väljer nog att vara arbetslös istället, det gör ju ocksa att jag far mer tid till att utveckla mig själv och umgas. Och det är nyttigt, det vet ju alla.
Skickar ni över lite kosing? En 15.000 i manaden räcker gott, hyran är inte sa hög här.
— Stekarn som vi ha livskvalitet”
Jag vill inte sponsra Stekarn ovan, vill ni?
@ Konsult
Jag är en av dem som har valt att stödja dig ekonomiskt om du väljer att vara arbetslös. Gillar du inte det så är du fri att byta land och därmed regler (avtal mellan dig och landet).
Kostnaden i form av upprivna familjer, ökad kriminalitet och tvång är mycket större högre än den smärre ekomomiska kostnaden att behålla det nuvarande systemet.
Lat oss fortsätta resonemanget sa att jag kan pavisa hur absurt detta är:
”Stekarn här. Om inte Goa funkar, sa kör jag Halmstad. Iallafall pa sommaren. Inte riktigt lika bra väder som i Goa, och lite dyrare att bo, men helt OK. Dessutom har jag en del vänner även där. Nagra jobb inom det jag sysslar med finns inte där, sa jag väljer att bli arbetslös. Skickar ni kosingen? Jag är rädd för 15 kakor i manaden blir lite knapert, ni kanske kan släppa till lite mer?”
Jag vill aterigen inte sponsra Stekarn. Vill ni fortfarande det?
Och förresten, Stekarn hörde av sig igen:
”Skidakning är min stora passion. Jag tänkte köra Sälen eller Are pa vintern. Fixar ni det ocksa? Det är ju helt folktomt här nere i Halmstad pa vintern, fattar väl vem som helst att här kan man inte hänga. Alla min kompisar har dragit dit. Om jag ska vara kvar här blir jag deprimerad och kriminell, sa det sa!”
Ja, vad säger ni, ”liberaler”?
Jag kan tycka att jag som 18 åring kanske inte kan allt rörande samhällets uppbyggnad, men när man läser ditt blogginlägg blir man smått mörkrädd.
Det är väl fullständigt självklart att man måste röra på sig om det inte finns något jobb att få tag på i hemorten eller i närområdet. Som jag ser det så flyttar man dit jobben finns. Så har det varit länge. Bönder flyttade från landsbygden till storstädernas industrier under industrialismen. Varför? För där fanns jobben och en chans att försörja sig.(Även om det på den tiden var minst sagt dåliga arbets- och livsförhållanden. Samma sak har gällt sedan dess. Gissa varför Sverige är mer urbaniserat än någonsin?
Det är nämligen så att om det skulle finnas ett så offantligt skyddsnät i form av diverse bidrag, bara för att en del inte är villiga att flytta dit jobben finns, så skulle ekonomin kollapsa totalt. Folk hade bott kvar i byarna och de gamla brukssamhällena, för vad finns det för mening med att flytta och få jobb, när andra kan sköta försörjningen åt en?
Jag tycker detta bara visar på brist på empati för oss andra svenskar som vill bidra till ett fortsatt välfärdssamhälle, där så få som möjligt ska vara bidragsberoende.
Visst, kan man inte få tag på ett jobb för tillfället, så kan jag också förstå att man vill avvakta och se hur arbetsmarknaden utvecklar sig. Men om utsikterna för jobb är dåliga där du bor, samtidigt som det finns jobb på annat håll så ser jag inte någon anledning att bo kvar och leva på andras pengar. Jag och jag vet att många andra håller med mig- vill inte betala för ditt uppehälle, mat, kläder och annat mer än nödvändigt.
Är man inte villig att offra lite för att komma någonstans här i världen får man väl klara sig så gott det går på egen hand. JAG tänker iallafall inte betala för att någon väljer att inte bekosta sin egen tillvaro.
Sen hur du kan få förslaget kring flyktingarna till rasism övergår mitt förstånd ganska grovt. Hur nedvärderar jag eller underkastar jag mig en människa/grupp av annan etnisk härkomst, genom att hävda att jag inte vill använda svenska folkets hårt fördärvade skattepengar till att finansiera deras nyvunna liv i mitt land?
Jag har full förståelse för att de vill leva tillsammans med sina forna landsmän där de känner sig hemma, där de delar kultur och traditioner. MEN som du kanske har märkt så fungerar inte samhället så, tyvärr. Det finns inte jobb till alla nyanlända och genom att leva så segregerat som de faktiskt gör försvårar det ytterligare i form av bristande kunskaper i svenska språker, svenska sedvänjor och svensk kultur. Detta är i grunden inte invandrarnas fel, utan vi svenskars. VI som har röstat fram politiker som öser in invandrare och som har skapat dessa ”ghetton” ute i förorterna. Det finns ingen plats mer och det ända man nu kan göra åt saken är att försöka förmå invandrarna att söka sig till platser där det finns jobb. Visst, om jag var i deras possition skulle jag inte heller vilja lämna allt bakom mig, men vad finns det för allternativ? Att vi skattebetalare ska betala för dem?
Anser du att detta som rasism så är du ute på mycket hal is, med tanke på hur mycket vi svenskar ändå har fått betala föra att de nyanlända ändå ska få en så när dräglig tillvaro?
Det är något värt att tänka på…
MVH. Robin
PS.
Nu säger ni kanske att sadana som ”Stekarn” ovan tillhör en minoritet eller kanske inte ens finns. Lat mig berätta sanningen för er: De finns och de är manga. Jag har resonemanget, bade det innehallande Halmstad, Sälen, Are och även orter utomlands fran manga människor. Pa stan, i t-banan och i min egen bekantskapskrets.
Problemet när man har utgangspunkten ”nagon annan betalar” är att det appelerar till människor bekvämlighet och lathet. Och snart far man höra ord som ”mänsklig rättighet” och andra felaktigheter.
DS.
Men snälla ni, låt oss ta ett exempel. En familj med två försörjare och två barn. Mannen blir av med jobbet på Volvo och råkar vara mekaniker. Han erbjuds ett jobb i gruvan i Kiruna. Inget fel på jobbet. Problemet är att hans fru har ett bra jobb som rektor på orten där man bor och de äger en villa. På grund av de dåliga tiderna går villan inte att sälja och frun kan inte få jobb i Kiruna. Barnen vill gå kvar i skolan där de går.
Är det verkligen vettigt att mannen då ska tvingas flytta till Kiruna, barnen i praktiken förlora sin far. Vi skapar en ensamstående man i Kiruna, en ensamstående fru i ursprungsstaden och barn som sällan får träffa sin pappa. Jag tycker inte det är vettigt.
Det är en sak att flytta när man är 18 år. En annan sak att flytta när man är 40 år.
Utgångspunkten ”någon annan betalar” får stå för er och er mycket negativa människosyn. Jag delar den inte, varken utgångspunkten eller människosynen. Min uppfattning är att alla ska göra rätt för sig på sitt sätt. Det gör man bättre om man kan leva tryggt med sin familj och sina barn.
Konsult: Det finns säkert såna människor som du beskriver. Jag känern inga, faktiskt ingen som har råd att tillbringa några längre tider på nån skidort. Det säger nog mer om ditt glassiga umgänge än om verkligheten är jag rädd. Men undersökningar har dessutom visat att det rör sig om mindre än 2% av bidragsmottagarna som är sådana. Så problemet är försumbart.
Visst är det trakigt scenario med Volvo och Kiruna som Du malar upp. Och sa fungerar i förlängningen ekonomi, vem tänkte Du annars ska finansiera skolan där frun är rektor och barnens skolor? Givetvis kan man svartmala mycket, och illa kan det bli — kanske t.o.m. sa illa som Du beskriver om vi plagar företag med höga skatter och byrakrati. Vägen till välfärd gar genom att RIKTIGA företag tjänar RIKTIGA pengar genom att göra konkurrenskraftiga produkter (t.ex. bilar). Mannen i Ditt exempel ovan skulle, om fri företagsamhet far rada, t.ex. arbeta som mekaniker pa ett annat bolag med liknande verksamhet i omradet. Med mindre omskolning och med utbildningspaket (sadana har ju Alliansen startat i än större omfattning än tidigare) kan han öka sin attraktionskraft.
Men det är klart, INGENTING fungerar om det inte finns riktiga FÖRETAG som är arbetsgivare.
@Anders: Jag har inget glassigt umgänge, bara hart arbetande vänner som jag sällan hinner träffa eftersom (liksom jag) arbetar för mycket, dessutom som sagt pa annan ort (p.g.a. att jag anpassar mig när det är daliga tider). Tacksam om Du undviker sadana löjliga personangrepp i fortsättningen. Den nidbild av ”kapitalister” och ”höginkomsttagare” en del vill mala upp är helt enkelt inte sa glassig som ni vill tro.
Och en sak till: ”Problemet är försumbart” — helt fel, klart det inte är! Inställningen ”lat nagon annan betala” är tyvärr mycket utbredd och det är ett STORT problem. Enda sättet att fa bukt med det är att göra det kännbart att inte göra rätt för sig, och vice versa — göra livet roligare och rikare för den som gör det. (I vilket typ av arbete det än ma vara.)
Jag vet folk som dagen efter Alliansens valseger gick till Arbetsförmedlingen och sökte jobb. Som ”valde” bort arbetslösheten. För mig är det den ultimata bekräftelsen pa en SUND regering.
Är det möjligen sa att människor som late ”Stekarn” ovan stör Din idealiserade ”alla-är-goda-och-gör-sitt-bästa”-världsbild? Dags att UPPDATERA?
Är det ingen av er som kan visa på undersökningar/studier m.m. över hur många dessa ”stekare” som med bidragens hjälp kan flytta till Goa på en pisskvart är? Om jag får spekulera lite i förväg tror jag inte det finns så många ”stekare” bland dem som har familj som det gör bland ensamstående unga.
Förresten, inställningen ”låt någon annan betala” är bara sund marknadsekonomi, se på de västerländska bankerna i dessa dagar. Inte kan man väl vilja se ner på någon med sådan inställning, då denne handlar på samma sätt som toppdirektörerna i näringslivet? 😉
Konsult: Du vill att fattiga ska förbli fattiga. Tycker att ensam är stark osv. Du vill helt enkelt ha ett samhälle som jag ser som omänskligt, obehagligt och otrevligt. Du vill inte ha gemenskap och solidaritet utan föredrar egoism. Du utgår fån att alla är som du, vilket brukar kallas egocentrism. Du har uppenbarligen en annan uppfattning än vad jag har. Låt oss stanna vid det.
@Anders: ”Fattiga ska bli förbli fattiga”? Förstar överhuvudtaget inte vad Du menar med det? Jag tycker precis tvärtom, och är definitivt för ett samhälle där alla ska kunna ta för sig och utvecklas. Om man arbetar för att göra livet bättre för sig själv gör man det ocksa bättre för andra.
”Egocentrism” kallar jag det inte. Aterigen ett personangrepp — glöm inte bort vem som arbetar och anpassar sig till situationen genom att flytta dit jobbet finns. Jag skulle snarare kalla det VERKLIGHET, och motsatsen kallas VERKLIGHETSFLYKT. Människor som inte passar in ”solidaritets”-mallen. Som inte tänker ”gemenskap”. Vad världen vore vacker om alla gjorde det, men nu är det som bekant inte. Och det räcker med att nagra fa inte följer Din ”gemenskap” för att allt ska förstöras och nagra leva pa andra.
Men visst, jag kan ge Dig det att vi kanske har olika ”tro” om hur människor fungerar. Jag bygger min att alla vill göra det bäst för sig själv och sina närmaste, Du bygger Din pa att människor vill bidra till kollektivet i första hand. Som sagt, världen vore vacker om det vore pa det viset, men tyvärr har jag sett alltför manga exempel pa att sa definitivt inte är fallet!
Slutligen: @David, m.fl. Girighet är inte OK i nagot system. Och en löjlig referens till finanskrisen med ”toppdirektörer” hör inte hemma i min värld. Jag, liksom alla andra hart arbetande arbetare och tjänstemän (härlig 20-talsklang pa detta sätt att ”klassificera” medarbetare — lat oss kalla oss ”arbetare” rakt av sa vet vi vad det handlar om), är definitivt inte nagon anhängare eller profitör av det som händer. Och ”lat nagon annan betala”-inställningen (om den finns) gör mig precis lika arg om det är fraga om en penningplacerare eller en helt enkelt slö människa.
Girighet tar sig manga former och i ingen form är det OK!