Vissa saker upphör inte att förvåna. Försvarsmakten leker krig, krigar i Afghanistan. Använder en mängd stora tunga grejer, läskiga fordon, flygmaskiner, skarpladdade vapen, från smågrejer till jättepjäser. Man skjuter och härjar, man övar krig, man leker krig och man krigar. Det är vitsen med en försvarsmakt. Och det är en mängd unga grabbar som ska syssla med detta.
Kan det då verkligen finnas nån som tror att detta kan vara farligt och att det går att göra utan olyckor? Det verkar faktiskt så. I så fall måste dessa personer var djupt oförstående till vad de egentligen sysslar med. Det är obegripligt ur min synpunkt. Mycket förvånande. Det enda ofarliga försvaret är det som inte finns. Men kanske är förklaringen till officerarnas oförstående inför krig, krigsövningar och liknande att de i huvudsak sysslar med annat.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Försvarsmakten, Officersförbundet, Krig, Militär, Samhälle
PS: Ja,ja, man kanske skulle försöka vara konstruktiv och förstå att även försvaret behöver säkerhetsarbete, uppföljning av olyckor osv. Visst, men det överlåter jag med varm hand till andra. DS.
Även om jag inte håller med om formuleringen ”leker krig” så tycker jag du har en poäng. Skulle det vara förvånande att det finns risker med att genomföra skarpa skjutövningar med allt från pistoler till artilleripjäser? Nej, det får man hoppas.
Bra att du nyanserade dig lite i ditt PS. Självklart är det viktigt att all övning och alla insatser omgärdas av en rimlig och bra säkerhet. Skador måste undvikas.
Däremot kan jag tycka att man ibland daltar lite väl mycket i småsaker samtidigt som man missar de stora (exempelvis herosiska säkerhetsgenomgångar inför övningar samtidigt som soldater i Afghanistan åker runt i vanliga Toyota Landcruisers).
Klart att ingen i försvaret är förvånade för att det händer olyckor. Men det är skillnad på olyckor som sker som en ”naturlig” risk i arbetet och olyckor som sker på grund av dålig riskbedömning. Hur kan det vara konstigt att Officersförbundet vill jobba för att miniera onödiga olyckor?
Sen en kommentar till kommentaren. Det är inte på lång väg alla nere i Afganistan som åker obepansrat. Det är enbart MOT-teamen som har soft skin Toyota eftersom Svenska Försvaret bara har Toyotas med ”påhängsbepansring”. Den klarar inte den oländiga terräng MOT:teamen rör sig i. Valet är mellan att ta sig fram eller riskera att köra fast.
Sen kan man tycka att försvaret skulle köpa in specialbilar till teamen – men de kostar multum.
@ Johanna: Det är ingen hemlighet för mig hur mina kamrater i Afghanistan arbetar och vad de har för utrustning. Som politiskt verksam är det inte heller helt okänt att bra materiel kostar pengar. Jag kan bara konstatera att flera av mina kollegor tycker den kostnaden står i paritet till effekten, och jag instämmer.
Och med det så kommer till dels Försvarsmaktens förmåga att hushålla med tilldelade medel och dels försvarsanslagen och vad de ska användas till. Utifrån mitt sugrörsperspektiv så lämnar bägge en del till övers att önska.
Dessutom kan tyckas att Sveriges säkerhetspolitik under årens lopp varit lite ”hattig”. Världen har ett omättligt behov av fredsbevarande och skyddande soldater på olika FN-mandat i olika länder. Det finns också en enorm efterfrågan på luftburen förmåga mm. Allt detta är något som ett rikt land som Sverige i solidaritetens och frihetens (nej, det är inte bara floskler – för mig betyder det något) namn borde kunna uppbringa i större omfattning och med det också lösa sina nuvarande åtaganden bättre.
@Magnus. Förlåt, kollade inte din blogg först 🙂
Jag har bara blivit lite trött på att det framställs som att alla i Afganistan är oskyddad osv så jag reagerade utifrån det och ville göra ett förtydligande. Har träffat alltför många anhöriga som bara har de stora tidningarnas bild av Afganistaninsatsen och sålunda oroas lite för mycket i onödan.