Det tycks numera vara de svenska politikernas motto, framförallt de borgeliga politikernas motto. Men i viss utsträckning även socialdemokraternas och miljöpartiets. I det senare fallet handlar det om att man är för mer privatiseringar i offentlig sektor och för ett påhittat budgettak som drabbar svensk offentlig sektor så att man får argument för mer privatiseringar.
Men för de borgerliga partierna och socialdemokraterna handlar det om många fler frågor. Folket vill inte vara övervakade. Det ska vi ordna säger politikerna, vi fixar en lag så vi kan övervaka och avlyssna andra. FRA får sköta ruljangsen.
Vanligt folk tycker det är bra med fildelning och skulle gärna se att nya distributionsformer underlättades. Visst säger de borgerliga politikerna, vi ska göra det så svårt som möjligt att dela med sig av kunskap, lyssna på musik osv och skulle någon få för sig att det är okej att via internet göra det man kan göra med hjälp av gamla kassetter så ska vi sätta dit honom med hjälp av privatpolis. För lättnader på politikerspråk betyder uppenbarligen uppskjutet i tid, men inga förändringar.
Jaså, säger politikerna, en överväldigande majoritet av det svenska folket vill inte ha en ny grundlag i EU. En lag som innebär mer privatseringar, grundlagsstadgad nyliberal kapitalism (stabila priser viktigare än sysselsättning etc), begränsingar mot socialiseringar, krav på militära styrkor och deltagande i krig samt många fler saker som folket inte vill ha. Då röstar vi för en sådan grundlag säger politikerna , fast vi döper om den till Lissabonfördrag, så fattar de korkade väljarna nog inte vad vi håller på med. Och eftersom vi egentligen inte gillar demokrati, tycks politikerna mena, så är det nog bäst att vi överlämnar fler beslut till det odemokratiska EU.
Så där fortsätter det, i fråga efter fråga. Politikerna gör tvärtemot vad folk i Sverige vill, tvärt emot vad opinionen vill, tvärtemot vad demokratin egentligen skulle kräva.
Intressant?
Bloggat: Engström, Ett hjärta rött,
Bloggat om Ipred1, fildelning och upphovsrätt: Copyriot, Badlands, Peter Karlberg, SameSameButDifferent,
Bloggat om Lissabonfördraget: Jinge, Alliansupproret, Annarkia, Kaj Raving,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, AB1, AB2,
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Alliansen, Socialdemokraterna, Fildelning, Upphovsrätt, Ipred1, Lissabonfördraget, Riksdagen, Politiker, Socialdemokraterna, EU, Regeringen, Demokrati, Övervakning, Politik, Samhälle
Ja du, sällan under min tid har det varit så här tydligt vems intressen det är politikerna arbetar för.
Anders var kan jag ta reda på vem som röstade för, vem som lade ner och vem som var borta?
Ska fortsätta min letande men om du redan vet så snälla lägg ut länken : )
Tack!
/ nadia
Från riksdagens protokoll:
Med hänsyn till kravet på fem sjättedels majoritet företogs rösträkning utan föregående uppresning.
Votering:
243 för att förslaget skulle antas
39 för att förslaget skulle hänvisas till konstitutionsutskottet
13 avstod
54 frånvarande
Talmannen konstaterade att minst fem sjättedelar av de röstande hade röstat för att förslaget skulle antas. Kammaren hade således beslutat att anta förslaget att godkänna Lissabonfördraget.
Partivis fördelning av rösterna:
För att förslaget skulle antas: 95 s, 88 m, 22 c, 23 fp, 15 kd
För att förslaget skulle hänvisas: 1 c, 20 v, 18 mp
Avstod: 8 s, 2 c, 3 kd
Frånvarande: 27 s, 9 m, 4 c, 5 fp, 6 kd, 2 v, 1 mp
Tack Anders!
Det jag egentligen är efter är namnen på vem som röstade vad. Jag var nog lite otydlig i mitt förra inlägg 🙂
Sökandet fortsätter!
Nu har jag valt att e-post riksdagen för listan. Där måste ju den finnas!