Regeringens bostadspolitiska inkompetens

Den borgerliga regeringens politik har visat sig vara allt annat än en arbetslinje. När den sätts på prov, nu i den ekonomiska krisens tider, så visar den sig på punkt efter punkt förvärra läget på arbetsmarknaden. Detta gäller exempelvis för bostadspolitiken.

Man avskaffade subventionerat byggande. Något som ledde till att byggandet av hyresrätter totalt upphörde och en ökande bostadsbrist. En åtgärd som förutom att den gynnade de rika också innebar mindra antal arbetstillfällen på grund av minskat byggande. Något som tidigare döljdes av högkonjunkturen. Ett av många exempel på borgarregeringens inkompetens.

Därefter har man stimulerat ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. För att köpa en bostadsrätt krävs att man kan få ett lån. Det innebar att fattiga missgynnades. Men vad som är ändå värre så innebär det nu, när finanskrisen inneburit att nästan ingen kan få lån, att ingen längre skaffar sig en lägenhet. Följden blir minskat byggande och uppsägningar i byggbranschen.

Regeringens förändringar av fastighetsskatten har inneburit att rika med jättestora hus fått rejäla skattesänkningar samtidigt som folk som äger obebyggda tomter får betala mer i skatt (eller fastighetsavgift som skatten döpts om till). Det är en absurd verkan av regeringens ogenomtänkta och inkompetenta politik. Skatteverkets råd är att rusta upp ruckle eller bygga nåt. Men det är ju bara rika som kan göra det. Alla andra får ju inga lån.

Vidare har regeringen och borgarna velat införa större inslag av marknadshyror. Något som skulle lett till ytterligare klassmässiga orättvisor.

Men som sagt, den ekonomiska krisen visar tydligt borgarnas inkompetens på det bostadspolitiska området. Byggandet har nu avstannat helt. Med stora varsel och mängder med uppsägningar som följd.

Det finns lösningar. Regeringen bör omedelbart satsa rejält på utbyggnad av kollektivtrafik samt återinföra subventionerat bostadsbyggande.

Intressant?
Bloggat: Jinge,
Borgarmedia: SDS1, SDS2, AB, Dagen, HD,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Pingback: Thomas Tvivlaren - Med tvivlet som insats()

  • Daniel

    I batongliberalismen så finns det kartor att följa. Dessa kartor är så strama och militaristiska att om dom inte stämmer överens med verkligheten, så är det verkligheten det är fel på, inte kartan och ideologin. Skulle det komma en djup tjärn ivägen när man följer kartan så är det bara att ignorera att den är ivägen, utan man ska istället vandra på, då det som sagt är verkligheten det är fel på.

  • Martin

    Daniel,
    det sammanfattade väl ”den enda vägens politik” ganska bra. 🙂

    Förutom studentlägenhet, så har jag aldrig lyckats hitta en lägenhet med billig hyra som inte är miljonprogram. (Skall visst finnas sådana i centrala stockholm, men det är ännu äldre hus.)

    Tur att man trivs ganska bra i betongen, där jag och andra grannar styvnackat vägrar gå med i nån jävla bostadsrättsförening för att ordna ombildning.

  • Pingback: Ibland är det lätt att få fram pengar | Svensson()

  • Pingback: Gnälliga närboende vid Skeppsbron | Svensson()