Huvudorsaken till bostadsbristen är den borgerliga regeringen

Bostadsbristen var ett faktum långt innan finanskrisen. Byggande började minska för länge sen. Speciellt av den typen av bostäder unga människor behöver. Små hyresrätter.

Redan under miljonprogrammets tid, socialdemokratins gyllene år på 1960-talet och början av 1970-talet så minskades byggandet av smålägenheter. De finns i de äldre förorterna som Kortedala och Biskopsgården, men inte i nyare. Så trots ett enormt byggande under den perioden byggdes väldigt få smålägenheter. Samtidigt fanns mängder med gammal bebyggelse kvar, orenoverat och billigt, med mängder av smålägenheter så inget problem uppstod.

Under 1970-talet och 1980-talet revs så stora delar av den gamla bebyggelsen och andra delar renoverades med resultat att antalet smålägenheter minimerades. Byggandet minskade också eftersom miljonprogrammet skapat för många lägenheter och det fanns stora mängder tomma lägenheter i många förorter. Bostadsöverskottet försvann sakta men säkert under 1990-talet och det blev allt svårare att få tag på en lägenhet. Smålägenheter fanns nästan inte alls att få tag på.

Omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter accelererade under 1990-talet och har fortsatt så under 2000-talet med resultat att kapitalinsatsens för en första bostad ökat. Utbudet av hyresrätter och små lägenheter minskade. Därfter fick vi en borgerlig regering som först tog bort alla räntesubventioner till byggande av hyreslägenheter, vilket fick detta byggande att i stort sett totalstoppa. Byggbolagen fortsatte dock bygga bostadsrätter och villor för kapitalstarka köpare främst. Bristen på lägenheter för unga ökade ännu mer.

Av ideologiska skäl stimulerade den borgerliga regeringen också omvandling till bostadsrätter. Vilket också minskade möjligheterna för ungdomar att hitta en lägenhet. Sen kom finanskrisen och byggandet stannade helt, Nu byggs inte ens bostadsrätter längre. Men huvuddelen av bristen på bostäder för unga uppstod för länge sen, på grund av rader med felaktiga politiska beslut inom bostadspolitiken. Från socialdemokrater, men främst från de borgerliga (på 1970-talet, på 1990-talet och nu).

Intressant?
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Martin

    Då har de ändå hållt igen lite, men utvecklingen går mot att ha det som i USA. Där flera heltidsarbetande ungdommar måste dela på en lägenhet för att en lön inte kan betala en hyra. När jag arbetade i det landet så hade jag egen lägenhet, men det var en mycket liten och sunkig källarlägenhet som ändå tog halva lönen och min lön var lite högre än normal arbetarlön. De flesta andra i min situation delade lägenhet med minst en person till eller hyrde ett rum hos nån familj.

    Att bo i en hyresrätt av svensk byggstandard var omöjligt på en vanlig lön. Kanske borgarna vill att vi skall vänja oss av vid den järnhårda lönelagen?

  • Lars

    Forstar inte riktigt varfor alla ungdomar maste ha sma egna lagenheter? Varfor inte bo i delade lagenheter? Mycket roligare och billigare och ett bra satt att mota nya manniskor. Det borde val vansterfolk inte ha nagot emot?

    Problemet ar val snarare nar lite aldre manniskor med familj och barn inte har rad att bo – inte varst kul att dela da, aven om att dela en storre villa vore ratt bra.

  • Martin

    Lars,
    det kan vara jättetrevligt att dela lägenhet med folk. Det är dock inte lika trevligt att tvingas till det.

    Det är illa när en familj inte har råd med tak över huvudet, det var inte ovanligt i ett mer liberalt land att familjer där bägge arbetade hyrde ut rum till ungdommar/studenter för att ha råd med boendet.

  • Gustav

    Den tyska modellen såsom jag upplevde den är otroligt mycket bättre än den svenska. Friare hyressättning, fler tillgängliga lägenheter på kort varsel och ett mycket mer utbrett delande av större lägenheter på flera hyresgäster. Det finns problem med den svenska modellen, men vårt största problem är vår inställning. Precis som Lars säger finns många fördelar med att dela boende med andra.

    Det skall givevis inte vara ett krav, men här verkar många inte ens ta med möjligheten i sina betraktelser.

  • Martin

    ”Det skall givevis inte vara ett krav, men här verkar många inte ens ta med möjligheten i sina betraktelser.”

    Nej, för det handlar om individbeslut, vill ni att individernas beslut skall fattas åt dem vi systemdiskussioner? Kanske är intresset för att dela lägenhet lågt i Sverige just för att få aktivt vill göra det. Då anser liberaler att man med marknadshyror skall, rent ekonomiskt, tvinga folk till det.

  • Rolf

    Det har under en lång tid varit svårt att hitta en hyresrätt i centrala Stockholm. Jag trodde i min enfald att den borliga regeringen bara hade varit vid makten två år. Jag kanske har fel, kanske Persson var moderat.

  • Anders_S

    Rolf: Du har inte läst vad jag skrivit utan bara läst rubriken.

  • Gustav

    Martin. Det handlar inte om tvång utan om helt normal tillgång, efterfrågan och prisbildning. Den bör även utvidgas till områden där det råder brist, eftersom brist ofta är orsakad av priskontroller. Tvingar samhället idag de utan vettig inkomst – mig inräknad såsom student på väg ut i arbetslivet – att undvika restauranglagad mat dagligen, på grund av priserna? Tvingas de att inte köpa extravaganta bilar? Individernas beslut fattas av individerna själva, utifrån de ekonomiska ramar de har.

    Man kan rimligen inte definiera tvång som du vill göra, det blir orimliga konsekvenser av det.

  • Apan

    Ett sätt att se det på. Men att bara skylla på borgararnas omvandlingar av hyresrätter är ju käpprätt fel. Redan när jag var ung var det väl en 10-15 år i bostadskö för en hyffsat central lägenhet vilket i det närmaste innebar en omöjlighet för ungdomar till en liten, attraktiv, lägenhet som första boende. I alla tider har ungdomar dessutom delat boende därför att det är nonsens att tro att man t.ex skall kunna plugga och bo mitt i Stockholm själv. Eller ? Ett annat stort fel är ju hur stagnerad bobyggandet blir när det är helt omöjligt med en förtätning. Vem vill t.ex ha tre våningar till på sitt hus (eller grannens hus) eller ha en bebyggd innergård vilket troligtvis sänker värdet på lägenheten ? Man kan liksom inte ha kakan och äta den. Ungefär som arbetarna i bilindustrin. Man kan inte avskaffa bilismen och tro att bilarbetarna skall fortsätta producera bilar i någon form av terapijobb.

  • Gustav

    Jag tycker om storstäder och skulle gärna ha tre våningar till på alla omgivande hus, om det var möjligt. Minst! Men så är jag inte lägenhetsägare heller och har inte några ekonomiska intressen i det hela… 😉

  • Martin

    Gustav,
    du argumenterar utifrån att den liberala utopin är ett faktum, det är den inte. När du inför marknadshyror så tvingar du tusentals människor från sina hem. Det är den reella konsekvensen av beslutet. Att se den från hur man tycker det borde vara är ett märkligt sätt att argumentera, man måste se till hur förhållandena är nu och vad ens förslag har för konsekvenser på folk som lever i den faktiska verkligheten.

    Ja, de tvingas att inte köpa extravaganta bilar, tror du att en fattig väljer fritt att köra en Volvo 240 från 1984?

  • Gustav

    Ursäkta mig, men en gradvis anpassning till marknadshyror innebär inte en storskalig katastrof och det krävs ingen liberal utopi för att genomföra det. Många länder har ett avsevärt friare system för hyressättning än Sverige – däribland Tyskland, som jag nämnde – och där går det ändå bra. Detta i den faktiska verkligheten. Problemet på den svenska marknaden är inte hyrornas nivåer i första hand (även om den visst kan svida ordentligt i plånboken, det skall jag erkänna!). Det är bristen på tillgängliga bostäder, som tvingar fram en omfattande svart marknad och skapar ofantliga köer. Och dessutom försvårar flytt när man har en hyra som är för hög givet andra kostnader och vill bort.

    För övrigt är din bild av tvång fortfarande konstig, om du inte menar att staten skall förse alla med varenda pryl som krävs för ett drägligt liv, helst i lyxklass. Och en gratis ponny som grädde på moset kanske, när vi ändå håller på. Det är inte en fungerande modell.

    Sen bryr jag mig inte så mycket om bilar, för mig är de en låda med fyra hjul. Jag hade valt det billigaste och bensinsnålaste jag någonsin kunnat hitta, som tagit mig från A till B. Men det är ju mitt val, andra kanske prioriterar annorlunda. Det var bara ett exempel på ett av alla fall där man får rätta mun efter magsäck.

  • Pingback: Hyresgaranti och vårdgaranti - korkade idéer | Svensson()

  • Men visst är det statens plikt att försöka se till att alla har ett drägligt liv, Gustav? Och dit hör väl som absolut minimum bostaden.

    Skönt däremot att du konstaterar att marknadshyror inte fungerar i Stockholm förrän det finns ett överskott av lägenheter. Vilket det inte finns. Det enda de kan skapa nu är högre priser. Som om det inte redan las för stor andel av lönen på hyror.

  • Martin

    Gustav,
    det var inte hastigheten med vilken du vill vräka tusentals människor från sina hem som jag vände mig emot. Det är i sammanhanget ointressant.

  • Gustav

    Det är definitivt inte statens plikt att se till så att vi har ett drägligt liv med allt vad det innebär. Det är statens plikt att ge grundförutsättningar och därefter hjälpa dem som inte lyckas klara sig själva därifrån.

    Och nej Hampus, antagligen skulle inte marknadshyror i Stockholm bli någon snabblösning, utan det skulle trissa upp priserna utan att lägenheter skulle komma fram hux flux. Men över tid skulle man troligen få en förbättrad marknad om man kombinerar en gradvis förändring med att uppmuntra ökat byggande. Jag tycker inte att man borde släppa kontrollen på en gång utan steg för steg lätta på regleringen. Poängen är att det går finfint att ha avsevärt mindre hyresreglering i andra länder och att Sverige ingalunda är världsbäst på att tillhandahålla boende.

    Martin, hur kan det vara ointressant att man vill göra marknaden bättre fungerande på ett sätt som är acceptabelt för de flesta? Varje förändring av någonting alls i samhället kommer att vara till besvär för någon på marginalen, betyder det att man aldrig skall genomföra dem? Istället bör man väl försöka minimera besvären och skynda långsamt, men sträva efter förbättring.

    Din retorik är också lite tveksam, tycker jag. Jag skulle kunna be dig berätta vad för förändringar i samhället du önskar. Då kan jag garanterat peka ut någon grupp på tusentals människor som skulle få livet försämrat på något vis av dem, men vad för mening skulle det vara med det? Det är att tillskriva sin meningsmotståndare illvilja och det är bara barnsligt. Väldigt få politiskt intresserade drivs av illvilja.

  • Martin

    Gustav,
    jag pekade på att dina föreslagna förändringar har ganska dramatiska konsekvenser för ett stort antal personer. Då du själv sagt att det inte leder till någon förändring för de som har svårt att få bostad idag. Ditt exempel om tysklad visade att folk tvingas dela lägenhet oftare, om det är med sina föräldrar eller andra är ointressant i sammanhanget. Dina slutsatser om tysklad delar jag efter min tid i länder med avreglerad marknad. Så rent moraliskt skapar du lidande för folk utan att detta lidande i något du påstått har uppvägts, att tala om fungerande marknad som om det trumfar allt är lite fundamentalistiskt.

    Om jag säger att allmännyttan skall gå in och bygga fler billiga bostadsrätter så kommer du peka på att det raserar värdet i folks bostadsrätter, men det kommer rimligtvis din åtgärd också att göra.

  • Gustav

    Jag begriper inte riktigt.. om du delar mina slutsatser om Tyskland, det vill säga att de har en friare och mer väl fungerande marknad – hur är det då ett lidandeskapande utan en uppvägande förbättring att närma sig dem på regleringsplanet? Eller missar jag något? 🙂

    En fungerande marknad skapar ju faktiskt ett smidigare och bättre system för de som idag har svårt att ta sig in och röra sig på bostadsmarknaden. Jag menar inte att det skulle ske omedelbart, men det är ju en väsentlig del i att bygga ett bättre bostadsklimat. Jag vidhåller fortfarande att det alltid skapas problem när man ändrar saker, men att slutresultatet förhoppningsvis blir till det bättre. Man skall ju förändra med måtta, men att sitta still i båten och bara hoppas att allt löser sig med mer regleringar och önsketänkande, det tror jag inte på.

  • Pingback: Det är rätt att ockupera!()