Bra om Cyklopen

Sanna Rayman i SVD har skrivit ett bra inlägg om kulturhuset Cyklopen, som hon berömmer för inställningen att inte vilja ta mot statliga och kommunala bidrag, att klara sig själva. Men hon har i artikeln ett genomgående fel, förmodligen främst beroende på hennes egna fördomar om vänstern.

Det är att hon tror att Cyklopens inställning och attityd är ovanlig och udda. Inom vänstern är det inte så. Rent generellt kan man säga att vänstern som är aktiv på kulturområdet och med olika projekt har inställningen att man inte vill vara styrd av företag eller myndigheter utan vill styra sin verksamhet själva. Detta dras sen olika långt. En del vägrar ta mot bidrag, andra tar mot vissa typer av bidrag, då ofta bidrag utan speciella krav. Projektstöd, vilket är vanligt idag, är ett stöd med villkor och svårt för många att ta mot.

Så länge jag varit aktiv på vänsterkanten (sen början av 1970-talet) har denna klara sig själv-attityd varit vanlig inom vänstern. Från mitten av 1970-talet fram till mitten av 1980-talet arbetade jag på olika sätt inom musikrörelsen, på ett ställe som hette Föreningen Ett Hus i Centrum i Göteborg, men är mera känt som Sprängkullen. Det var på 1970-talet och i början av 1980-talet Sveriges största musik- och kultuarrangör, med som mest 5000 medlemmar under ett år och över 60 ideeellt aktiva. Föreningen tog mot aktivitetsstöd de första åren, men sen tog föreningen inte mot ett öre i stöd, varken från företag eller kommunala inrättningar. Attityden inom föreningen var exakt den som kommer fram i Raymans artikel om Cyklopen.

Likadant när punkrörelsen dök upp. Deras olika ställen och föreningar hade samma inställning. Inga bidrag, vi sköter oss själva. Sprängkullen blev ett av de viktigaste spelställena för punkarna och hade som sagt smma inställning. Inställningen har första vidare och levat kvar i många delar av vänstern, främst i mindre kända och mindre offentliga delar och för mig var det en positiv upptäckt att det levt kvar och kommit till uttryck i ett sådant projekt som Cyklopen.

Cyklopens inställning är inte ovanlig inom vänstern, den är bara okänd för liberalerna, för i deras värld måste allt göras för betalning. Det är ju marknadens princip. Men man kan som sagt arbeta och göra saker utan pengar som viktigaste drivkraft. Attityden och inställningen hos Kulturkampanjen och Cyklopen var nog vanligare förr, men gnidenheten, egoismen, marknadsfixering och ytligheten som olika liberaler/nyliberaler har predikat under mängder med år har tyvärr satt sina spår, genom att försöka jaga bort alla tankar på att agera själva tillsammans, ta kollektiva initiativ och visa solidaritet. Nyliberalismen och nyliberalerna har försökt döda den inställning som Cyklopen har, men som tur var har man inte lyckats.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements