När nu vänsterpartiet har satt sig i knät på socialdemokratin innebär detta att det inte finns något vänsteralternativ i svenska politik vid sidan av de små vänstergrupperna, exempelvis Socialistiska Partiet. Vad det dessutom innebär är början till slutet för vänsterpartiet som en politisk kraft i Sverige. Det kan tyckas märkligt att säga detta, när vänsterpartiet får allt bättre siffror i opinionsundersökningarna. Men alla internationella erfarnheter tyder på att det är så.
Frankrikes kommunistparti satte sig i en regering med borgerlig agenda, med nyliberal agenda, ledd av socialdemokraterna. Först innebar detta att stödet för partiet växte, men sen har det inneburit en katastrof. Partiet har i princip bara kvar förtroendevalda där socialdemokraterna i Frankrike vill att de ska ha det. Kommunistpartiet är idag ett marginaliserat parti i den franska debatten. Istället har Socialistiska Partiets kamrater seglat upp som den starkaste vänsterkraften.
I Italien satte sig kommunistpartiet PRC (Rifondazione) i en regering, ledd av Prodi, som föreslog mer trupper till Afghanistan och utbyggnad av USA:s baser i Italien. Dessutom föreslog man andra åtgärder som slog mot arbetarna i Italien. Innan detta hade PRC haft stora framgångar i val och i opinionen. Men första valet efter att man satt sig i Prodi-regeringen och uteslutit den radikalaste falangen (Socialistiska Partiets italienska kamrater, Sinistra Critica) innebar att PRC utraderades och inte längre sitter i parlamentet.
I Norge hade vänsterpartiets motsvarighet, SV, stora framgångar, både i val och opinion, ända tills den dag man satte sig i en regering ledd av socialdemokrater, med en borgerlig agenda. Sen dess har det vara gått utför för partiet i opinionen.
Det finns all anledning att tro att det kommer att gå samma väg för vänsterpartiet nu när man beslutat sig för att offra alla möjligheter att föra någon politik för den svenska arbetarklassen. Det finns i och med vänsterpartiets vägval inget radikalt alternativ bland de stora svenska partierna. Tyvärr är detta också något som kommer att gynna populisterna och fascisterna på högerkanten. Missnöjesväljare som tidigare kunde välja vänsterpartiet har inte så många trovärdiga alternativ längre. En del av dessa väljare kommer att gå till Sverigedemokraterna. Vänsterpartiet överger arbetarklassen slutgiltigt och kommer dessutom att direkt medverka till att SD kommer in i riksdagen.
Intressant?
Bloggat: Röda raketer, Röda Malmö, Peter Karlberg, Dagens Konflikt, Queen of Light, Sjölander, ArvidFalk,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Newsmill, DN6, AB1, AB2, AB3, SDS1, SDS2,
Läs även andra bloggares åsikter om Oppositionen, Frankrike, Italien, Norge, PRC, Rifondazione, SV, PCF, Vänsterpartiet, Socialdemkraterna, Arbetarklass, Miljöpartiet, Socialistiska Partiet, Politik
Jag tror och hoppas att du har fel. Kompromiss är en del av det politiska spelet i vårt parlamentariska system, men behöver förhoppningsvis inte innebära att man lämnar sina grundläggande åsikter.
Man kan ju också fråga sig vad det är värt att ha bra opinionssiffror om dessa inte avspeglar sig i faktisk politik. Visserligen kan man driva effektiv opinion med starkare stöd, men det är nog mer effektivt om Vänsterpartiet kan vrida en S-ledd regering åt vänster.
Men snälla…. Vänstern har provats på många ställen alltid med katastrofalt resultat. Problemet är att det bli för få maktcentra inom det systemet och vi vanliga medborgare får bara armbågsrum när många maktcentra neutraliserar varandra. Vänstern har faktiskt inget fungerande alternativ och historien visar det. Att det sedan låter förfärligt bra så ändrar det inte att socialismen egentligen bara är ett system för att analysera det borgerliga patriarkatets fel (och de är många, det ska inte döljas) men man måste på något sätt komma tillrätta med den maktkoncentration som alltid blivit dess fall. Annars kommer den alltid att förbli marginaliserad.
Surgubben har uppenbarligen gått på den gamla bluffen om att det som rådde i det gamla östblocket var kommunism och inte statskapitalism som det egentligen var frågan om.
intressant inlägg, även om det är identiskt med minst 10 inlägg du skrivit tidigare om vänsterpartiet. dina profetior om vad som KOMMER att ske ger jag däremot inte mycket för, med tanke på att du redan före senaste valet spådde att vänsterpartiet skulle åka ur riksdagen.
Jadu vilken rödgrön sörja eller röra.
Man ser ju på kroppspråket hur väl de gillar varandra.
Jag kommer aldrig rösta på en kriminell partiledare som inte kan hålla ordning på sin privatekonomi.
Jag vill inte att bensinen skall kosta 30kr litern samt att vi måste ha billig el till vår basindustri för att huvudtaget få ngn konkurrensfördel gentemot omvärlden.
Att folk fortfarande tror på kommunister är bara att beklaga men historiakunskaper har ju aldrig varit ngt för de ”nyttiga” idioterna.
123: Och? Upprepning är en bra sak när det gäller propganda och agitation.
Vi kan ju ta den andra aspekten också. Att vänsterpartiet i praktiken övergett all kamp för bättre villkor för arbetare och fattiga. Det finns inga möjligheter till nåt annat än marginella förändringar.
För att inte säga att man lämnat alla tankar på socialism.
min poäng var att ditt inlägg blir stelt eftersom det, återigen, bygger på profetior om vad som kommer att hända. det har ju varit en trotskistisk specialitet i alla år och särskilt vad gäller analyser av större vänsterpartier. för att ta ett tydligt exempel, jämför med din partikamrats rubrik alldeles här ovanför: ”Vänsterpartiet tar ännu ett steg mot sin egen undergång”. Alltså, ingen kritik mot beslutet i sak utan istället profetior om vad som kommer att hända, och hur SP kommer att hamna i händelsernas centrum
123: Inte skrev jag nåt om SP i inlägget. Så du tolkar nog in saker som inte finns där. Däremot skrev jag att vänsterpartiets beslut kommer att leda till att SD gynnas.
SP är liksom inte jämförbart med LCR och Sinistra Critica på det planet. Å andra sidan vore det ju konstigt om jag inte höll fram framgångsrika kamrater i andra länder.