Att inte ta ansvar – om Vänsterpartiet och Socialistiska Partiet

En skribent i Göteborgs-Posten, Daniel Levin, har retat upp sig över Socialistiska Partiets öppna brev till Lars Ohly och vänsterpartiet (artikeln finns inte på nätet):

Att ta ansvar – eller inte

Ansvar är ett tänjbart ord. Jag brukar luta mig mot en hemmasnickrad tumregel: ju mer man talar om ansvar desto svårare har man för att verkligen ta detsamma.

Det är därför inte utan viss bekräftande munterhet jag läser socialistiska partiets presskommuniké rörande vänsterpartiets samarbete med socialdemokraterna och miljöpartiet.

Kontentan är att vänsterpartiet inte får låta sig ”bindas upp av regeringsöverenskommelser”, inte syssla med ”undfallande kompromisser”, det är nämligen ”oansvarigt gentemot dem man säger sig representera”. Men värst av allt: man riskerar att få ”ta ansvar” för den förda politiken.

Nej, nej – att ta ansvar, det är att se krisen stadigt i ögonen och våga ”tala klarspråk om den marknadskapitalistiska katastrofen”. Alltså: skriva en svavelosande debattartikel i Internationalen och sedan, trots att allt rasar, sova lugnt i vetskapen att allt är någon annans ansvar.

Daniel Levin

Enligt uppgift har herr Levin ett förflutet inom Ung Vänster och det kanske förklarar hans upprördhet. Jag kan upplysa honom att vi inom Socialistiska Partiet anser att man inte ska ta ansvar för ett kapitalistiskt samhälle och en nyliberal politik. Men vi tar gärna ansvar för uppbygget av ett annat samhälle, ett socialistiskt samhälle.

Intressant?
Bloggat: Mullvaden, Esbati, Kalle Larsson,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Advertisements
  • lasse

    Först går S och Mp ihop om samarbete och man markerar avstånd till S gamla dörrmatteparti. Sedan när det knorrar i S kvarvarande vänstergener faller S till föga. Har de ingen stolthet i V, nog för att man skall kunna vara flexibel men det finns väl ändå gränser när man får vara med på nåder men är egentligen inte välkommen. Vad kan denna undfallande principlöshet bero på?

    Göran Persson ville inte ha med Vänsterpartiet i regeringen.[2002] Som en försonande gest bad han emellertid vänsterpartiledarna att upprätta en lista över ledande partiföreträdare, som borde komma i fråga för något attraktivt ämbete i staten.
    Olle Svenning, Göran Persson och hans värld

  • Välformulerat!

  • Pingback: Kildén & Åsman » Bloggarkiv » Vad hände 2008 och vad väntar i år?()