Hon har inget att be om ursäkt för

I början av Dan Browns Da Vinci-koden står det att den boken är en sann berättelse. Det finns folk som tagit Brown på orden och trott att det som står i boken är sanning. Men det är uppenbart för de flesta som läser boken att det inte är en sann historia som berättas. I boken I rosens namn av Eco står det saker i början och i berättelsen som vill ge intryck av att det hela är en sann berättelse. Vilket det självklart inte är. I Liza Marklunds Gömda står det samma sak.

Ska de verkligen alla be om ursäkt. Det tycker jag inte. Alla böckerna är sålda som romaner och romaner är per definition fiktion, dvs påhittade berättelser. Så det är tråkigt om en del människor uppfattat Liza Marklunds berättelser som sanna, men det är faktiskt inte hennes fel.

Hon och förlaget hara bara använt sig av ett traditionellt knep i branschen för att sälja mer. Möjligtvis är det branschen som måste ändra praxis, men det är då inte Liza Marklunds ansvar, utan det är helt andra människor som då blir ansvariga.

Intressant?
Borgarmedia: TV4, EX, AB, DN, SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

18 svar på “Hon har inget att be om ursäkt för”

  1. Tunn jämförelse. Ingen av de andra två böckernas huvudpersoner finns (eller fanns) på riktigt till skillnad mot gömda. Tycker inte heller att Marklund har speciellt mycket att be om ursäkt för. Jag hoppas bara att Mias tragedi som Marklund tjänade pengar på genererade något tillbaks till Mia också. Självklart kan det som Marklund utsätts för betraktas som mobbing och jag anser inte att offentliga personer skall tåla så mycket mera skit och baktalning än någon annan. Alla har väl samma rättigheter, eller ?

  2. Så vitt jag vet finns inte Maria Eriksson på riktigt. Det är ett påhittat namn på en påhittad person som det händer saker kring som till en del motsvaras av saker som hänt en person med helt annat nman i verkligheten. Men det visar sig nu att denna verkliga person med detta andra namn inte berörts av liknande händelser i verkligheten och det är ju knappast Marklunds fel, som ju skrivit en roman.

  3. Jag skulle egentligen vilja säga att problemet ligger på andra plan. En bok som påstås vara sanning av en journalist kommer givetvis uppfattas på ett annat sätt än om det påstås av en skönlitterär författare.

    Sedan är problemet alla dessa intervjuer som gjorts runt boken och även den kompletterande boken av ”Mia”. Där har det tydligt framförts rent journalistiskt att det skulle vara sant och personen ”Mia” har sagt att allt är helt sant. Marklund har inte dementerat.

    Så boken kan inte ställas helt för sig själv.

  4. Hur vet du att boken sålts som roman?

    Du har inte beaktat att bibliotek och bokhandlare har sålt boken som allt från biografier, till fakta och dokumentärer?

    Du har inte beaktat den omständigheten att Liza och ”Mia” har marknadsfört boken genom att åka om kring i Sverige och visat upp ”Mia” och låta henne intervjuas?

  5. En skicklig författare skriver en roman som läsaren vet är en roman, men den är så bra skriven att läsaren ändå blir gripen av innehållet. Är man av sämrre kaliber skriver man någon halvtaskigt och svär på Bibeln att ”detta är sant och grundas på fakta XYZ” och hoppas att folk tror det. Det är ju ett reportage, med en del små detaljer omgjorda för att skydda vissa personer … eller? Nyligen åkte en gubbe i USA dit för att han skarvat rätt grovt om sina upplevelser som lägerfånge i Tyskland. Det senare fallet lär väl gynna förintelseförnekarna, Marklunds fall är nog inte bra för de kvinnor som verkligen är förföljda.

  6. ”I början av Dan Browns Da Vinci-koden står det att den boken är en sann berättelse.”

    nej, det står att de fakta som presenteras i boken (ang. den heliga gral, hemliga sällskap, leonardo da vinci osv) är sanna, vilket är båg det också. något som brown rättmätigt fått kritik för, och varit tvungen att backa från. ”I rosens namn” avslöjar sig självt som fiktion, och det är ett medvetet grepp av eco som vill leka med fiktionsbegreppet.

    det är inte för att folk är dumma i huvudet som de har trott att marklunds bok är en sann historia. det är för att den har marknadsförts som det. det är heller ingen uppfattning som marklund har vinnlagt sig om att dementera.

    visst är ’drevet’ obehagligt – som vilket drev som helst är – men det förändrar inte sakfrågan. tyvärr gör det uppskruvade tonläget att vad jag tycker är det viktigaste, och det mest osympatiska i den här historien, skyms; vad marklund har ändrat i ”verkligheten” och hur hon skapat demoner utifrån sina (?) fördomar om klass och etnicitet. allt medan hon inte haft några problem med sin agents historia av kvinnomisshandel.

  7. För att vara så dåligt påläst om debatten så är du väldigt säker på din sak.
    Marklund har i otaliga intervjuer, debatter samt på egna hemsidor beskrivit Gömda som en fackroman eller en bok som är 100% sann där ingenting har lagts till (det har inte behövts). Genom denna lögnaktga böcker har man påverkat debatt och politik och livet för många.
    Det dåliga efterforskningarna som Dan Brown gjorde med Da Vincikoden har uppmärksammats och har upprört främst många katoliker. Är man ateist så kan man hävda att inga verkliga männsikor tagit skada av boken om än emotionellt. Dan Brown hävdade dock aldrig att boken var sann utan att berättelsen är uppbyggd kring sanna premisser ungefär som vilken realistisk roman som helst brukar vara men dessa anspråk var alltså inte riktiga vilket han blivit starkt kritiserad för.
    Liza Marklunds bok är ett misslyckat försök att beskriva patriarkala strukturer men nu i efterhand intyg på att strukturell rasism existerar. Liza har fräckheten att intyga att massor av männsikor i landet tror sig veta vem Mia är och antyder därmed att massor av männsikor känner någon som är förföljda av psykopatiska araber vars enda målsättning är att döda en stackars svensk kvinna och hennes barn.
    /*off-topic*/ #AS

  8. Om man till yrket är journalist då är det ju för tusan tjänstefel att hävda & sen försvara sig med

    ’ ‚ÄùEn sann historia‚Äù är en olycklig formulering, det borde stått baserad på en sann historia’

    Det ingår ju liksom i det jobbet att ha full koll på skillnaden mellan fakta och fantasi och inte snedvinkla saker grovt för egen vinnings skull.

    Inte konstigt att folk inte litar på journalister när de själva tar så lättvindigt på sanning och lögn.

  9. Jag håller med Peter. Liza Marklund har inte endast skrivit en roman som påståtts vara sann historia och med hjälp av sin journalistbakgrund gett boken betydligt mer tyngd än om den skulle varit skriven av en annan författen. ”Mia” har inte heller varit endast en karaktär i en bok utan en person som blivit intervjuad vid ett flertal tillfällen och då stått bakom det som skrivits i boken. Sen ifrågasätter jag Marklunds motiv med den här boken med tanke detaljer hon ändrat tex genom att göra Mias nya pojkvän till en ”trygg norrlänning” när han kom från Chile. Är Marklunds syfte att väcka uppmärksamhet allmänt om brott mot kvinnor eller att uppmärksamma och förstärka synen på muslimska män som potentionellt våldsamma?

  10. Jag anser att Liza Marklund borde få kritik. Jag anser att förlagen hel braschen etc bör få ännu mer kritik. Den kritiken lyser med sin frånvaro. Jag anser att Marklund inte har något att be om ursäkt för. Hon har följt branschens gängse beteeende, vilket är ett ansvar hon delar med mängder av andra människor.

    Vidare anser jag att böckerna har spridit rasistiska shcabloner och att det hela kan få en negativ effekt för de kvinnor som misshandlas i verkligheten.

    Jag köpte boken i stort omedelbart när den kom ut på Piratförlaget och insåg snart att det inte kudna var en sann berättelse. Därför står bland romaner hos mig och jag köpte den som en sån. De olika reklamtrick man sen sysslat med har därför inte intresserat mig, detta fetersom jag asett att ”Mia Eriksson” förmodligen ljugit i en del uttalanden osv. Jag har sett det som reklamtrick. Jag isner att det finns många människor som inte gjort. Det anser jag dock inte är enbart Marklunds fel, utan även andra journalisters, myndighters, förlagens, nyhetsprogram, hel branschen alltså. Branschen som helhet alltså som helhet fundera över det hela.

    Bara för att man inte tycker som många andra innebär det inte att man inget vet.

  11. Kritik ska man ha och tåla om man har begått ett offentligt misstag. På Baksidan av boken ””Gömda” står att det är en sann berättelse och att ”Den är en gastkramande thriller direkt ur den svenska verkligheten.”. Det går väl inte att misstolka denna information?

  12. Stefan H: Jag har boken, jag vet vad det står. Jag vet också att det inte är Liza Marklund som skrivit baksidestexten eller gett boken dess titel. Däremot har hon säkert godkänt den.

    Baksidestexten borde varit annorlunda. Det är helt klart. Men bara för att det står nånstans att något är sant så innebär det inte att det är sant.

    Och återigen, det är hela förlagsbranschens ansvar att rensa ut sådana felaktiga saker och förfaranden. Inte Marklunds personliga ansvar.

    I boken av Umberto Eco som jag hänvisar till, I rosens namn, finn ett helt kapitel i börja där Eco förklarar hur boken helt bygger på ett emdeltida manuskript som han hittat coh hru han gått tillväga när han utifrån detta manuskript skrivit boken. Hela den historein är en bluff, osnnaing, men syftar till att ge hela boken en sanningsprägel. Det är verkligen betydligt mer utstuderat och planerat än vad som gjorts med Liza Marklunds bok/böcker.

  13. Men herregud stefan H, vad är det för missvisande med meningen: ”En gastkramande thriller direkt ur den svenska verkligheten”? Den benämningen är ju korrekt! Berättelsen ÄR ju hämtad direkt ur den svenska verkligheten…Möjligtvis är ”direkt” lite tillspetsat, men du får det att låta som om INGET i ”Gömda” är hämtat ur verkligheten. Och det stämmer ju inte.

  14. I Rosens namn är ett dåligt exempel. Det finns faktiskt medeltida dokument som skulle gå att tolka på det viset som författaren av den boken gör. Visserligen feltolkning, men ändå. Det fanns under en period på 1300-talet ett antal skrifter som hölls hemliga för att de ansågs vara ’farliga’ för den kristna trons företrädare. Så långt så gott.
    Bland de skrifter som länge hölls nere av kyrkan var Ptolomaios (d.170) som först fick spridas 1477 men även då till en mycket begränsad krets. Varför? Jo inte bara hade Ptolomaios lyckats tala om att jorden var rund utan också gett andra uppgifter som stötte sig med den kristna kyrkans påbud.

Kommentarer är stängda.