Klyftorna i Sverige har aldrig varit större slår LO-ekonomerna fast i en rapport och en debattartikel på DN Debatt. Idag tjänat direktöeran 50 gånger mer än en arbetar och en chef för ett riskkapitalbolag 95 gånger så mycket som en svnska industriarbetare. Genomnsittligt alltså.
Det finns ingen som helst vettig anledning till att storföretagschefer och spekulanter ska tjäna så mycket. Klyftorna har ökat enormt sen 1950-talet:
Det är inom den ekonomiska eliten, i undersökningen 50 verkställande direktörer i näringslivet, som de högsta lönerna finns. Och skillnaderna ökar. De toppositioner som 2007 gav i genomsnitt 51 arbetarlöner i inkomst gav hälften så mycket 1950. På de tio största riskkapitalbolagen, som 2007 betalade de högsta cheferna i snitt 95 industriarbetarlöner, kunde flera av ledarna åren 2003 till 2007 tjäna flera hundra gånger mer än en industriarbetare.Bland demokratiska och byråkratiska ledare är inkomstnivåerna helt annorlunda.
Den demokratiska eliten, det vill säga ledande personer i riksdag, regering, kommuner, folkrörelser och hos arbetsmarknadens parter, tjänade 2007 i genomsnitt sju gånger mer än en industriarbetare mot fyra 1950.
Som synes är det inte bara klyftorna mellan finansvärldens herrar och arbetare som ökat utan också klyftan mellan det offentliga, den politisk eliten och vanligt folk. Sådant här är varken rättvist eller bra för demokratin. När makthavarnas levnadsvillkor skiljer sig så mycket från vanligt folk blir politiken därefter. Det blir en politik för det man känner till, nämligen för folk med höga löner och mycket pengar.
Det hela är resultatet av en omfördelningspolitik från fattiga till rika. en omfördelningspolitik fle väg, som, en politik som varit allenarådande i Sverige i 20 år. Under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar.
Intressant?
Bloggat: Kildén & Åsman,
Borgarmedia: DN, SDS, AB1, AB2,
Läs även andra bloggares åsikter om Rättvisa. Inkomstklyftor, Klassamhälle, Ekonomi, Kapitalism, Arbetarklass, Nyliberalism, Politik, Samhälle
Powered by ScribeFire.
Det är en ofrånkomlig konsekvens av det skuldbaserade penningsystem vi har.
I ett system baserat på skulder (krediter) kan det aldrig ske någon omfördelning, varken högerns ‚Äùrinna ned från de rika till de fattiga‚Äù eller vänsterns ‚Äùta från de rika och ge till de fattiga‚Äù. Ett skuldbaserat penningsystem bygger på att de som kan skapa skulderna från intet (bank och finansparasiterna) alltid måste ha mer avkastning från de som sitter i skuld ‚Äì alltid pumpandes rikedomen upp till parasiterna ‚Äì annars förstörs penningmängden. För att förklara detta:
Tänk ett ekonomiskt system där alla pengar är kontanter och det finns 1000 kronor och 10 personer samt att en av dem har samlat på sig alla 1000 kronorna (så sent som på 80-talet sommarjobbade jag på systembolaget och fick lönen direkt i handen var 14:de dag). Då är det möjligt, antingen genom högerns ‚Äùrinna ner från de rika till de fattiga‚Äù eller vänsterns ‚Äùta från de rika och ge till de fattiga‚Äù att omfördela så att alla 10 får en 100-lapp var. Det går med andra ord att omfördela pengarna då de är kontanter så att alla får lika mycket (eller vilken fördelning man nu förespråkar).
Tänk nu på ett helt skuldbaserat penningsystem (viket ”vårt” i princip är, kontanterna är snart utrotade och allt som finns kvar är krediter i form av digitaliserade ettor och nollor) med 10 personer där en snubbe har lyckats skaffa sig alla 1000 kronorna. Men det betyder ju att de andra sitter med en skuld tillsammans till snubben på 1000 kronor då dessa 1000 kronor skapats genom skuldsättning av de andra 9 (detta då någons tillgång i ett skuldbaserat penningsystem alltid är någon annans skuld). Så om snubben med 1000 kr får för sig att han ska vara schyst mot de 9 andra och dela ut sina pengar till dessa kommer de kunna amortera sina skulder och döda penningmängden (amortera kommer från latinets morte=död). Så för att det ska finnas pengar i ett skuldbaserat penningsystem måste skulderna alltid öka för att ‚Äùtillväxten” ska öka. Och det går inte att ha någon omfördelning för då dödar man systemet – tvärtom – en ökning av klyftorna är en förutsättning för att nya pengar/skulder ska kunna skapas av parasiterna.
Kan synas orättvist att ”topparna” ökat sina inkomster mer än ”arbetarna” men att kalla det en omfördelning från fattig till rik är ju fel och orbasjeri. Som vanligt när människor från vänster ser på saker så blir det enahanda enformigt och stelbent. Omfördelning indikerar ju att det handlar om befintliga resurser vilket det ju inte alls är. De effektivitetshöjningar som skett inom industri och produktion har ju även kommit ”arbetare” till del då även arbetare, generellt sätt, tjänar mer (har bättre köpkraft) än vad de hade 1950. Arbetarna till och med jobbar kortare tid ! Alltså har det inte alls skett någon omfördelning utan det som hänt är ju att de förbättringar och produktionsökningar som skett har gynnat ”eliten” mer än de längre ner i hierarkin. Orättvist, kanske men ingen omfördelning enligt mitt sett att se på det då kakan nu är mycket större än 1950 (även realvärdet) men jag har ju inget ”socialistiskt ordbok” att tillgå heller.