På ett sätt kan man kanske kalla det hela för ett polisiärt fiasko. Men det har inget med misslyckandet att sätta dit folk att göra. Just den detaljen är i detta sammanhang inte så viktig. Misslyckandet består i att polisen uttalat sig på ett våldsfixerat, föraktfullt och rasistiskt sätt. Dessutom är det ett misslyckande att det blev kravaller överhuvudtaget. Ett misslyckande för både samhället och polisen. Det viktigaste för polisen ska inte vara att sätt dit folk för brott, det viktigaste ska vara att arbeta på ett sådant sätt att brott inte begås. Det kan man inte uppnå med föraktfulla uttalanden ller olämpligt uppträdande.
Men samtidigt är det så att insatsen i rosengår och efterspelet till den kan betraktas som en framgån för polisen. Ett vi övrhuvudtaget fått reda på det olämpliga ordvalet i Rosengård, de rasistiska namnen i utbildningsmaterialet och ”Nakna polisen 9” i Göteborg beror på att andra poliser avslöjat det. Utan att andra poliser slagit larm om olämpligt uppträdande från kollegor hade vi inte vetat om det.
Det är alltså ett friskhetstecken hos polisen att sådana här uppgifter kommer ut. Det betyder nämligen att polisen utvecklas till en öppnare och mer kontrollerbar institution och det är också ett teckan på att det finns gott om poliser som inte på något sätt håller med poliserna med de våldsfixerade och rasistiska uttalandena.
Det är också så att det som kunde lösa upp situationen i Rosengård var inte polisiära hårdhandskar utan motsatsen, dialog och socialt polisarbete. När specialutbildade poliser inkallades och dialog öppnades kund man lösa låsningen i Rosengård och få ett stopp för kravallerna. Det var en framgång för den mer moderna polis och det mer moderna polisarbete som vi också såg under ESF i Malmö. Den sortens attityder och den sortens polisarbete sprider sig och det är bra. För då får vi också reda på felaktigheter som uppträder i den polisiära organisationen och kan hjälpa polisen att åtgärda dem.
Så polisen agerande i Rosengård och efteråt innehåller både misslyckanden och framgångar. Polisen bör bygga vidare på framgångarna, dialog, socialt polisarbete, öppenhet etc och bekämpa misslyckandena i form av konfrontativt agerande och olämpligt uppträdande.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Rosengård, Kravaller, Upplopp, Dialog, Socialt polisarbete, Polisen, Malmö, Politik, Samhälle
Ett svar på “Rosengårdskravallerna – polisiärt fiasko?”
Kommentarer är stängda.