Vad som är att betrakta som stöld är bestämt utifrån samhälleliga, sociala och kulturella betingelser. Det varierar över tid och kan vara lite olika i länder som England och Sverige. I England anses det i princip var stöld om du går på nån annans mark, om du går på nån annans väg etc. I Sverige är det självklart att vi fritt får röra oss i naturen och gå på andras vägar. Dessutom får vi lägga beslag på en del av det resurser som växer där, vi får plocka bär, svamp och en del annat utan att markägaren kan ha några synpunkter på det. Det kan säkert argumenteras för att detta minskar försörjningsmöjligheterna för en del markägare.
I många länder , exempelvis Sverige har markägaren ingen som helst rätt om det är någon anna som hittat en mineral eller malmfyndighet på hans mark. Den andra kan utvinna malmen/mineralet och tjäna massvis med pengar på det och markägaren kan stå där med lång näsa. Detta anses inte vara stöld, men säkert kan man argumentera för att det minskar försörjningsmöjligheterna för en del markägare.
På västkusten är havet fritt, vem som helst får fiska var som helst. Inte med stora redskap men med mindre redskap. Där anses det inte vara stöld, det som i andra delar av Sverige och insjöar anses som stöld. Det kan säkert argumenteras att detta fritidsfiske på Västkusten minskar försöjningsmöjligheterna för fiskare.
När jag låter mina bekanta läsa böcker som jag köpt så innebär detta eventuellt att just den boken kommer att säljas i färre exemplar. Samma gäller om jag köper en bok, sen läser och sedan skänker bort den till en ny läsare osv. Frågan är om någon vill kriminalisera detta?
Låt mig säga att jag köper en skiva och kopierar den till min fattiga svägerska. Det har hittills inte varit olagligt i Sverige och borde inte var det i framtiden heller. Inte heller borde detta vara olagligt om jag lyssnar på en låt på Spotify, dumpar den på min hårddisk och sen bränner den på en skiva som jag ger till min svägerska. Det är samma sak som jag gjorde innan, fast jag då köpte skivan i en affär. Nu fick jag den från Spotify. Nu tar jag samma låt, delar ut den från min hårddisk så andra också kan lyssna på den, för jag har tyvärr ingen möjlighet att bjuda in dem till Spotify. Blir jag nu genast en tjuv eftersom jag via internet låter andra ta del av den kopia av en låt som jag har. Det tycker jag verkar absurt.
Eller låt oss säga att jag är gatumusikant och bara spelar låtar av Lundell. Är jag då en tjuv när jag inte betalar något till Lundell? Jag tror nog de flesta anser att jag inte är det. Trots att tusentals mäniskor hör mig spela. Många fler än jag kanske nådde med min på internet utdelade låt av Ulf Lundell. Det verkar konstigt om jag i det senare fallet (internet) skulle vara tjuv men inte i det första (som gatumusiker). I bägge fallen kan det ju argumenteras för att jag undandrar inkomster och försäljning från Ulf Lundell.
Alla dessa exempel tycker jag visar att vad som är stöld och vad som är ägande kan diskuteras och ifrågsättas. Det är inte likadant över tid och inte likadant i olika länder. Och min inställning är att gemensamt bruk är bättre än instängt ägande. För såväl blåbär som musik och film.
Jag är också medveten om att det finns svagheter i min argumentation ovan, men jag lämnar det därhän och hoppas att en diskussion kan voidareutveckla eller tillintetgöra mina tankar inklusive kanske den svenska allemansrätten. Det kommer knappast att ändra min inställning till allemansrätt, gemensamt ägande, allmänningar och sånt, men kanske kan någon inse att man kan betrakta kultur på det viset. Eller ska en skulptör ha betalt varje gång någon vidrör hans verk, eller varje gång någon ser hans verk? Kanske måste musiker, filmare och andra artister i dess branscher finna sig i att leva i en likadan värld som skulptören.
Läs också:
Laglig fildelning och konstnärslön
Pengarna och fildelningen
Intressant?
Bloggat: SSBD, Stenudd, Swartz, Badlands,
Borgarmedia: SVD1, 2, 3, NM, SDS, HD1, 2, 3, AB1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om Stöld, Ägande, Piratkopiering, Fildelning, Kopiering, Allemansrätt, Upphovsrätt, Äganderätt, Brott, Internet, Kultur, Samhälle, Politik
Intressant.
Kul med en artikel jag håller med om :-). Men fall inte i fällan att blanda ihop stöld med intrång i upphovsrätt vilket det är frågan om med fildelning.
Som gatumusikant gör du också strikt talat intrång i Lundells upphovsrätt när du framför hans sånger för allmänheten.
Den riktigt intressanta diskussionen blir när man tar upp saker som hur länge upphovsrätt egentligen ska/borde gälla och i vilka sammanhang. Jag vet inte riktigt vad jag tycker själv men mediabolagen har definitivt bundit ris för egen rygg genom att dra upphovsrätt in i det extrama med giltighetstider på 95 år och löjliga siffror på vilka förluster de anser sig ha på fildelningen.
Jv ikan vara översn om att upphovsrätt och äganderätt inte är identiska sker. Man kan förstås anse att upphovsrätt är en slag begränsad äganderätt.
Men i vilket fall som helst så bestäms hur långt äganderätten och/eller upphovsrätten ska gå utifrån samhälleliga, social och kulturella normer som ändras med tid, plats och mycket annat.
Inte behöver man vild fantasi för att inse att det är skillnad om du köper ett kassettband (so du betalat kassettavgift för) och spelar av en skiva på den och ger till din fattiga faster Agda eller om du delar ut en låt från din dator som nu hela internet kan ladda ner det är ju som om du hade typ en miljard faster Agdor som alla ville ha just din skiva. Helt plötsligt är det ju inte bara en eller ens tio potentiella köpare du tar bort utan miljoner. Men visst kan jag hålla med om att synen på äganderätt varierar över tid och nu gällande normer. Det fanns ju en tid när du kunde äga människor och du kan nu äga djur (kanske blir skillnad på det i framtiden, vem vet).
Intressanta resonemang. Jag håller med – vad som är stöld och vad som är upphovsrätt varierar från tid till annan, och mellan olika samhällen.
T.ex. borde upphovsrätt knappast gälla efter att konstnären har avlidit. Därefter borde all konst ses som världsarv, och vara gratis tillgänglig för alla.
Det skulle vara straffslag på alla som tycker att det inte är någon skillnad att köpa en CD och göra en kopia och att ladda ner en kopia från Pirate Bay och kopiera den. Det är som att dela ut Wimbledon-pokalen till killen som åkte på arslet med 1-6 1-6 1-6 med motiveringen att 3 vunna game i första rundan är samma sak som att slå Federer i finalen:)
Gemensam äganderätt av mark är bra för alla. Vi borde inte ha mark till försäljning eller arv. All mark bör så småningom tillhöra staten och arrenderas ut på – säg livstid – för bönder etc. och kanske på några livstider för bostadsägare och företag.Bostäder och företag ska kunna försäljas och ärvas enligt min uppfattning. Förutom allemansrätten har vi de vackra begreppen av gammal hävd och sedvanerätt. Även dem ska vi vårda. Det har med sunt förnuft att göra.
Ovanstående var tankar långt från fildelning. Hamnade här via Badlandshyena där du talat om stöld. Upphovsrätten måste förändras. Man får sälja sin vara till högstbjudande precis som man säljer en skulptur. Om varan sedan blir omåttligt populär kan man höja priset för nästa alster. Kapitalismens smarta drag med upphovsrätt har skapat väldig ojämlikhet i musikbranschen och orsakat att många lycksökare dragits till och ner i den. Jag kan tycka att många har mycket att vinna om dagens upphovsrätt försvinner.
Apan
Visst är utvecklingen underbar.
”Det fanns ju en tid när du kunde äga människor….”
Vilken tur att förändringar sker eller vill du återinföra slaveriet också?
‚ÄúDet fanns ju en tid när du kunde äga människor‚Ķ.‚Äù
gör man inte det idag också?!….som jag ser på det, bara att man kan kallas för avlönad slav…
Jag förstår att Ulf Lundell inte får pengar ifrån gatumusikanten när denne spelar Lundells sånger. Det känns rimligt.
När Robert Wells fyller arenorna med storpublik genom att spela covers på andra artisters låtar med komp av symfoniorkester, vem är det då som får intäkterna? Robert Wells brukar spela musik av artister som Elton John, Status Quo, Queen, Deep Purple etc.
Får upphovsmännen betalt på något sätt ?
Magnus Johnson, vid offentliga konserter betalas avgifter till upphovsmännen för den musik som framförs. Samma gäller när t.ex. restauranger spelar skivor i sina högtalare.
Det fuskas nog en del med den saken, men sådana är reglerna.
Så ska också radio- och TV-kanaler göra, men det bråkade TV4 om för några år sedan och försökte kringgå.
Traditionellt har varje merkantil användning av upphovsskyddade verk varit ersättningsskyldig. Däremot har det förr varit så att privat användning inte omfattats av upphovsrätten.
Det är vad som gör hela fildelningen underlig i förhållande till upphovsrätten. Det handlar ju egentligen om privat användning och spridning – inte försäljning. Haken är att det sker i mycket större omfattning än någonsin förr.
Jag tycker ändå att det inte är skäl nog att ändra upphovsrättens principer om privat kontra merkantilt.
Man får utveckla andra sätt att ersätta upphovsmännen i stället.
Stefan Stenudd: Tack för en ett klargörande svar. Är avgiften densamma för en liten kvarterskrog med få kunder och en konsert med 30.000 betalande åskådare ? Det skulle vara oerhört intressant att få en ungefärlig siffra på hur mycket Robert Wells betalar till de upphovsmän som skrivit låtarna som han spelar. Jag vill inte förringa Robert Wells artisteri på något sätt, men hade han nått så stora framgångar om han enbart framfört egna kompositioner ? Hypotetisk fråga såklart, men ändå.
Stenudd, upphovsrätten borde visst gälla efter en upphovsmans död, detta för den efterlevande familjen. Änkan och barnen. Dessutom för eventuella investeringar av bolag som annars kan gå i konkurs. Vi kan dock diskutera hur länge efteråt. Dagens 70 år verkar vansinne.
Hampus: Det finns inga andra jobb som ger efterlevandeskydd, Varför ska just filmare, musiker och föfattare omfattas av detta? Det gäller ju inte en skulptör exempelvis?
Om samma regler skulle gälla för en skulptur som för en musiklåt skulle skulptören ha betalt för varje titt på konstverket. En sån ordning verkar inte heller vettig. Varför ska just förfatatre, musiker och filmare hanteras annorlunda än andra kulturarbetare?
Anders_S: Vist kan skulptörer få betalt för vare ”tit” på hans alster om hans skulptur finns på museum. Om en skulptör gör ett konstverk på beställning har ju konstnären i princip överlåtit upphovsrätten till köparen som kan gör avad han vill med den t.ex ställa ut den på ett torg. Alltså, det är ingen skillnad mellna olika kultur producenter.
/*off-topic, borttaget*/ #AS
Anders, det ska finnas därför att en artist inte har månadslön. Pengarna kommer när boken/skivan sålts till ett bolag och sen på inkomster från försäljning.
En skulptör får ofta hela sin summa vid försäljning av konstverket eller vid dess beställning, men visst, jag är inte främmande för att han kan ta betalt per titt om han tycker det är roligare.
Magnus Johnson, jag känner inte till de nuvarande avgifterna, men jag får innerligt hoppas att de är olika beroende på evenemangets storlek. Det är krångligt också.
Jag var med och arrangerade lite konserter i förorten på 1980-talet, och plötsligt hörde vi av Stim eller någon liknande institution med krav dels på några hundralappar per konsert och dels – vilket var värre – nedskrivna låtlistor.
Ugh!
De kanske har det ordnat på annat sätt idag. Många arrangörer slarvade (begripligt) med dylika rapporter. Sammalunda gjorde radio och TV, fast de borde ha ett större ansvar.
Jag har för mig att ABBA hade en person heltidsanställd för att lyssna på radio och se på TV och pricka av alla spelade ABBA-låtar, så att de fick all Stim-ersättning de hade rätt till. Och på den tiden fanns bara statens radio och TV – men det slarvades ändå.
stefan stenudd: haha men så har ju ABBA tjänat ordentligt med perngar också. Det gäller att vara om sig och kring sig…
Jag vet att en konstnär som t.ex. Peter Dahl får betalt när han säljer en målning. Han får även ytterligare en ersättning när hans verk säljs på auktion t.ex. Bukowskis. Han får alltså betalt fler än en gång för ett konstverk.
Skojar ni med mig? En målare/konstnär får inget betalt när tavlan sälja andra gången och därefter. Inte heller får de någonting av inträdesavgifterna på ett museum. Mer än möjligvis via omvägen över kommunens och staten och i form av olika stipendier etc. Sen vet jag inte hur det är med reproduktioner? Jag vet däremot att jag får måla av en tavla så mycket jag vill, markera att det inte är originalet och sen sälja den utan att konstnären får ett skit.
När jag var verksam i musikarrangörsbranschen (1970-talet och 1980-talet) så slöt arrangörsorgansiationer avtal med STIM. Man betalade en på förhand uppgjord summa. men rapporterna skulle ju skickas in. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur vi gjorde med det. men det slarvades nu rejält om det överhuvudtaget skickades in.
Anders_S: 9 maj 2005 uttalade sig Peter Dahl i expressen efter att hans tavla ”Stolta stad” sålts för 5,3 miljoner kronor. Han var smickrad över att någon ville betala en så stor summa och tillade ”Och lite tjänar även jag på det, trots att det inte var jag utan min gallerist Carl-Axel Valén som var säljaren. Konstnärer har en ‚Äùdroit de suite‚Äù som det heter, på sina egna verk. Fem procent. Så nu har jag fixat årslönen.”
Det var ju vid en första försäljning alltså, eller förmedlade bara galleristen affären mellan två personer, eller var det galleristen som tidigare köpt tavlan av Peter Dahl på vissa villkor, eller hade Dahl ett avtal med Bukowskis? Det finns ingen som helst rätt till sånt.
Den som tror att en konstnär skulle få ett nickel om jag sålde min tavla av honom är riktigt, riktigt felinformerad. Om jag säljer den via någon firma får den firman naturligtvis betala till honom av sin andel. Det bryr jag mig inte om. Samma sak, om jag säljer mina böcker till ett antikvariat och de sen säljs vidare får författaren inte ett öre. Samma med plastskivor förstås.
Anders
Följande finns att läsa på Wikipedia¬¥se även bifogat länk dit http://sv.wikipedia.org/wiki/Droit_de_suite
Droit de suite
Från Wikipedia
Droit de suite (franska för ”rätt att följa”) är en rättighet för konstnärer och deras arvingar att få ersättning vid vidaresäljning av deras konstverk. Droit de suite heter idag följerätt.
EU-direktivet 2001/84/EC ställer krav på ett någotsånär enhetligt system av följerätt inom EU. Rätten gäller under konstnärens livstid och därefter i ytterligare 70 år.
Ersättningen var tidigare fem procent av försäljningspriset medan det nu är det en fallande skala med allt lägre procentersättning vid ökande försäljningspris.
Rätten till följerätts-ersättning regleras i upphovsrättslagen 26 ¬ß j. Konstnärsavgift behövs inte om föremålen är framställda i flera identiskt lika exemplar eller om försäljningssumman före provision inte överstiger 2140 kronor.
Inkassering av Droit de suite-ersättning
I Sverige inkasserar bland andra organisationen BUS följerätten.
Intressant. Och dumheter, precis som motsvarigheten när det gäller musik och film. En privat säljare betalar ju inte sånt. Inte en chans. Det är ju möjligt att vissa större firmor och museer gör det.
Men billiga konstverk gäller det alltså inte. Det är ju tur att man aldrig sålt dyra konstverk då 😉
Och inte heller gäller det konst som finns i fler kopior, Vilket gäller det mesta av den konst jag äger förstås.
Va äger du inga orginal??
Mr Opinion: Självklart äger jag original. 🙂 Men majoriteten av den konst jag äger är grafiska blad. Och de finns alltid i flera exemplar.
HA, jag har två serieorginal från Socker-Conny!
Faktiskt måste man (oftast) betala en avgift vid återförsäljning av konstverket, oavsett vilken gång i ordningen det är eller oberoende av var eller till vem man säljer den. Under konstnärens levnad + 70 år efter dennes död. 5% +moms.
BUS Avgift / FöljerättEnligt lag tillkommer följerättsersättning (tidigare ”Droit de Suite”) eller så kallad BUS-avgift vid vidareförsäljning av konstverk. Avgiften utgår till konstnären eller dennes efterlevande.
AvgiftenBus-avgiften är 5 % av försäljningssumman och gäller förutsatt att priset uppgår till minst 1/20 av prisbasbeloppet vilket år 2010 blir 2120 kr.http://www.bus.se/