Agerandet från olika höga chefer i olika företag är en del av kapitalismen som system. Att snacka om moral i dessa sammanhang döljer det egentliga problemet och dess lösningar. Vill man att chefer inte ska göra liknande saker som AMF-cheferna så får man lagstifta så det inte går att göra så. Vill man att det för all framtid ska var omöjligt att agera på ett liknande sätt får man förändra hela det ekonomiska systemet.
Att snacka om moral hit och dit gör ingen skillnad. Det förändrar ingenting. Det döljer istället problem och lösningar samt förvandlar politik till känslor och trams. Istället för att snacka om att något är omoraliskt är det bättre att föreslå en förändring så förfarandet inte längre blir möjligt.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om AMF, Girighet, Moral, Ekonomi, Kapitalism, Politik, Samhälle
Du har helt rätt. Visserligen finns det ju exempel på rent brottslig verksamhet också, men när det gäller hur höga ersättningar man ger chefer etc. finns ingen anledning att prata om moral, precis som det inte heller är omoraliskt att Zlatan tjänar miljoner på att spela fotboll.
Däremot är vi nog inte överens om huruvida man bör lagstifta för att förändra saker och ting. Jag tycker inte det. Däremot behövs mer aktiva ägare till olika företag, som inte tillåter vilka ersättningar som helst. Men det angår ju ingen annan än just ägarna, lika lite som det angår någon vem jag bjuder på godis för mina egna pengar.
Det är helt enkelt en filosofisk fråga. Har man rätt till ett eget liv och egna beslut, eller inte? Ett fritt samhälle leder automatiskt till att vissa tjänar mycket pengar, just för att andra människor tycker att dom (eller snarare arbetet dom gör) är värda det. Man kan stoppa det genom ett hårt styrt, auktoritärt samhälle med en gemensam moral, men det är en utveckling jag verkligen fruktar, och som påminner om Talibanernas Afghanistan eller medeltidens kristna Europa.
Strutsman – Du säger ”fritt” samhälle, men den sortens frihet leder också till att de som har pengar fritt kan utnyttja de som inte har pengar på grund utav en brist på regler, lagar och rättvisa system för jobb, löner och liknande. Men det vet du ju också om, eftersom det händer ständigt runt om i världen och visas upp gång på gång i usla arbetsvillkor, slavliknande förhållanden, kriminella underleverantörer som används för att de är billigare etc, allting i det ”egna livets” namn och rätten att tjäna obegränsade mängder med pengar.
Det handlar som sagt inte om dåliga personer utan det är naturligt att de agerar som de gjort. Att tala om moral förlyttar fokus från det riktiga problemet dvs kapitalismen. En sorts individbaserad analys kommer ingenvart.
Naiviteten bland er vänstersympatisörer är enorm och visar på total brist på förståelse för verkligheten anser jag. Klart att det handlar om moral, vad skulle det annars vara ? Man kan göra det som är rätt eller som är fel ? Fel för vem ? Tydligen är det kapitalismens fel att människor saknar moral och inte människans fel. Som vanligt skjuter den sanna socialisten ifrån sig ansvaret som människa och dessutom går allt tydligen att ordna med lagar och regler vilket oftast ger helt felaktiga konsekvenser, vilket visat sig otaliga gånger. Ingen här i Sverige verkar ju ondgöra sig över det faktum att de tillhör den rikaste percentilen på denna jord och man går gladeligen och köper jeans på H&M tillverkade i Pakistan eller soffa på IKEA tillverkad i Polen. Men det är OK för det finns ALLTID folk som tjänar mer och som är de som borde dela med sig och aldrig en själv. Vilket djävla hyckleri.
Apan din post var något av det minst verklighetsförankrade jag någonsin läst.
Man har inget ”ansvar som människa”, precis som inga andra arter har mer ansvar än de skapar sig själv. Man skapar sin egen moral, samhället skapar den, eller tror du att gud plitat ner den på en stentavla?
”Fel för vem?” frågar du, och avslöjar därmed problemets kärna- moral är bara ord som folk alltid kommer att vända och vrida på för att få göra vad de vill.
Det kapitalistiska samhället, däremot, kräver vissa beteenden och reaktioner från sina medlemmar för att maximera profit. Typ om jag har ett klädesföretag som inte använder sig av barnarbete och måste konkurrera med klädesföretag som nyttjar barnarbete kommer jag till slut att gå under i konkurrensen eftersom de kan sänka priserna lägre, eller nyttja barnarbete själv.
Thomas:
Du har fel. Det finns gott om konkurrenskraftiga företag som inte använder barnarbete. Barn har ingen känsla för kvalitet, och klarar heller inte svårare uppdrag som elektronikutveckling eller marknadsanalyser.
Det kapitalistiska samhället kräver ingen profit. Var är det för trams? Det är enskilda individer som vill tjäna pengar. Så ser alla samhällen ut. Sedan finns det personer som inte bryr sig om pengar, och bara vill hjälpa andra människor. Varför pallrar du dig själv ur sängen på morgonen och går till jobbet? För din egen eller för dina medmänniskors skull?
Tycker majoriteten att ett visst beteende skadar den får den se till att det lagstiftas mot det, konstigare än så är det inte. Och ojämlikhet skadar – det finns en ny bok om detta, läs mer på http://www.guardian.co.uk/society/2009/mar/12/equality-british-society
Strutsman: Nej, jag har inte fel.
Skulle det vara trams att kapitalismen inte kräver profit? Då har du inte förstått begreppet kapitalism. Vad betalar chefens lön menar du? Jo, det gör profiten av arbetet han köper. Om kapitalisten inte gör profit kan han inte heller vara kapitalist.
Att enstaka företag eller branscher kan operera utan barnarbete är irrelevant för resonemanget.
Thomas: Öh, du verkar vara aningens verklighetsfrånvänd själv då du glömmer den största delen av marknaden nämligen den enskilde konsumenten. Visst företag är också konsumenter men även där sker ju konsumerandet av människor som arbetar för företagen. Det är ju den enskilde konsumenten som väljer vad han/hon skall köpa och därmed vilket företag eller företeelse som skall få konsumentens pengar. Konsumenten BEHÖVER inte välja det billigaste alternativet bara för att man har kapitalism. Konsumenten får välja själv, ergo marknadsekonomi. Om alla de enskilda människorna (konsumenterna) tog sitt ANSVAR och valde lika mycket (eller mer) med hjärta och hjärna som plånbok skulle problemen vara mycket mindre. Inse att problemet hela tiden varit människan och inte systemet.