I USA överger fler och fler stater den filosofi som lett till total överbelastning av det US-amerikanska fängelsesystemet och en totalt vansinnig mängd personer i fängelse av olika typ. Det handlar om den filosofi som tror att hård tag hjälper mot brottslighet., Det har det naturligtvis inte gjort.Man överger ofta modellen med hård tag utifrån ekonomiska behov. Det är helt enkelt väldigt dyrt att hålla folk i fängelse under lång tid. Inte heller är det effektivt. I Missouri har man gått över till rehabilitering och kort tid på anstalt för ungdomsbrottslingar. Det gjordes ursprungligen av ekonomiska skäl, men har visat sig vara mycket effektivare än hårda straff:
The reforms have begun to have a national impact, with a 12 percent decrease in juvenile offenders from 1997 to 2006, from 105,000 youths to 93,000.
Most of the decline during that period was in state confinements, although some of the decrease is attributed to a 28 percent decline in youth arrests, which reform advocates say proves that there is no detriment associated with fewer incarcerated juveniles.
The Anne E. Casey Foundation of Baltimore has been a leading advocate for ending the confinement of low-risk offenders and placing them in community programs. Since trying the foundation’s approach in 2003, five counties in New Jersey have reduced juvenile detention by 42 percent, to 288 youths from 499.
Man lär sig inget av straff menar personalen på ett de nya behandlingshemmen för ungdomar:
In a typical juvenile corrections environment, Mr. Decker said, if a youth becomes aggressive “you would have guards drag him into isolation” for three days.
“But,” he added, “the problem is that a young person doesn’t learn how to avoid that aggressive behavior and it will get worse.”
Genom att låt den mjuka modellen också omfatta vuxna har man dessutom fått ner antalet vuxna som sitter i fängelse. Den nya synen på brott, straff och vård i USA är förmodligen också den främsta anledningen till att Annika Östberg frigivits ur fängelset i Kalifornien och överförts till Sverige. Förstås ihop med ekonomiska incitament då det som jag redan nämnt, är dyrt att ha folk i fängelse. Det finns jsälvklart heller ingen nytta med att låta henne sitta i fängelse reten av sitt liv. Långa straff fyller i princip inget samhälleligt syfte alls. De underlättar inte återanpassning, de är kostsamma och de ger inte den dömda personen några impulser eller anledningar till att förändra sig.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Signerat Kjellberg,
Borgarmedia: AB1, 2, 3, 4, 5, EX1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om Straff, Fängelse, Vård, Rehabilitering, Annika Östberg, USA, Brott, Lagstiftning, Samhälle, Politik
Dödsstraff är väldigt samhällsnyttigt ur ekonomiskt perspektiv, däremot är det ruskigt tabu.
Rehabilitering hjälper bara på brottslingar som vill ändra sitt liv. Det fungerar inte på alla och det finns ett tydligt mönster av återfall hos vissa grupper av brottslingar.
Petrus: Du har fel om dödsstraff:
http://www.zaramis.nu/blog/2008/04/14/dodsstraff-fungerar-inte/
http://www.zaramis.nu/blog/2008/04/15/dodsstraff-finns-huvudsakligen-i-diktaturer/
http://www.zaramis.nu/blog/2008/04/29/dodsstraffet-exemplen-kuba-och-usa/
Dessutom har du fle om rehabilitering också. Det hjälper för alla typer av brottslingar utom vissa psykiskt sjuka. Men då hjälper vård. Och ett bättre samhälle hjälper alltid.
http://www.zaramis.nu/blog/2007/09/26/det-dar-med-hardare-tag/
http://www.zaramis.nu/blog/2008/04/20/massinlasning-loser-inga-problem-med-brott-och-vald/
http://www.zaramis.nu/blog/2008/01/29/vad-vi-kan-lara-om-brottslighet-fran-usa/
Beträffande fängelsernas roll för brottsbekämpning ett påpekande. Vid ett samtal med en – nåja – högre polisofficer eller -tjänsteman i Helsingfors sade denne att bovarna i alla fall var borta från gatorna den tid de sitter inne. Det blir för skattebetalarna dyrt, min kommentar – men vad har vi för andra goda möjligheter när uppfattnungen att felet är samhällets och inte brottslingarnas framföres av en måhända ej särskilt talrik, men höljudd skara, som anses vara sakkunniga.
Jag tror inte det finns någon debatt som är så fylld av åsikter och som lider en sådan brist på fakta som debatten om brott o straff.
Petrus får utgöra ett sådant åsiktsexempel. Den som har intresse för dessa frågor tar reda på hur det förhåller sig och det har visat sig att dödsstraff är fruktansvärt dyrt. Varför? Överklaganden ger advokat och rättegångskostnader som tenderar att skena iväg.
Vad gäller rehab så finns t.ex en relativt färsk svensk undersökning som visar att terapi efter straff ger tre kronor tillbaka för samhället på varje satsad, enligt professor Martin Grann, utvecklingschef vid Kriminalvården. Hyfsad deal tycker jag.
Jag skäms över att vara svensk när jag hör om Östberg. Hon är en mördare och knarkare och borde få sitta livet ut i ett fängelse, inte framställas som någon sorts hjälte. Det är dags att vi faktiskt böjar bry oss om brottsoffren och slutar dalta med brottslingarna.
Inlåsta brottslingar tjänar sitt syfte på två sätt: 1) Avskräckande (nåja) och 2) De är inte ute och begår fler brott.
För att citera JB: I thought one less bombmaker in the world would be a good thing.
Fler inlåsta, fler som fattar att skjuta någon till för att få vara fri inte ger något värre straff, att unga människor låses in istf att lära sig hur man beter sig sammhället, kriminella som låses in och bildar gäng för att sedan begå än fler och värre brott när de kommer ut?
Nej, tack. Det vill jag inte ha, och troligen inte du heller. Det ”sunda förnuftet” är bra i många lägen, men skall inte ersätta erfarenhet och vetenskap. Så ni är fel ute Petrus och Daniel…
Fyller inget samhälleligt syfte? Jo, farliga personer sitter inlåsta och kan inte begå nya brott. Egentligen bör man ju alltid göra en bedömning av hur farlig en dömd brottling är, och är risken för återfall uppenbar så bör personen aldrig komma ut. Samma sak vid återfall i mycket grova brott när man trodde att personen var återanpassad. Har man bedömt det fel en gång finns inga garantier för att det inte händer igen. I Sverige finns ju exempel på våldtäktsmän som dömts tre gånger på raken och ändå släpps ut en fjärde gång. Det bör räcka med ett enda återfall i så grov brottslighet för att man aldrig ska komma ut igen. Brottslingens värdighet och möjligheter kan inte vara viktigare än offrens och framförallt blivande offers säkerhet. I övrigt tycker jag också att alla som kan betraktas som ofarliga ska få så korta straff och så mycket återanpassning som möjligt.
Långa straff har en viss effekt på brottslighet. Den kan minska något men till mycket höga kostnader. Men mycket effektivare är ett bättre samhälle (sociala satsningar på skola, förskola, fritidssysselsättningar osv) och vård (bl.a. enligt Freakonomics och verkligheten i Missouri, se NYT).
http://www.zaramis.nu/blog/2008/04/20/massinlasning-loser-inga-problem-med-brott-och-vald/
http://www.zaramis.nu/blog/2008/01/29/vad-vi-kan-lara-om-brottslighet-fran-usa/
Dödsstraff har ingen avskräckande effekt och är inte ekonomiskt (samma källa plus Amnesty). Ineffektivt och dessutom inhumant.
http://www.zaramis.nu/blog/2008/04/14/dodsstraff-fungerar-inte/
Det är ett ytterst litet fåtal brottslingar som står för nästan all grov brottslighet. De borde vara enkla att identifiera och låsa in på lång, lång tid. Att använda samma metod på *alla* brottslingar torde vara vansinne.
Hampus: Forskning på området visar tyvärr att det inte går att göra så. Det är visserligen ytterst få som begår majoriteten av brott. Men de byts ut med cirka 5 – 10 års mellanrum. Så även om de låser in de flitigast brottslingarna för livet så minskar inte brottsligheten mer än ytterst lite och efert några år så syns det inte alls. Nya brottslingar har tagit över. Förebyggande socialt arbete är helt överlägset. För då stoppas brottsligheten innan den börjat. Jag har skrivit om detta i en del av de länkade inläggen. Där finns källor osv.
Säger forskningen varför de byts ut? Exempelvis för att de tidigare har låsts in? Vilket inte verkar allt för otroligt.
Hur som helst så är det väl ganska klart att en person som sitter inlåst inte kan begå nya brott. Det är en tydlig nytta både för gamla offer som lever i rädsla och eventuella nya offer. Att fängelse kostar kan man lösa genom att låta fångarna sköta sig själva i större utsträckning, och genom att låta fångar jobba. Eller skulle vi i värsta fall låta mördare gå fria för att vi inte har råd att låsa in dom?
Detta står inte på något sätt i motsättning till att man också har en bra social grundtrygghet som gör att färre faller för frestelsen att tjäna snabba pengar etc. Tvärt om. När man i Sverige får chansen oavsett bakgrund så borde straffen för dom som faktiskt bryter mot lagen vara hårdare än i t.ex. USA.
Strutsman. Men det är ineffektivt med långa straff. Och extremt dyrt. Bättre att att satsa pengarna på förebyggande verksamhet. Det är därför man överger långa straff och hårdare tag i USA till förmån för rehabilitering osv.
Det är ju lite poängen det här, den ekonomiska nyttan i det hela. Jag brukade själva vara lite mer hårdnackad i min syn på brottslighet, tills jag insåg att den ”return on investment” man får för samhället är såpass låg som den är. Att ha en schablonartat sträng inställning till straff är helt enkelt ett vådligt slöseri med pengar, samtidigt som det inte har så stora effekter mer än kanske den psykologiska.
Däremot tycker jag att man kanske bör diversifiera tänket vid straffutdelning lite, så att man anpassar det mer efter brott, person, med mera. Det går ju emot det klara budskap som en ”prislapp” på varje brottstyp ger, men skulle nog fylla sitt syfte bättre när man ser till prevention och chans att rehabilitera.
Gustav H. Man diversifierar ganska mycket i svenska rättsväsende. Det är en av anledningarna till att övrklassbrottslingar får lägre straff. Återfallsrisken för dem är oftast minimal och då ska man ha lägre påföljd.
Medlemskap i kriminell organisation ger ofta högre straff vilket jag förstår är riktigt enligt lagarna. Det är möjligt att man ska diversifiera efter person, brott, återfallsförbrytelser och offer mer än man gör. Men helt klart görs det (hatbrott ska ge högre straff till exempel).
Mycket bra inlägg! Tror att villkorliga straff med elektroniska fotbojor som håller koll på var de dömda är samt restriktioner på var de får röra sig i många fall kan vara ett alternativ till fängelsestraff.
De som dömts för t ex upprepade våldtäkter borde kunna få livstids fotboja utdömt, så att de inser att man direkt kommer kunna spåra dem om de gör något. Billigare och humanare än att låsa in dem och kasta bort nyckeln.
Samhället borde satsa mer på att ungdomar aldrig ska hamna i kriminalitet. Mer pengar till skolan, så att de ungdomar som har det svårt får mer hjälp, och mer närpoliser som känner ungdomarna i sitt område och som är närvarande på många olika plan, t ex regelbundna skolbesök, besök på fritidsgårdar, att röra sig där ungdomarna rör sig…
En stor del avbrottslingarna på svenska anstalter har ADHD eller liknande problem, men de fick aldrig någon diagnos och hjälp när de var små. 75% av amfetaminmissbrukarna som sitter på fängelse har ADHD och har givetvis fastnat för amfetamin just för att det hjälper dem att få struktur på livet. Hade de fått centralstimulerande medicin (givetvis inte i de doser missbrukare använder) redan när de var små och extra stöd i skolan, så är det troligt att de inte hamnat i det utanförskap som de är i idag.
Anders, jag tänkte kanske mer på behandlingen som kommer med utdelat straff. Att man personanpassar den mer istället för att som det nu verkar vara mest ägna sig åt inlåsning och inte åt att fjärma personen från det kriminella livet (det kanske inte stämmer, men det är intrycket jag fått).
Att man i samband med att det döms tänker på omständigheterna, det vet jag. Och det är ju bra. Fast om man skall titta på trender numera så verkar ju folk dömas av media och inte av rättssystemet allt oftare…
Gustav H: OK, Vi är överens även om detta.
Artikel i NY Times var intressant.Din rubrik och dina slutsatser föreföll emellertid lite väl kategoriska och långtgående. Det verkade därför mer som att artikeln mest skulle stödja dina redan förutfattade meningar än ge underlag för debatt.
Jag vill därför presentera ett kompletterande perspektiv:
/*off-topic, brottaget*/ #AS
/*Fakta som kräver källhänvisning, borttaget*/ #AS
Om inte staten kan garantera säkerheten i någon del av samhället, så löser medborgarna det själva.
http://www.politiken.biz/medborgargarden.htm
http://hd.se/landskrona/2009/02/11/medborgare-uppmanas-
staella-upp/
Men risken är att någon privat organisation hinner före och etablerar ett lokalt våldsmonopol, med ty följande beskattning.
http://dn.se/nyheter/politik/i-dag-vantas-motatgarder-
mot-de-kriminella-gangen-1.537734
Risken med för mycket fokus på brottslingar och deras rehabilitering och för lite upprättelse för offren och deras anhöriga är att förtroendet för statens som garant för rättvisa minskar.
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_958353.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_739713.svd
Hämnd är inte något som skall förekomma i en modern rättsstat. USA är inte en modern rättsstat. Dödsstraff förekommer i diktaturer inte i demokratier. Skillnaden mellan USA och Kina är att i Kina betalar de anhöriga för dödsskotten, i USA står staten med glädje för den kostnaden.
Tredje gången gilt lagen borde tas bort.
Tänk om en person i USA har blivit dömnd för 2 styckna småbrott, och sedan blir dömnd för det tredje brottet.
Vad händer då?
Livstid med en eventuelt frivillig villkorlig dom efter 25 år.
Låt oss säga att personen i fråga har straffast för ett snatteribrott. det blir en villkorig dom eller fängelse allt från 1 år till 3 år.
Andra brottet en misshandel i självförsvar, personen i fråga är redan straffad för ett snatteribrott sedan tidigare, och redan dömd på förhand. Straffet blir någonstanns mellan 4 till 10 år.
Efter yttligare en massa år, personen döms för en cyckelstöld, som hände på fyllan.
Straffet blir livstids fängelse, med villkorlig dom efter 25 år.
Domstolen tänker.
Herre gud…Den här personen är ju rent av grovt kriminell.
Han blir betraktad som en mördare, terrorist, våldtäktsman m.m.
Denna personen tvingas sitta med grovt kriminella, trots att han bara är en småbuse, och inte utgör någon fara för andra.
Tredje gången gilt lagen, är typiskt en av USA:s skitlagar.