Vad är det för fel med en del män?

Det förekommer säkert att kvinnor mördar sina barn (det förekommer kanske främst med spädbarn) och sen begår självmord, men i de flesta fall verkar det vara män. Man kan fråga sig vad de har för rätt att ta sina barns liv, andras liv. Naturligtvis har de ingen sådan rätt. Det är för jävligt att män regelbundet tycks göra så. Vill de inte själva leva så må så vara, Då får de nöja sig med att ta sitt eget liv och låta barnen leva vidare.

Samtidigt som det hela är för jävligt är det också mycket tragiskt och inte så sällan händer det att mannen mördar sin fru/fästmö/exfru samt barn, men sen misslyckas när han ska ta livet av sig själv. Det hände för några år sen i ett uppmärksammat fall ute i Onsala söder om Göteborg. Som tur är misslyckas mannen ibland när det gäller mord på de egna barnen.

Men vad fan har männen för rätt till och anledning för att mörda sin barn? Det är knappast barnens fel att männen ifråga mår dåligt. Det är naturligtvis inte mång fall på ett år och inget större samhällsproblem, men kanske är det ändå ett symptom på nåt större. Kanske är det hela ytterligare ett utslag av dagens egofixerade, narcissistiska värld där alltför många alltid sätter sig själva i centrum för allting.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • Kosmopolit

    Är det inte onödigt att dra in alla män i det här? Att raljera över alla män är exakt lika korkat som att raljera över alla invandrare/kvinnor/bögar.

  • Anders_S

    Kosmopolit: Nu gör jag ju förstås inte det. Drar all män över en kam. Du läser in saker som inte står där. Det beror på dian egna inbyggda fördomar antagligen. Majoriteten brottslingar är män. Det finns ingen annan grupp i samhället som är lika överrepresenterad. Det betyder inte att majoriteten av män är brottslingar.

    Att det är en majoritet män som mördar de barn de har är ganska säkert en sanning. Det betyder inte det omvända, att majoriteten av män är barnamördare. Vilket är det du påstår att jag hävdar, nej raljerar över. Jag raljerar dessutom inte heller.

    Vad är det för fel med en del män? En del män!

    Inget fel på meningen ”Vad är det för fel på en del kvinnor?” heller.

  • gastlind

    Oftast handlar det väl om psykisk sjukdom eller frustration och inte att personen tycker att det är ”rätt”. Man ser inget annat alternativ.

    Jag undrar om det alltid är bättre att fadern inte lyckas ta livet av barnen än om han faktiskt gör det. Låt oss anta att han lyckas ta livet av mamman, alla syskon till ett barn och sig själv. Är det bättre för det kvarvarande barnet då? Jag är inte så övertygad om det…

  • Martin

    ”Kanske är det hela ytterligare ett utslag av dagens egofixerade, narcissistiska värld där alltför många alltid sätter sig själva i centrum för allting.”

    Nu har väl narcissismen var på gång länge, men jag vet gamla fall av det där fenomenet. (Min konfirmationspräst gjorde på det viset.)

    Men i den traditionella familjen är mannen huvudet, ansiktet utåt, försörjaren osv. På så vis blir ju mannen centrum, en psykiskt störd man kan få problem att se hur familjen skulle klara sig utan honom, det blir barmhärtighetsmord i hans sinne.

    Men jag spekulerar bara.

  • Mats G

    Det finns en viktig aspekt av detta som du missar! Varför hamnar vissa män (och även kvinnor) i en sådan situation att man mår SÅ dåligt? En vanlig orsak är maktlöshet i samband med relationshaveri! Att se hela sin värld, sin identitet och i många fall orsaken till sin existens krossas i en vårdnadstvist… att se sin familj styras av den person som fått makten, och tyvärr i väldigt många fall, missbruka den!

  • Mats G

    Det ursäktar dock inte gärningen, att ta livet från en annan människa, men kan vara orsaken och något man bör ta i beaktande.

  • Anders_S

    Mats G: Det är klart att det som utlöser sånt här är att människor hamnat i situationer som de har svårt att hantera.

  • Bengt F

    Anders S; Om du inte inser hur du redan i första stycket, med hjälp av antaganden, gör detta till en genus-centrerad artikel så tror jag du bör ta det försiktigt med bloggandet i framtiden.

  • Martin

    Mats G har en poäng som jag upplever som viktig i många våldssammanhang, maktlöshet. De enda gångerna jag verkligen blivit aggressiv och angripit någon så har det alltid föregåtts av en avgrundsdjup känsla av maktlöshet. En känsla av att vara fången i en hopplös situation utan någon väg ut. De ytterst fåtal gånger jag drabbats av en sådan känsla så har den varit mycket stark och stressande. Har man depression och självmordtankar när man drabbas av en sån känsla, då skall det mycket till för att det inte helt skall slå slint.

  • CeL

    Ja,oftast är det ju män som begår grova brott,det är inget att hymla med.Det är bara att se på statistiken.Men nämns det så är genast män framme och försöker hitta fall där gärningsmannen är en kvinna.Men faktum kvarstår ändå,de flesta brott begås av män,i alla fall våldsbrott.
    Att sedan sitta och indirekt(som en kommentar gör),som i det här fallet,skylla på barnens mamma för att hon på något sätt drivit fadern till detta genom till exempel en vårdnadstvist,är i alla högsta grad ytterst spekulativt.Det vet vi inget om alls.Vad vi uppenbarligen vet är i alla fall att det inte var en olycka utan att fadern avsiktligt tog livet av sina barn.

  • Martin, din spekulation känns ganska passande. Det finns det klassiska exemplet på en man i Tyskland (tror jag det var) som fick sparken, men inte klarade av att berätta det för familjen. Istället lämnade han hemmet varje morgon, utan jobb att gå till. Försörjde sig på lån, men när han insåg att hans fasad skulle krascha, att han inte skulle kunna behålla hemmet utan måste berätta för familjen, dödade han dem alla och sig själv.

    Stoltheten och på ett vis ”hederskulturen”, att göra rätt för sig, aldrig vara till last och se fråga om hjälp som ett misslyckande känns som en orsak där.

    Bengt, det är en genus-relaterad fråga. Majoriteten av de som utför denna typ av mord är män. Som sagt, märkligt att de inte nöjer sig med att klippa sig själva om de inte kan hantera sin situation utan också tar med familjen i döden.

  • Anomie

    Man kan ju ta och läsa rubriken på posten så inser man ju snabbt att alla män inte dras över en kam. För att förtydliga:
    Vad är det för fel med en __del__ män?

  • Anders_S

    Bengt F: Det är klart att den är genusrelaterad. Det är ju det jag ville och så verkligheten är. Men jag generaliserar inte. Jag skriver att det handlar om ”en del män”, precis som Anomie påpekar.

    I övrigt håller jag med Martin och Hampus.

  • Martin

    Hampus,
    jag såg också den dokumentären, mycket intressant och faktiskt så talade de i slutet om att det beror på en narcissistisk personlighetsstörning. Hade glömt den. Sannolikt är det så en man med sådan personlighetsstörning reagerar, iaf när han har familj. Frågan är om sådana personlighetsstörningar är vanligare bland män eller om kvinnor som lider av dem reagerar på ett annat sätt.

  • Anders_S

    Martin:; Narcissistisk personlighetstörning är delvis en socialt framkallad/skapad störning om jag förstått det rätt. Och då verkar det ju som min hypotes i slutet av inlägget kan vara korrekt.

    Förresten handlar ju filmen ”Full Monty” också om en man som går till jobbet varje dag utan att ha nåt jobb. Det är den tidigare förmannen i filmen. Han med tomtarna.

  • Calle

    ”Vad är det för fel med en del män? En del män!

    Inget fel på meningen ‚ÄúVad är det för fel på en del kvinnor?‚Äù heller.” skriver du i en kommentar ovan…

    Får jag fråga vad det är för fel på meningen:
    ”Vad är det för fel på en del människor?”

    Tadda, vips suddar vi bort alla (påhittade) aspekter av genus i sammanhanget. För inte har du någon som helst grund för att det skulle vara ett typiskt mansfenomen det här inte. Det kunde inte jag se i ditt inlägg i alla fall.

    Om inte annat så kan man ju börja föra resonemang kring huruvida kvinnor är kidnappar i större utsträckning då det säkert finns många exempel på kvinnor som gömmer sig med sina barn någonstans trot att pappan tilldömts vårdnaden. Men varför ska man ens börja blanda in genus i frågan, det blir mest bara löjligt. Hårfärgen, musiksmaken eller vad tusan som helst kan statistiskt sett ha större betydelse också. Se människor som enskilda individer och döm inga på förhand enbart på grund av deras kön!

  • Calle: Det är så väl belagt att det inte behöver påvisas i källor att män begår överväldigande delen av alla brott. Det gäller alla typer av brott, inklusive kidnappningar. Alla. Det är bara att gå till BRå och kolla. Vi har ett slutet kvinnofängesle i Sverige. Hur många slutna fängseler för män finsn det. Utan att kolla kan jag räkna upp SKogome, Högsbo, Hall, österåker, Kumla, Tidaholm, Härnösand, Västervik, Norrköping.

    Rubriken är därför mycket berättigad.
    Läs mer:
    http://www.zaramis.nu/blog/2008/01/15/brottslighet-och-kon/

  • Martin

    Anders,
    din hypotes är förmodligen spot on eller nära målet. Inte helt otippat dock, jag tycker mig skönja att problem med egot är en del i många personlighetstörningar.

    Men i dokumentären gav de förklaringar till hur denna personlighetsstörning uppstått. Det hävdades att det kan bero på för mycket eller för lite uppmärksamhet som barn, han var tydligen ett mycket bortskämt ensamt barn. Familjen hade bara ett barn och de satte honom i centrum på pedistal.

    Det är det där med föräldrarna och uppväxten som får mig att tvivla på att en anda i tiden skulle ha stor vikt för förekomsten. För hur egocentrerat samhället än må bli så lär det aldrig komma till en punkt där barnuppfostran i folks hem blir systematiskt sjukdomsalstrande.

  • Anders_S

    Martin: Jag är övertygad om att det aktuella samhällsklimatet och kulturella olikheter påverkar (precis som när det gäller syn på kvinnor, antisemitism, islamofobi osv). Det är därför Fritzl finns i Österrike och inte i Sverige.

    Det är bl.a. därför (men inte enbart) mordfrekvensen i Finland är mellan 4 och 5, men i Sverige bara 1. Osv.

  • Martin

    Anders,
    jag tror att samhällsklimatet har en viss inverkan på förekomsten av personlighetsstörningar, men jag tror den är liten. Däremot tror jag att samhällsklimatet har betydligt större inflytande över hur personlighetsstörningarna yttrar sig, vilka effekter de får och vilka offren blir.

  • Anders_S

    Martin: Jag håller med.

    Och ett tillägg som riktar sig till alla som vill skriva kommentarer. Jag har strikta och hårda kommentarsregler. Följ dem, annars kommer kommentaren inte med.

    http://www.zaramis.nu/blog/kommentarsregler/

  • Humanist

    Anders,
    Detta är väl ändå inte en genusfråga?!
    Ja visst var gärningmannen man. Men är det verkligen relevant?
    Ska vi ändå dra in kön i det hela så borde du kanske ta upp hur män i utsatta situationer sällan ges så mycket empati och medlidande från samhället som kvinnor i liknande situationer får. Lika väl som samhället har oskrivna regler som missgynnar kvinnor i gynnar män, råder det omvända i vissa situationer.
    Jag håller med dig i att män inte har rätt att ta livet av sina barn eller fruar eller någon annan bara för att de mår dåligt. Men INGEN har den rätten.
    När ska du, och alla vi andra, börja se individen istället för vad som sitter mellan benen?

  • Anders_S

    Humanist: Det är självklart en genusfråga. Ska man förstå kriminalitet och brott måste man diskutera och fundera över varför män står för majoriteten av brott och vad detta beror på. Annars kan man inte åtgärda problemet.
    http://www.zaramis.nu/blog/2008/01/15/brottslighet-och-kon/

    Precis på samma sätt kan man naturligtvis diskutera invandrares överrepresention och vad detta beror på:
    http://www.zaramis.nu/blog/2008/02/10/brottslighet-och-etnicitet/

    Eller arbetarklassens stora andel bland brottslingar:
    http://www.zaramis.nu/blog/2008/01/13/brottslighet-och-klass/

    Eller högerextremisters:
    http://www.zaramis.nu/blog/2008/01/15/brottslighet-och-hogerextremism/

    Eller ungdomars:
    http://www.zaramis.nu/blog/2008/01/14/brottslighet-och-ungdomar/

  • Humanist

    Anders,
    Om du inte ser längre än så kommer problemen för alltid att kvarstå.

  • Humanist, du menar att man ske se längre genom att *inte* ta in olika aspekter som påverkar brottslighet och blunda för att män begår vissa brott i högre utsträckning än kvinnor?

  • Humanist

    Hampus Eckerman,
    Jag menar att man ska ”se längre” genom att inte blanda in kön när man ser till de olika aspekterna som ligger till grund för att en individ begår ett brott. Att man i stället ska se till de problem som individen i fråga säkerligen har då denna begår ett brott.
    Att en person som begått ett brott skulle nämna att han eller hon är man eller kvinna och därför begick brottet ser jag inte som troligt alls.

  • Martin

    Humanist,
    du är inte ensam om att tjata om att det skall fokuseras på individen. Jag är ingen stor anhängare av generaliseringar, men man måste kunna göra bedömningar av samhällsproblem och grupproblem. Man når inte alls någon mer kunskap av att betrakta en mängd likartade brott som en samling isolerade händelser utan gemensamma nämnare. Det är bara ett sätt att blunda för gruppproblematik, ett sätt att blunda för systematiska problem.

    Jag jobbar själv med att studera processer och göra generaliseringar utifrån en mängd observationer. Generaliseringarna blir inte allmängiltiga utan det finns gott om undantag från dem, men de är trots detta helt ovärderliga verktyg. Utan vilka min vetenskapsgren hade varit kvar på nivån den hade i början av 1900-talet.

    Anders rubrik gör heller inget anspråk på att vara en vetenskaplig frågeställning. Den konstaterar att män dominerar i detta sammanhang och frågar varför det är på detta vis. En fråga som vi inte löst än. Vi har hittils kommit fram till att dessa brott förmodligen begås av folk med en personlighetsstörning. Men det tillfredställer inte, för det skapar fler frågor. Är denna personlighetsstörningen vanligare bland män? Om inte, hur yttrar det sig för kvinnor? Är fenomenet att ge sig på sina barn och sin fru lokaliserat till vissa regioner, socialgrupper? Osv.

  • oliver

    Fast dominerar verkligen män den här statistiken? Att män begår de flesta våldsbrotten är klart, men jag hade ett minne om att jag hade läst att fler kvinnor än män dödar sina barn.

    Uppenbarligen hade jag fel, enligt statistik som jag hittade och som undersöker könsfördelningen av mord på barn mellan 1966 och 1999 väger det faktiskt jämt mellan kvinnor och män (52 procent män mot 48 procent kvinnor).

    http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=360&module_instance=12

    (Se 4:e stycket).

    Så frågan kanske trots allt borde vara: ”vad är det för fel på en del människor?”

  • Anders_S

    Kvinnor dödar spädbarn oh mindre barn om jag minns rätt och det skrev jag också. Detta är ett välkänt fenomen och har varit så länge. Män dödar större barn, inklusive sina fruar etc.

    Som BRÅ skriver:

    ”En grupp är de som dödar nyfödda barn. Förövarna är till största delen mödrar som förnekat graviditeten för sig själva. Det är främst unga ensamma kvinnor, ofta med psykiska besvär som egentligen inte vill ha barn, men av olika skäl inte använt sig av den möjlighet till abort som finns i Sverige. Barnen föds i hemmet och kvävs eller stryps i samband med förlossningen. Den andra gruppen är när morden är ett resultat av misshandel. Förövarna kan ha olika grad av missbruksproblem och är inte sällan kriminellt belastade. Den tredje och absolut största gruppen, är när barn dödas på grund av att förövarna inte orkar med sin livssituation. Barnen tas med av förövarna i döden. Det finns oftast inget agg mot barnen utan andra faktorer ligger bakom handlingen. Problem i förhållandet mellan föräldrarna anges ofta som bakgrundsorsak. En överrepresentation av varierande grad av psykiska problem, som ofta krävt behandling tidigare i livet, kännetecknar många av förövarna i alla tre grupperna.”

    och

    ”Barn som levde med ensamstående föräldrar var signifikant överrepresenterade som offer jämfört med deras frekvens i befolkningen i stort. I en stor del av dessa fall var det den förälder som inte bodde med barnen som var förövare, oftast fäder som dödade barnen när de tillfälligt var hos dem.”

    I stort sett bekräftas min rubrik och min hypotes liksom min brasklapp om kvinnor, dvs att de mördar mindre barn.

    Så min rubrik är riktig och relevant i förhållande till de fall i tidningarna som jag länkar till och kommenterar och den typ av brott som det handlar om.

  • Anders_S

    Om de spädbarn som dödats tas bort ökar skillnaden till 46% kvinnor och 54 % män. Förmodligen blir det ytterligare en ökning av männens andel ju fler små barn vi tar bort. Men jag trodde nog att männens dominans skulle vara större, av de minnesbilder jag har från att ha läst BRÅ:s artikel tidigare, för några år sen.

  • Anders_S

    Jag gjorde en egen tabell och kollade antalet anmälda barnadråp från 1975 till 2007. Bekräftar att det inte ser ut att finnas nån ökning. En markant topp finns dock i början av 1990-talet.

    1975-84 23
    1985-94 23
    1995-04 19
    2005-07 10

  • Humanist

    Martin,
    Att man använder generaliseringar då de faktiskt tillför något har jag inget emot. Tvärt om, precis som du säger kan generaliseringar vara ovärderliga verktyg för att bättre se och förstå ett problem.
    OCH om det verkligen är så att det är pga en faktisk könsbaserad orsak som ett brott begås är det helt i sin ordning att man ser till genus som en faktor. Och även benämner män som grupp i sammanhanget.
    Vad gäller Anders rubrik har jag inget mot den. Fakta är att föraren av bilen faktiskt är man. Och eventuellt är han även förövare. Om det visar sig vara så att han faktiskt avsiktligen tog sitt och barnens liv. Och att man hittat ett avskedsbrev pekar ju på att så faktiskt är fallet.
    Jag ser det verkligen inte som att jag blundar för att män är överrepresenterade i vissa typer av brott. Jag är bara övertygad om att förövarnas kön inte är den grundläggande och eller avgörande orsaken till att brotten begicks.

  • Humanist

    Oliver,
    Intressant länk. Tackar!

  • Anders_S

    HUmanist; Den troliga orsaken är narcissistisk personlighetsstörning eller depression. Nån typ av psykisk sjukdom eller störning i alla fall. Men då inställer sig frågan; Drabbar detta oftare män? Eller är det så att det tar sig speciella uttryck när det drabbar män?

  • CeL

    Oavsett vem som ”drivit” vem till vad så är en vuxen,frisk människa ansvarig för sina handlingar.Det KAN inte vara mammans fel om pappan med berått mod kör in i en buss och dödar sina barn och sig själv.Pappan var vuxen och om han inte mådde bra av någon anledning så var det hans ansvar som förälder och vuxen att söka hjälp.Det är pappans handling och hans ansvar,INTE mammans,oavsett om hon avslutat förhållandet eller om de var inblandade i någon slags vårdnadstvist.Han inte bara tog livet av sina oskyldiga barn,han skapade trauman för oskyldiga,busschauffören och passagerarna.
    Trött på vuxna män som sitter och skyller sina handlingar på sina ex,det är ynkligt rent ut sagt.Oavsett kön så ska en vuxen människa som inte är psykiskt sjuk stå för sina handlingar.

  • oliver

    Anders, det känns väl som att i stort sett varje rapport man läser om psykisk ohälsa pekar på att flickor/pojkars och kvinnor/mäns uttryck ter sig olika.

    Män tar ju oftare livet av sig (eller dör i fängelser eller av olika missbruk) medan kvinnor är överrepresenterade när det gäller vem som söker hjälp för psykiska problem. På samma sätt tycks pojkar och unga män vara experter på att använda våld och skada andra (framför allt andra män) medan flickor skär sig och bränner ut sig, ofta redan i skolan.

    Att fler män då väljer att vända sitt våld utåt vid självmord är ju tragiskt, men det känns faktiskt inte helt oväntat. Våld har ju genom generationer varit ett ”manligt privilegium”.

  • Martin

    Oliver,
    den lilla skillnad som finns kan delvis förklaras av att kvinnor söker vård för psykiska problem i större utsträckning. Då är vi lite närmare 50:50.

  • Anders_S

    OLiver: Håller med dig (och med Martin också)

  • Calle

    Men du skriver ju:
    ”Det förekommer säkert att kvinnor mördar sina barn (det förekommer kanske främst med spädbarn) och sen begår självmord, men i de flesta fall verkar det vara män.” (notera: verkar)

    Men du underbygger inte påståendet alls. Generell brottsstatistik i stort är inte relevant, frågan handlade ju om huruvida män mördar sina barn för att de är män, vilket du verkar vilja hävda. Utan att styrka som sagt.

    /*off-topic*/ #AS

  • Anders_S

    Calle: Du kanske skulle läsa kommentarerna ordentligt, statistiken finns där. Män är överrepresenterade, men inte så mycket som jag trodde, Min brasklapp (ordet ”verkar”) var alltså befogad.

    INgen stans har jag hävdat att män mördar barn och kvinnor för att de är män. Däremot har jag konstaterat att män gör detta, men inte att anledningen till att de gör detta är det faktum att de är män. anledningen är att de har nån form av psykisk störning, det är uppenbart. men frågan är då varfö den yttrar sig på ett mer våldsamt sätt hos män än hos kvinnor (som ju fallet verkar vara). Vilket du också hade sett om du läst alla kommentarer.

  • SSRI!

  • Alex

    Jag har precis läst igenom alla kommentarerna här…

    Jag måste hålla med om att det borde vara riktat till människa istället för kön, och sen förstår jag inte vad uppdelningen i att kvinnor dödar spädbarn och män äldre barn och ev. fru, det handlar väl om att ta ett eller flera liv? Det är väl lika hemskt oavsett om barnet är 6 månader eller 5 år? Ja att döda mer än en person är hemskare, men det har inget med könet att göra.

  • Anders_S

    Ingen har heller påståt att det är könet som är orsaken.. I övrigt är vi överens.

  • Alex

    Men varför då ta upp huruvida män gör det mer än kvinnor?

    Jag tror snarare att det handlar om miljö och uppfostran kanske att killar inte är lika hårt hållna som flickor så att det blir nån form av snedvriden världsbild som kommer tillbaks senare som dom inte kan hantera… Eller kan det bara vara så att kvinnor är psykiskt tåligare än vi killar? Men de facto är det så att om man puttar någon över en kant så trillar dom, och jag har en känsla av att kvinnor är bättre på att öppna sig för sina vänner om problem än vad vi killar är. Enligt fin gammal sed ska ju vi vara den starka tysta typen som alltid sätter mat på bordet beskyddar familjen och aldrig gnäller (läs föregående med ett visst mått av ironi). Det kan ju vara en anledning till att vi kanske är våldsammare eller tar till mer extrema åtgärder för att det blir som en behållare som konstant utsätts för mer och mer tryck tills den exploderar.

  • Anders_S

    Alex: Du svarar bra på din egen fråga. Anledningen är att vi ska fundera på sådna saker som du tar upp i ditt inlägg. OM jag hade skrivit människor hade diskussionen aldrig blivit av.

  • Alex

    Kanske inte… Men kanske en bättre rubrik hade varit: varför mördar man barn? Då eliminerar man ju hela den infekterade genusdebatten men skapar fortfarande debatten.