Arbetarfientliga centern

Centerpartiet är partiet som gång efter annan presenterar arbetarfientliga förslag. Nu vill man att det ska bli lättare att säga upp folk än det redan är. För faktum är att det redan nu är lättare att säga upp folk än i många jämförbara länder. I ganska många västliga europeiska länder så kostar det pengar att säga upp folk i form av avgångslöner och liknande. Det blir dyrt för företagen som därmed drar sig för detta. I Sverige kostar det ingenting och fackföreningarna är ofta så medgörliga att de går med på alla möjliga undantag från LAS. Ofta så till den milda grad att LAS inte är något som helst skydd för svenska arbetare. Centerns utspel blir därmed ingenting annat än ideologisk klasskrigföring mot arbetarklassen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Storföretag tar över Apoteken, MJE skriver Stalingrad – skuggor som förföljer oss, andread0ria skriver Thatcherismen trettio år, boladefogo skriver Silvia Federici och George Caffentzis om krisen, tusenpekpinnar skriver Ankdammen på första maj

Advertisements
  • Strutsman

    Om LAS inte ger nåt skydd så kan vi ju faktiskt lika gärna ta bort lagen. Eller hur? Annars luras ju anställda att de har ett skydd, och företagare tror att dom tar större risker än dom faktiskt gör.

    Eller så ger lagen ett visst skydd, och de mestadels skadliga effekterna finns på riktigt, t.ex. rädslan för att anställa fel person, eller rädslan för att byta jobb. Trygghet är viktigt i ett samhälle, men det är fel att lagstifta om rätten till ett visst jobb. Slopar vi LAS så kan vi kanske kosta på oss något generösare a-kassa. Jag förstår att man ville ha LAS när ingen a-kassa fanns. Men att idag ha både och är absurt.

    Om centern vill slopa LAS så kan de vinna min nästa röst. Att slopa LAS är nämligen att göra upp med ett av de relativt få systemfelen i Sverige. Om jag inte minns fel så ville även centern göra upp med hyresregleringen, det kanske främsta systemfelet av alla.

  • Anders_S

    LAS ger inget skydd därför att facket är dåligt. Inte för att lagen är dålig. Vilket jag också skrev. Hur är det med läsförståelsen egentligen?

    LAS behöver alltså istället skärpas. Fackets möjligheter att förhandla bort skyddet bör tas bort alternativt minskas.

  • MarcusE

    Det arbetare behöver är trygghet.

    Det måste dock ändå inte innebära att man låser fast dem vid en och samma arbetsplats via LAS. Det känns som att i Sverige är det en katastrof att bli av med jobbet då man, om man får ett nytt jobb, hamnar sist i LAS-kön.

    Kan tänka mig att det sitter jävligt många människor på jobb som de inte gillar men som inte vågar byta jobb på grund av otryggheten.

    Fixa en flexibel arbetsmarknad, gör det mindre dramatiskt att byta jobb och vara temporärt arbetslös. Tror det större chans att folk hamnar på ”rätt” plats, trivs med sitt jobb, arbetsgivare vågar anställa. Drivna unga människor / invandrare kommer nog lättare in.

    MEN, det är viktigt att folk kan känna en trygghet även som arbetslös, framför allt under den första perioden då människor kan komma att byta jobb oftare.

    Varför inte 90 % i A-kassa första 3 månaderna och 80 % efterföljande 9 månader. Dyrt javisst men vågar företagare anställa mer med vetskap om att det är relativt enkelt att justera arbetsstyrkan (och välja rätt personer) så kommer vi att tjäna multum

  • Anders_S

    LAS har aldrig hindrat någon att säga upp sig. Förstår inte resonemanget.

  • Men vaddå ”rädslan för att anställa fel person”? Ett halvårs provanställning ska väl ändå räcka för att se vad en anställd går för.

    Avskaffat las ger otryggare anställningar vilket kommer att försvaga det fackliga engagemanget på arbetsplatserna. Och sedan förlorar vi en massa andra rättigheter när inte anställda vågar ta strid.

    Det är naturligtvis smart av Svenskt Näringsliv att fokusera på vantrivsel, men det innebär inte att det är rätt.

  • Anders S gör en lite väl frasradikal tolkning av vad LAS betyder i dag. Ni andra är helt ute och cyklar. Ska försöka angripa er allihop, får se om det går… 🙂

    För alla oss som jobbar på arbetsplatser utan en lokal fackorganisering är det riktigt skönt att veta att LAS finns. Att när man blir fastanställd så har man en trygghet som gör att det krävs en grund för att göra sig av med en. Så länge man är provanställd så kan man ju i princip åka ut för att man har en ful frisyr… Trots vissa brister i hanteringen av LAS så ger det en god grundtrygghet och ju bättre fackorganisering, desto rimligare hantering. Läste om något företag där man avtalade så att 65+ som tänkt jobba kvar ett par år till fick gå i pension. Tycker jag låter som en rimligt avgörande i stället för att yngre blir arbetslösa. LAS är viktigt, utan LAS blir grundlagens skrivningar om yttrandefrihet bara tomma ord på ett papper.

    Jag arbetar på en arbetsplats som har ökat mängden anställda det senaste året. Anställdes i augusti och har redan kanske 10 personer efter mig i LAS-kön. Nu finns vissa orosmoln och då är det skönt att veta att jag inte ligger illa till bara för att jag inte alltid är tyst, eller råkat vara mycket sjuk under våren.

    Samtidigt stortrivs jag inte med arbetsuppgifterna (men med såväl kollegor som arbetsmiljö), utan söker nya jobb löpande. Det gör man även med LAS. Visst, lite högre krav ställer man. Jag lämnar inte detta jobb för ett kortare vikariat, eller ett annat jobb jag inte känner är helt rätt för mig. Är det något problem, knappast!

    Vill man öka rörligheten på arbetsmarknaden så ska man kanske framförallt ge sig på de orimliga karenstider som finns i A-kassan. Så kallad frivillig uppsägning leder till helt orimliga ekonomiska konsekvenser i dag. Särskilt som det sällan handlar om att någon bara ”inte vill” jobba, utan om att man allvarligt misstrivs på jobbet. Kan finnas många skäl till det- men gemensamt är troligen att det inte är bra för vara sig företaget eller den anställde om man är kvar.

    När det gäller ”rädslan för att anställa” så blir jag såååå trött. Det är ju inget problem för en kompetent arbetsgivare!
    1) Den sista personen du anställde (den du var ”rädd” för att anställa) är också den du har rätt att skicka ut först.
    2) Du har sex jävla månader, eller sisådär 120 arbetsdagar på dig att känna efter om personen duger. En bra arbetsgivare ser ju då till att ha löpande samtal med den anställde, kollar resultat och inställning. En aktiv chef fixar det.
    3) Om någon nu blir drastiskt sämre efter en tid, börjar komma försent, märkliga sjukskrivningar och så vidare, så finns det en agenda att följa. Till att börja med så kan man använda både piska och morot. Prata med personen, kolla om den tappat stinget, kan den få nya utmaningar som gör att han/hon trivs bättre på jobbet? Sen kan man tvinga fram sjukintyg tidigt vid sjukdom, ringa och jaga på personen. Sen finns det tunga artilleriet, efter upprepade sena ankomster eller ordningsförseelser så kan man ge skriftliga varningar, för att så småningom göra sig av med vederbörande. En duktig chef får duktiga medarbetare och behöver inte ta till det sistnämnda.

    Jag kände personligen inte att min chef gjorde tillräckligt för att följa upp mig innan provanställningen löpte ut (han kan ju ha gjort det diskret förstås), men självklart hoppas jag att han inte ska ångra detta slarv…

    Det här blev långt, men till sist: Det finns ETT tillfälle då LAS är riktigt problematiskt för företaget. Det är när det är massiv lågkonjunktur och man ska säga upp mängder av folk. Alltså typ nu. Ska man säga upp typ halva styrkan eller mer så innebär ju det att enligt en strikt LAS tolkning så försvinner alla ungdomar och bara äldre blir kvar. En arbetsplats behöver en blandning av yngre och äldre. De yngre kanske omskolar sig och försvinner från branschen och finns sedan inte tillgängliga när de äldre går i pension eller konjunkturen vänder. Samtidigt så är det rimligen vettigt att en som jobbat 25 år i företaget och kanske är utsliten och gett sina bästa år ska ha en trygghet som inte gör att han/hon slängs ut på gatan. Så lätt är det inte för 55+ att få nya jobb. Här kommer förhandlingsutrymmet ut, lite avtalspensioner och annat kanske kan rädda kvar några yngre på företaget. Statligt stöd kanske också kan ge resurser till delade kostnader för vidareutbildning och liknande för att ”förvara” anställda tills de behövs igen.

    Egentligen är det inte när massa människor ska sägas upp som LAS är viktigast. Det är viktigast som hinder mot riktade uppsägningar i ”normala” situationer.

    Som Anders S. säger: Med en månads uppsägningstid så har aldrig arbetsrätten hindrat någon från att byta jobb. Vill jag sluta så gör jag det.

  • Ps: Andrea ingick givetvis inte i ”alla ni andra”. Skrev mitt inlägg medan hon skrev sitt… Ds)

  • Anders_S

    Mikael: Jag har 25 års facklig erfarenhet. Jag har hur många exempel som helst på att man förhandlar bort bitar av LAS. Även om jag själv aldrig gjort det.

    LAS skulle kunna var besvärligt i ett sånt läge som nu, med lågkonjunktur, men på grund av att facket ofta förhandlar om turordningen så blir det inte så som du beskriver i praktiken. Men teoretiskt kan det bli så.

    För övrigt tycks vi vara överens om det mesta. Viktigast: A-kassereglerna är problemet. LAS är ett bra skydd för arbetsplatser utan lokalt fack.

  • göran

    Till Mikael Wallgren. Tack för ett mycket bra inlägg.

  • Strutsman

    LAS är ju i praktiken en lagstiftning som rimmar ganska väl med hur folk ändå skulle bete sig utan lag. Jag håller med om att det är bra med en trygghet om att få behålla jobben och inte bara få a-kassa. Och tyvärr kommer säkert även frivilliga överenskommelser med facken att se ut ungefär som LAS. Så det finns mycket som talar mot ett slopande av LAS. Men jag tycker att det vore bra. De fackliga avtal som kommer istället är ju iaf lite mer flexibla och om man är kritisk är det ju lättare att gå till facket än till regeringen och klaga.

    Mikael har också helt rätt i att a-kassans regler är dåliga på många sätt. Det är ett av skälen till att jag vill göra om a-kassan drastiskt. Att man inte får a-kassa direkt om man säger upp sig är ju t.ex. en katastrof. Massuppsägningar är ju det ultimata vapnet mot dåliga arbetsgivare. Och sedan borde man sänka nivån men höja taket i a-kassan, samtidigt som man också inför en lägstanivå som ligger över socialbidragsormen. Så visst finns det att göra! Och att slopa LAS är en bra början. Det som LAS var tänkt att göra löser en arbetsdomstol och diskrimineringslag bättre.