Tidningar presenterar i stort sett en ny opinionsundersökning om EU-valet varje dag. Det handlar om mycket osäkra undersökningar. Detta främst på grund av det låga valdeltagandet. En sak som gör att en del som säger att de ska rösta inte röstar, andra som sagt att de inte ska rösta röstar däremot:
– Det är en massa människor som säger att de ska rösta som inte gör det och tvärtom. Då blir allt väldigt mycket osäkrare, säger Mikael Gilljam, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Han påpekar också att beteendet som gäller i riksdagsval inte gäller i valet till EU-parlamentet, till exempel väger inte faktorer som klass och partiidentifikation lika tungt på valdagen som i ett riksdagsval.
– Människor känner sig friare att rösta lite som de vill. Men när de svarar på undersökningarna tror vi att de svarar som om det är en vanlig allmän partisympatimätning.
Sifos undersökningsledare Toivo Sjörén understryker att man inte kan dra några slutsatser om valdeltagandet utifrån att en tredjedel säger att de inte vet vilket parti de ska rösta på.
– Det betyder inte att 66 procent tänker gå och rösta, konstaterar han, och påpekar att andelen osäkra väljare brukar vara runt 10 procent två veckor före ett riksdagsval.
Resultaten i undersökningarna blir då helt missvisande och valdeltagandet kanske inte så högt som det ibland verkar. Vid förra EU-valet missade exemeplvis opinionsundersökningarna den stora framgång Junilistan fick. I undersökningarna fick partiet betydligt lägre siffror än vad det sen blev i valet. Det är möjligt och till och med troligt att det kommer att bli detsamma med Piratpartiet i detta val:
Piratpartiet har starkast stöd bland män som är 18-29 år. I den ungdomsgruppen saknar, enligt Toivo Sjörén, ungefär en fjärdedel fast telefon. I hela befolkningen är de runt tio procent som bara har mobiltelefon. Eftersom Sifo i sitt urval använder sig av personer med fasta abonnemang fångar man inte dem utan.
– Där är en felkälla, men när vi har gjort experiment så skiljer sig, generellt sett, inte den gruppen åt från den med fasta telefoner. Ungdomar representeras rätt bra ändå. Men unga har totalt sett en stor osäkerhet, så det kan svänga hur mycket som helst de här sista dagarna.
Toivo Sjörén menar att det överhuvud taget kan svänga ordentligt de veckor som är kvar fram till valet. Han jämför med Junilistans framgång senaste EU-valet. Då blev partiets valresultat betydligt högre än vad som framgick av opinionsmätningarna.
Hur det går för ArbetarInitiativet är omöjligt att säga. Vi når bara ut i vissa delar av landet och till en liten del av befolkningen. Resultatet kommer därför att bli regionalt mycket olika.
Opinionsundersökningar kan tidningarna uppenbart beställa. Däremot är det skralare med ifrågasättande, avslöjande och undersökande journalistik i samband med detta EU-val. Exempelvis tycks endast en större tidning, Expressen, ha uppmärksammat de oegentligheter som förekommit vid den del mobila röststationer.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Hell-man, Copyriot, Mullvaden,
Borgarmedia: SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetarinitiativet, Piratpartiet, EU-val, Valfusk, Botkyrka, EU-val, Opinion, Media, Journalistik, Junilistan, Opinionsundersökning, EU, Samhälle, Politik
Det finns fler anledningar att tvivla på pålitligheten hos opinionsinstitutens undersökningar. De som utför telefonintervjuerna ställs inför hårda prestationskrav. Anställningssäkerheten är dålig och företagen tillämpar provanställningar där ”oseriösa” arbetare snabbt sållas ut.
Visst, det finns säkert de som är bättre och sämre på att genomföra telefonintervjuer, men man kan ju fråga sig hur pålitliga intervjuer framhetsade under tidspress är; eller hur frestande det inte är för en person som verkligen behöver arbete att ”fuska” och endast genomföra halva intervjuer för att på egen hand svara på resterande del.
Jag var själv provanställd som telefonintervjuare, men fick gå pga. undermålig prestation. Under det tredje provtillfället kom arbetsledaren in i rummet och skällde ut hela arbetsgruppen med anklagelser om att resultaten var ”urusla” och att man inte skulle få fortsatt anställning om man inte skärpte sig, arbetade seriöst och visade resultat.
Alla i gruppen, vad jag noterade, arbetade ihärdigt. De jag pratade med efter arbetspassen lyckades inte uppfylla kvoten och ställde sig, liksom jag, frågande till huruvida det knappt ens var genomförbart utan att tumma på precisionen; valet stod mellan arbetsheder eller framtida anställning.
Vill mig minnas att valresultatet 2002 skiljde sig mellan 3-6%, gentemot opinionsinstitutens indikationer; vilka antytt om borgerlig valseger. Felmariginalen ska, enligt tidningarna, vara två procentenheter. Visst, det behöver ju inte vara pga. medvetna manipulationer, men utfallet av deras ”missar” föranleder misstankar.
Utöver detta vore det ekonomiskt irrationellt av opinionsundersökningsföretagen att inte fuska med tex. antalet intervjuade per undersökning. Bara de konkurrerande företagen, något så när, koordinerar sina felindikationer med varandra och skärper sig, rörande precisiton, närmast inför valen, då resultaten blir mer kontrollerbara gentemot verkligheten.
Effektivitet och kvalitet är inte alltid helt maka par i den senkapitalistiska illusionsordningen.