Sociala medier minskar motsättningar?

Anders Mildner skrev igår en artikel i SVD om sociala medier (ex Facebook, Twitter, Del.icio.us, Digg) där han menar att den ständigt pågående konversationen, det ständigt pågående samtalet, den ständigt pågående diskussionen automatiskt kommer att minska konflikterna och motsättningarna. Genom detta blir den gamla konfliktbaserade och konfliktstyrda journalistiken meningslös och ointressant:

Men vad händer med konflikten som dramaturgisk standard i en tid när alla pratar med varandra, hela tiden? Där medierna inte längre sätter streck i debatten och där ingen behöver slåss om sista ordet? Svaret är rätt uppenbart och just detta är antagligen också orsaken till att den journalistiska modell, som medierna tidigare så framgångsrikt har salufört, på kort tid har börjat att betraktas som ointressant.

De sociala medierna har dragit med stora delar av befolkningen i ett ständigt pågående samtal. Och ju mer folk pratar med varandra, desto större respekt får de – både för andra människors åsikter och för deras rätt att föra fram dem. Utvecklingen lämnar medierna vilsna, med en fråga för morgondagens pressforskare att sätta tänderna i: fungerar journalistiken utan konflikt? Eller ska vi kalla den något annat då?

Frasen ”krigets första offer är sanningen” yttrades första gången 1917, under första världskriget. Drygt 100 år senare skulle en uppdaterad variant kunna berätta för journalisterna att konversationens första offer är konflikten. Underligt nog kommer det att finnas de som sörjer.

Jag tror nu inte konflikterna i sig försvinner. Men vi blir mer vana vid att lära oss att lösa dem genom samtal och dialog istället för att slå varandra på käften. Motsättningarna kommer att finnas där, mellan olika klasser och mellan olika ideologier.

Men lösningarna är inte, som folkpartister och moderater fortfarande tycks tro, att frysa ut, att mobba och att ta avstånd från. Inte heller en ständigt mer repressiv lagstiftning för att hantera även de minsta problem. Utan lösningarna är samtalet, dialogen, konversationen. Det kräver inklusion, inte avståndstagande. Ett klimat med större respekt för varandra skapas, och i dialogen skapas också själva lösningarna (eller i alla fall delar av lösnngarna) på problemen och motsättningarna. Ibland är det lösningar som inte alla kan acceptera, men då får minoriteten vika ner sig. Ofta tar lösningar på detta sätt lite tid, men det har vi gott om.

Kina, världen största land går dock tyvärr en annan väg. Där tror makthavarna att människors dialog är farlig och det är den väl iofs också. Den kommer ju förmodligen på sikt leda till saker som innebär att partipolitrukernas och kapitalägarnas makt minskar.

Intressant?
Bloggat: Bloggtidningen,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Näääääääääää …, Anders_S skriver ArbetarInitiativet – skånska kandidater, kvinnopolitisktforum skriver Kvinnor varslas också!, Jinge skriver Henning Mankell skriver om Israel i Aftonbladet, Bo Myre skriver Med säkerhet dör friheten

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!